Situationen uppvisar farliga likheter med situationen i Syrien 2011.
Den indiske veterandiplomaten M K Bhadrakumar varnar på sin blogg för ett statligt sammanbrott och inbördeskrig i det mångetniska och mångkonfessionella Myanmar.
Kakofonin i Myanmar kulminerade i slutet av mars och slutade med en militär massakern på hundratals demonstranter, skriver Bhadrakumar.
Det var en vändpunkt. Kören - BBC, Radio Free Asia, västerländska icke-statliga organisationer som främjar demokrati och mänskliga rättigheter - började snart avta och protesterna flyttades från gatorna till världens huvudstäder med en massiv diplomatisk kampanj för internationellt ingripande.
Om FN:s säkerhetsråd godkänt en intervention skulle det ha passat denna kampanj perfekt perfekt. Indien försökte få Ryssland och Kina att gå med på ett offensivt agerande, men det gick inte att uppnå enighet. Minnena från västerländsk intervention i Afghanistan, Irak och Libyen plågar Moskva och Peking. Dessutom skulle en intervention kunna bli ett prejudikat för att exempelvis ingripa i Vitryssland eller Hongkong.
Den geopolitiska dimensionen började bli tydlig, anser Bhadrakumar och det styrks väl av ett gemensamt uttalande som EU och Indien gjort just idag (8 maj) där det heter:
"Vi värdesätter vår nära samordning i regionala frågor av ömsesidigt intresse, såsom bevarande av Irans kärnkraftsavtal (JCPOA) och Afghanistan, och vi diskuterade utvecklingen i våra respektive grannskap, bland annat Myanmar, Vitryssland och Ukraina."Det är nog inte särskilt hoppingivande för Myanmars folk att hamna på samma lista som det sönderkrigade Afghanistan, sanktionsobjekten Iran och Vitryssland, eller det redan "reformerade" protonazistiska Ukraina,.
Men Bhadrakumar anser att västvärldens engagemang också hart en hemliga operativ del som bl.a. gått ut på skapandet av en exilregering, "nationella enhetsregeringen" i Myanmar. Storbritanniens MI6 försöker samla Myanmars största etniska separatistiska gerillagrupper och uppmuntra dem att dra nytta av kaoset för att öppna en andra front.
I själva verket har ett visst samarbete utvecklats mellan demonstranterna i Yangon och Mandalay å ena sidan och de etniska grupperna som inte är burmeser å den andra (not). Trots en historia av ömsesidig antipati samarbetar de idag mot militären. Det är en osannolik koalition av buddhister och kristna.
I mitten av april ägde den första stora väpnade attacken mot militären rum av av Karen National Union, Myanmars äldsta rebellgrupp (som ursprungligen skapades av den brittiska kolonimakten som dess ombud.) Sådana attacker har sedan dess blivit vanliga.
Idag tillkännagav den så kallade "nationella enhetsregeringen" sin avsikt att inrätta en federal unionsarmé - en militärstyrka av avhoppare från säkerhetsstyrkorna, upproriska etniska grupper och volontärer.
Därmed går Myanmar enligt Bhadrakumar in i samma avgörande skede som Syrien stod i år 2011. Parallellerna med Syrien är slående - ”Arabiska vårens” protester (mars-juli 2011) krossades av den syriska regeringen, vilket togs som alibi för storskalig västerländsk intervention av USA och dess allierade som så småningom kapades av extremistgrupper, särskilt Islamiska staten och al-Qaida, och i sin tur utlöste en rysk intervention för att försvara Assad-regeringen.
Naturligtvis är en viktig skillnad att grannländerna inte vill bli indragna i ett inbördeskrig i Myanmar.
En oroande nyhet är att militära sammanstötningar ägt rum i Chin-state där när 9 soldater dödats.
Över 85% av befolkningen i Chin-staten består av kristna (numera över en halv miljon)
Indien och Myanmar delar en öppen gräns på 164 mil som omfattar delstaterna Kachin, Sagaing och Chin i Myanmar.
Situationen är nästan identisk med den öppna gränsregionen mellan Pakistan och Afghanistan. Liksom Pashtun-stammarna som rörs ig fritt över Af-Pak-gränsen delas också indiska stammar som Mizos, Kukis, Nagas och Zomis i mindre stammar som har nära band över gränsen.
Om Myanmar bryter samman kommer Indien att drabbas.
De svårforcerade bergen och tropiska djungler gör också detta till klassiskt gerillaland. I händelse av ett inbördeskrig under de kommande månaderna och sammanbrott av Myanmars enhet kommer Indien att sugas in i kaoset.
Thailand och Indien är de enda två troliga fristäderna för MI6 och CIA att navigera från i ett sådant inbördeskrig, eftersom både Myanmar och Thailand har vänskapliga relationer med Kina.
USA:s utrikesminister Antony Blinken har haft överläggningar med sin indiska motsvarighet S. Jaishankar inte mindre än tre gånger på tre månader sedan militärens maktövertagande i Myanmar. Indiens samarbete är avgörande för att det angloamerikanska företaget i Myanmar ska lyckas.
Enligt en rapport från Deutsche Welle diskuterades Myanmar när G7:s utrikesministrar diskuterade en rad mänskliga rättighetsfrågor. Den gemensamma kommunikation som utfärdades efter mötet i London ägnar mycket uppmärksamhet åt Myanmar (punkterna 21-24). Den uttrycker ”solidaritet” med "nationella enhetsregeringen" och kräver omfattande sanktioner mot Myanmars militär, inklusive ett vapenembargo.
Läs hela artikeln här: https://www.indianpunchline.com/india-will-be-front-line-state-in-myanmar-civil-war/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.