flygvapnet den 3 maj 1945 sänkte det tyska
passagerarfartyget Cap Arcona i Lübeckbukten.
Ombord fanns mellan sju och tolv tusen fångar från koncentrationsläger, i huvudsak ryssar och andra sovjetmedborgare.
Händelsen doldes för Sovjetunionen och först nu håller arkivforskningen på att öppna sanningen.
Från 1940 användes det oceangående passagerarfartyget Cap Arcona som hjälpfartyg av den tyska flottan och rörde sig enbart i i Östersjön. I ubåtsbasen Gdynia användes det som bostadsfartyg. Fartyget användes också i en spelfilm, den nazistiska propagandafilmen om Titanics förlisning från 1943.
Från slutet av 1944 användes skeppet för att transportera flyktingar från Ostpreussen till väst. Den 1 mars startade den andra evakueringsresan för flyktingar från öst. Den planerade tredje evakueringsresan måste överges på grund av mekaniska problem. Fartyget togs därför ur drift av marinen och besättningen reducerades från 250 till 70 sjömän.
Innan de närmaste brittiska trupperna förväntade ankomst transporterades de återstående koncentrationslägerfångarna från koncentrationslägret Neuengamme till Lübeck i slutet av april. Mer än 9 000 fångar fördes ombord på fartyg där.
Den 20 april 1945 ankom över 4 000 fångar från koncentrationslägret Neuengamme till Lübecks industrihamn och fördes med vakter till två mindre skadade fartyg, Thielbek och Athen. Fångar hölls också tillfälligt på Elmenhorst.
Den 26 april anlände ytterligare 2 500 fångar från koncentrationslägret Neuengamme och överlevande från dödsmarschen från koncentrationslägret Fürstengrube och andra schlesiska läger och fördes till Cap Arcona.
Ibland var Cap Arcona överfullt med 7 500 fångar ombord. Otillräcklig näring och usla hygieniska förhållanden ledde till massdöd ombord.
Den 30 april 1945 fördes alla koncentrationslägerfångar av fransk nationalitet och vissa belgare och holländare iland från fartygen och transporterades på de "vita bussarna" från svenska Röda korset till två ångbåtar som tog dem till Trelleborg. Slutligen överfördes några av fångarna från Cap Arcona till de andra två fartygen, så att i det början av maj fanns omkring 4 600 fångar och 500 sjömän, luftvärnssoldater och vakter på Cap Arcona.
Informationen om antalet personer på Cap Arcona varierar i olika beskrivningar mellan 4 500 och
6 000. Antalet judar på Cap Arcona och Thielbek var cirka 100 personer.
Så långt väl kända tyska uppgifter som ligger på Wikipedia. Märk väl, inte ett ord och ryska eller sovjetiska krigsfångar.
Men om man söker närmare information om koncentrationslägret Neuengamme på annan plats framgår att de dominerande nationaliteterna var sovjetmedborgare (34 350) och polacker (16 900), följt av fransmän (11 500), tyskar (9 200), holländare (6 950), belgare (4 800) och danskar (4 800).
Den 3 maj 1945 låg Cap Arcona och örlogsfartyget, den tunga kryssaren Deutschland i Lübeckbukten. Deutschland attackerades i en första våg av av det brittiska flygvapnet RAF:s 184:e skvadron.80 personer ur besättningen överlevde innan fartyget efter en andra bombning sjönk runt 16:08 GMT.
Athen läg kvar i hamn i Neustadt, Thielbek förde fångar till Cap Arcona. Eftersom fartygen inte var speciellt märkta och var utrustade med fasta vapeninstallationer, tog de allierade piloterna dem trupptransporter avsedda att rädda naziofficerare över Östersjön. Det finns dock uppgifter om att britterna hade fått informationer om att det fanns fångar ombord.
Kungliga flygvapnet attackerade med 200 jaktplan av typen Hawker Typhoon. 23 fartyg sjönk och 115 fartyg skadades.
Cap Arcona attackerades i fyra vågor av RAF:s jaktplan och sattes i brand. Situationen på Cap Arcona och Thielbek var utom kontroll runt klockan 15:00 GMT. Thielbek sjönk efter 15 minuter. Cap Arcona la sig på sidan men sjönk inte på grund av det grunda vattnet.
Cirka 6 400 av de cirka 7 000 fångarna på Cap Arcona och Thielbek innebrändes, drunknade eller sköts. Eftersom vattentemperaturen bara var 8 ° C den dagen kunde de flesta fångar inte ta sig i land. Även simmande överlevande angreps från luften. Endast en liten del av fångarna togs med i räddningsbåtar eller fick flytvästar, som förbehålls marinmedlemmar. De fångar som kämpade för sina liv i vattnet sköts även från andra båtar, såsom en "flotta av tyska krigsfiskebåtar".
