Gaza: En nedstängning som varat 14 år

Gaza har lidit under den längsta, mest barbariska nedstängningen i världen. "Jag vet, för jag genomlevde 3 år av det", skriver den kanadensisk oberoende journalisten och aktivisten Eva K. Bartlett.

Medan vi i resten av världen med rätta kan sucka över hur den eländiga covid 19-betingade nedstängningen har påverkat våra liv, ska vi samtidigt skänka en tanke till de 2 miljoner Palestinier som är fängslade i Israels brutala och olagliga blockad.

”Vi är alla Palestinier nu,” säger en del, folk som runt om i världen dignar under covid 19-nedstängning och arbetslöshet.

Även om parallellen är korrekt, har palestinier varit under den svåraste nedstängningen i världen - i 14 långa år.

Allt medan 2021 rullar på, har det blivit allt klarare att nedstängningar påverkar folk runt om i världen på ett smärtsamt och dödligt sätt, förutom redan otrevliga effekter av kapade inkomster och isolering.

Så, föreställ er ett liv där nedstängningen inte är en period av veckor eller månader, utan årslång, varje år, utan ett slut i sikte, som gör livet outhärdligt.

Sådant är livet i Gaza-remsan som - fast den bara är 40 km lång och har en yta på 365 kvadratkilometer - med rätta har benämnts som världens största friluftsfängelse.

Och medan det inte finns något försvarbart skäl för Israels instängning av 2 miljoner människor, fortsätter det, år efter år, i strid mot Israels juridiska åtaganden enligt internationell lag, som FN:s organ för Palestinska flyktingar (UNRWA) noterar.

Det är en kollektiv bestraffning. FN har deklarerat att: ”Ingen skyddad person kan bestraffas för en olaglig handling han eller hon inte personligen har begått. Kollektiva straff och likaså alla metoder för att ingjuta fruktan eller metoder för terrorism är förbjudna.”

Blockadbrutalitet
Elavbrott, bränsle- o gasbrist, dramatisk osäkerhet kring maten, barnens tillväxthämning, 50% arbetslöshet och 95% odrickbart vatten har varit Gazas verklighet i åratal.

FN varnade 2012 att Gaza skulle bli "obeboeligt" 2020.

Det var redan obeboeligt när jag först satte min fot i Gaza i november 2008. Sedan dess, fram till i mars 2013, bodde jag där i drygt tre år(och två krig), den senare halvan av den tiden i en Palestinsk familjs enkla hem i centrala Gaza.

Strömmen var borta 20-22 timmar per dygn, huvudsakligen som ett resultat av Israels bombning av
Gazas kraftverk 2006 - vilket aldrig blev helt återuppbyggt på grund av blockaden som omöjliggör import av väl behövda reservdelar.

Föreställ er ett fungerande sjukhus med dialysapparater, fungerande intensivvårds-apparatur, etc. Föreställ er nu detta med begränsad eller ingen elektricitet - i 14 år och efter tre krig. Det är Gaza.

Och varje år har Gaza, på grund av Israels importrestriktioner, mindre än en månads förråd av livsnödvändiga mediciner (48% 2019, 42% i januari 2021). I december 2019, som exempel, saknades 58 % av medicinerna för kemoterapi och 41% av medicinerna för njurdialys.

Gazas nedstängning har för väldigt många orsakat arbetslöshet, hinder för att resa och det har förhindrat utbytesstudenter med stipendier utomlands att slutföra sina studier.

Exporten har strypts till en rännil. Palestinierna brukade tidigare exportera inte bara  
härliga jordgubbar från norra Gaza, utan också många andra varor inklusive möbler, kläder och matprodukter.

Importen är t.o.m. ännu mer begränsad. När jag anlände 2008, var endast 30-40 varor tillåtna att släppas igenom till Gazas handelsmän (mot 4000 varor tidigare).

Farliga saker, som blöjor, skor, A4 papper, boskap, fröer, kylskåp, tvättmaskiner, tyger, glödlampor, musikinstrument, färgkritor, kläder...och mycket mer, var uttryckligen förbjudna att ta in.

