EU:s fond för återhämtning - från vad?

EU-kommissionens enahanda verktygslåda. Allt verkar gå ut på att
öka den överstatliga makten. Dock ligga självutplånande lågt mot USA.

Den sittande EU-kommissionen har nu styrt i cirka 500 dagar. Kritiken växer mot att kommissionen är handlingsförlamad i många viktiga frågor men samtidigt försöker tillskansa sig mera makt.

Det visar sig nu att den s k återhämtningsfonden på 800 miljarder euro ingenting har att göra med pandemin - det avgörande beslutet kan fattas först när pandemin är över - utan uteslutande handlar om ett försök att införa en "beskattning för 2000-talet", dvs. en beskattningsrätt för EU.

EU:s ”Green Deal” blir alltmer ett ”tomt skal”, klagar de gröna i Europaparlamentet. Samtidigt tycks utrikespolitiken också ha blivit ett tomt skal - EU följer mer slaviskt än någonsin Vita huset, även när det skett till priset att alla relationer till Ryssland på EU-nivå har brutits. I Israel/Palestina-frågan har EU ingen egen åsikt.

"Nödfonden" på 800 miljarder euro som lanserades som svar på pandemin har ännu inte tagits till några skarpa beslut, eftersom oenigheten är för stor. Men kommissionen ger inte upp utan kommer att  lägga fram sitt första konkreta förslag i slutet av året.

Om det går igenom innebär det i praktiken ett prejudikat på att myndigheterna i Bryssel kan beskatta medlemsländerna.

Endast sex medlemsstater har hittills välsignat fonden. Få verkar lockade av löftet att få de första bidragen ur fonden redan i slutet av juli. EU-kommissionens vice ordförande Valdis Dombrovskis kallade nyligen fondens genomförande för en "utmanande uppgift". Kommissionen ändrar nu retoriken när pandemin håller på att klinga av och BNP-svackan i de flesta länder är överstånden. Nu heter det fonden inte ska ge "nödstimulans" som helikopterpengarna i USA utan är ett "investeringsverktyg för medellång sikt för att förändra den europeiska ekonomin".

Hittills har 18 nationella regeringar av 27 lagt fram investerings- och reformförslag för fonden. Den ursprungliga tidsfristen gick ut i slutet av april.  Kommissionen har nu två månader på sig att bedöma de nationella planerna i detalj, några av dem är mer än 50 000 sidor långa.

"Vi är under mycket tryck för att leverera snabbt", erkände ekonomikommissionären Paolo Gentiloni.

De två största mottagarna av krisstödet tros bli Italien och Spanien, men den europeiska centralbanken hyser tvivel om dessa länders offentliga förvaltningar kan klara att hantera så jättelika summor som det är fråga om.

En annan fråga som oroar är styrningen av fondmedlen. Medlemsstaterna kommer att få tilldelning ur återhämtningsfonderna två gånger per år, när kommissionen och de nationella tjänstemännen validerat genomförandet av överenskomna milstolpar. Vissa har varnat för att processens komplexitet kan hindra ett framgångsrikt genomförande av fonden.

Men det är inte bara medlemsländerna som verkar sakna administrativ kapacitet utan också de centrala instanserna. EU:s löfte om att leverera coronavaccin till världen genom det s k Covax-initiativet har inte infriats och vaccinexporten går nästan uteslutande till rika länder.

EU:s sociala pelare har det heller inte blivit mycket av förutom t ex störande inblandning i "den svenska modellen" på arbetsmarknaden.

Strax före sommaruppehållet, troligen den 14 juli, bör det första stora lagstiftningspaketet komma - om klimatskydd. Men även där är förväntningarna låga. På måndag och tisdag är det ett speciellt EU-toppmöte för att diskutera klimatpolitiken och där kommer mycket att bero på det tyska valet 26 september. Segrar de gröna med Annalena Baerbock i spetsen kommer Tyskland t ex att stoppa Nord Stream 2 och stoppa utvecklingen av "blå" vätgas.

red

källor: https://www.euractiv.com/, https://lostineu.eu/