Sänkningen av Cap Arcona är en katastrof fullt jämförbar med sänkningen av Wilhelm Gustloff. Men den senare, som handlade om en sovjetisk torpedering av ett fartyg fullt med tyska officerare och civila, är betydligt mer omskriven (Günter Grass skrev en roman om händelsen). Mindre kända är också USA-flygets sänkning av tre japanska trupp- och fångtransporter på med 5-6 000 offer vardera.
Bland de totalt 400 överlevande från Cap Arcona fanns en hel del personer som senare blev berömda, bland annat dne tyske kommunisten Rudi Goguel som skrev den berömda sången "Soldaterna på heden" om sin tid i Emslandlager. Det finns också böcker skrivna av ögonvittnen.
Fångarna ombord på fartygen hade minst 30 nationaliteter. I wikipedia nämns vitryssar, ukrainare och ryssar bland en lång rad andra. Är det något forskarna oavsiktligt eller avsiktligt har missat här?
Ja, säger den ryske historikern Dmitrij Chochlov, som främst forskar i den ryska säkerhetstjänsten FSB:s arkiv (tidigare KGB).
Han menar att 7 000 till 12 000 människor om kom när RAF angrep Tilbeck, Deutschland och Cap Arcona och att merparten av dessa var sovjetiska krigsfångar. Endast 140 sovjetmedborgare lyckades fly.
De brittiska attackerna är att betrakta som krigsbrott, menar han och en av de saker som satte honom på spåret var ett brev från en av de överlevande krigsfångarna, Vasilij Salomatkin, till det sovjetiska statssäkerhetsministeriet (MGB) 1949.
”Den 29 april 1945 förde SS-kommandot, som kände att de allierade trupperna närmade sig koncentrationslägret Neuengamme (nära Hamburg), alla koncentrationslägerfångar som kunde röra sig och förde dem steg för steg till staden Lübeck. De var 12 000. Den överväldigande majoriteten var ryska krigsfångar, ”skrev Salomatkin.
Подробнее: https://eadaily.com/ru/news/2021/05/03/britanskaya-aviaciya-unichtozhila-12-tys-sovetskih-voennoplennyh-istorik
Enligt Salomatkin ignorerade den brittiska militären de vita flaggor som satts upp på de tyska fartygen och fortsatte att bomba fartygen trots att man såg fångarna. När krigsfångarna hamnade i det iskalla vattnet, försökte närma sig brittiska torpedbåtar, besköts de av de allierade.
”Det som räddade mig från döden var att jag inte lyckades simma så nära båten som de andra och var ungefär 400 meter från från den”, skrev Salomatkin i sitt brev.
Enligt historikern Chochlov hade britterna ett politiskt motiv att inte rädda ryssarna. De ville vara de första som intog den viktiga Östersjöhamnen i Lübeck. Vid tidpunkten skrev premiärminister Winston Churchill till sin utrikesminister Anthony Eden:
”Jag anser att det är en prioritet att Montgomery tar Lübeck så snart som möjligt ... Vår ankomst i Lübeck före våra ryska vänner från Stettin kommer att rädda oss från många tvister i framtiden.”
Stefan Lindgren
Källor: Tyska och engelska wikipedia. https://eadaily.com/ru/news/2021/05/03/britanskaya-aviaciya-unichtozhila-12-tys-sovetskih-voennoplennyh-istorik
Jag har träffat en överlevande som menar att ett brittiskt spaningsplan besköts med kulspruta från Cap Arcona. Planet försvann och sedan återvände britterna och sänkte båten. Han var själv övertygad om att tyskarnas avsikt var att sänka been till havs. Han var med I ett tvprogram Här är diet liv
SvaraRaderaHej Stefan, texten till sången Die Moorsoldaten skrevs av koncentrationsfångarna Johann Esser (gruvarbetare) och Wolfgang Langhoff (skådespelare) och musiken Rudi Goguel och bearbetades senare av Hanns Eisler and Ernst Busch medan de fortfarande var fångar i lägret Börgermoor. Den framfördes först av en sångkör av fångar en föreställning kallad Zircus Konzentrani som fångarna hade utformat och organiserat . Föreställningen blev en succe alla skrattade även SS-männen och deras kommendant. Det hela avslutades med att en kör som sjöng ”Bögermoorsången” som var fångarnas lägersång. Den blev sedan världsberömd. Efter föreställningen rusade några SS-män och sa: ”Pojkar det har ni gjort storartat, det var underbart!” Isen var bruten. Flera SS:are ville få texten till ”Bögermoorsången”. Efter 2 dagar förbjöds den sången men ändå som del SS-vakterna ville att fångarna skulle sjunga sången under vägen till fångarbetet. Detta är beskrivet i Wolfgang Langhoffs "Träskets soldater". Cavefors gav ut den senare under titeln Soldaterna på heden. Men det visste du nog redan-
SvaraRaderaHälsningar
Kenneth Lundgren