Naturligtvis var också byggmateriel förbjudna, så desperat behövda i Gaza eftersom befolkningen ökade, behövda för att återuppbygga raserade hem, affärslokaler och infrastruktur.

Förbudet att ta in fröer och boskap verkar vara en attack på Palestiniernas matförsörjning, ett medvetet sätt att skapa svält. Verkligen, vid den tidpunkten fanns en plan för halvsvält, enligt Gisha Legal Centre for Freedom of Movement (en Israelisk oberoende organisation för Palestiniernas rätt att röra sig fritt, särskilt Gazas invånare. ö.a.): "Etablissemangets säkerhetsorgan hade beräknat antalet kalorier konsumerade av Gazas invånare och använt det för att etablera ett 'humanitärt minimum', en nedre gräns mot vilken det var möjligt att reducera mattillgången utan att förorsaka hunger eller undernäring..."

Inte direkt dö av hunger, som den israeliske premiärministerns specielle rådgivare Dov Weisglass sa 2006: "Idén är att sätta Palestinierna på en diet, men inte låta dem dö av hunger."

Ännu i november 2020 fortsätter Israelerna rigoröst att strypa importen till Gaza.

På webbsidan för FN:s organ för hjälp åt Palestinska flyktingar (UNRWA) står det: "De Israeliska myndigheterna listar officiellt 62 saker som "dubbeltydiga", vilket inkluderar hundratals artiklar och basmateriel. Sakerna på listan över "dubbeltydiga" varor är nödvändiga för befolkningens liv..."

Attacker på matleverantörer
Israel håller också Palestinierna på diet genom att beskjuta och föra bort bönder och fiskare, genom att förstöra brunnar och cisterner, genom att förstöra eller stjäla fiskebåtar och genom att bespruta åkermark.

Under min tid i Gaza dokumenterade jag israelisk maskingevärs- o krypskytteeld, ständigt själv under beskjutning över längre perioder.

Siktade de israeliska soldaterna på "terrorister"? Nej, måltavlorna var lantarbetare och familjer, inklusive gamla och kvinnor. Inga som utgör något hot mot Israel.

Israeliska soldater skjuter också på arbetare och barn som samlar skrot och metall från rivna eller bombade hem och transporter detta, vanligen på åsnekärror, till ställen det kan säljas för återvinning i byggen.

Israel vidhåller att deras nerskjutningar av bönder och arbetare handlar om 'säkerhet', och har sedan länge infört en 'buffertzon på Gaza-sidan, 300 meter från stängslet. Men enligt min egen erfarenhet med bönder, 500 meter eller mer från stängslet, skjuter Israeliska soldater ändå för att lemlästa och döda.

Som den döva 20-åriga bonden jag hade följe med en februarimorgon, 2009. När han och hans kompanjoner fick motorstopp på sin pick-up och försökte knuffa igång den, började israeliska soldater med krypskytte, sköt runt omkring mig och träffade honom i vristen.

Ett par veckor tidigare, hade en israelisk soldat skjutit denne mans kusin i nacken och dödat honom. En stor familj på 16 personer var beroende av dessa två unga lantarbetares magra inkomster.

Eller den 17-åriga flicka som en israelisk soldat sköt i knät när hon, en månad efter slutet på kriget 2008/2009, återvände till sitt förstörda hem i sydöstra Gaza för att se vad som fanns kvar. Detta hände 800 meter från stängslet.

Eller den 20-årige lantarbetaren som blev skjuten i bröstet när han brukade jorden bortanför 'buffertzonen'. 16-åringen som arbetade vid hans sida dog av sina kulor i bröstet.

Eller den unge pojken som blev förlamad efter att ha blivit skjuten av en Israelisk soldat. Hans brott? Han satt utanför huset till en släkting han besökte.

"Buffertzonen" berövar Palestinierna en tredjedel av Gazas åkermark - den bästa och bördigaste.
Före årtiondena av Israeliska schaktmaskiner var samma område rikt på olivträd, nöt- o fruktträd och olika sorters spannmål, baljväxter och grönsaksodlingar.

Nuförtiden, om palestinierna har tur, kan de plantera arbetsextensiva grödor och hoppas att de inte ska bli nerbrända, eller jämnade med marken innan de kan skördas. Vittnesmål om detta har jag tagit emot  om och om igen och jag har själv sett det hända.

En FN-rapport från 2020 konstaterar att vid den tiden var Gazas fiskare tillåtna 8 nautiska mil ut från kusten (mindre än hälften av de 20 som var överenskommet i Oslo-avtalet).

Det är emellertid min erfarenhet av arbete med fiskare, när gränsen var endast 6 nautiska mil, att Israeliska kanonbåtar besköt dem mindre än 1 sjömil från kusten med maskingevär, granater och vattenkanoner, eller kidnappade fiskarna och deras båtar. Som en särskild bonus blandar den Israeliska flottan ofta in en kemikalie i sin spray som får de indränkta offren att stinka av exkrementer i dagar.

Stanken som kan förhindras
När jag åkte kollektivtaxi från centrala eller södra Gaza efter kustvägen passerade vi genom Wadi Gaza,  en liten dal som emellanåt var dränkt i stanken av upp till 90 miljoner rå och delvis processat avloppsvatten på väg ut i havet.

Eftersom Gaza inte kan processa sitt avloppsvatten och inte får importera de materiel som behövs för att underhålla eller förbättra sina anläggningar, är enda lösningen att dumpa avloppet i havet. Annars skulle avloppscisternerna svämma över i bostadsområdena.

2007 rämnade väggen till en avloppsanläggning, översvämmade en by och dränkte fem personer, bland dem 2 barn.

Mindre dramatiskt, men icke desto mindre avskyvärt, är de häftiga regn som förenar sig med avloppsvattnet, översvämmar gatorna, tvingar folk att vada i svartvatten och orsakar skador på hus och hem för människor som varken har pengar eller verktyg för att reparera dem.

I december 2013, när en massiv översvämning tillsammans med avloppsvatten förstörde 400 hem, sa en talesperson för UNRWA: "Vilket normalt samhälle som helst skulle få svårt att hämta sig från en sådan ödeläggelse. Men ett samhälle som har blivit utsatt för en av de längsta blockaderna i människans historia, vars allmänna sjukvård har förstörts och där risken för sjukdomar redan varit utbredd, måste bli befriade från dessa av människor skapade begränsningar, för att kunna klara av påfrestningarna av en naturkatastrof som denna."

Detta var över 7 år sedan och inget har förändrats.

Gör slut på nedstängningen
Under protesterna mot nedstängningen av Gaza, "Den stora marschen för återvändandet", från mars 2018 till slutet av 2019 dödades 214 palestinier av israeler, bland dem 46 barn, och 36 100 sårades, därav 8 800 barn, enligt FN.

Föreställ er rubrikerna om detta hade hänt i Ryssland eller Syrien.

I januari var gränskorsningen Rafah, den enda korsning som kontrolleras av Egypten, inte Israel, fortfarande stängd. Över 7 000 Palestinier är registrerade för att lämna Gaza och tusentals väntar på att få komma in, rapporterar FN.

Enligt FN, får Gaza numera 14 timmar elförsörjning per dag, den enda förbättring jag känner till sedan tiden jag bodde där.

Resten - de beskjutna bönderna och fiskarna, de slumpmässiga israeliska bombningarna och det psykologiska kriget, och mest uppenbart, blockaden - fortsätter som vanligt, år efter år.
Verkligen, enligt uttalandet 3 mars av UNRWA:s ansvarige för Gaza, har villkoren i Gaza bara blivit värre. Förhållandena har blivit så dåliga att "den väl kända definitionen av extrem eller absolut fattigdom räcker inte längre till, de flesta av de Palestinska flyktingarna i Gaza behöver hjälp."

Alla som nu varit med om nedstängningen under covid-19 har upplevt en bråkdel av vad palestinierna i Gaza har uthärdat så länge. Jag hoppas, som ett utslag av det, att fler människor tog steget att kräva att Israel upphör med sin 14-åriga nedstängning av Gaza.

Eva K. Bartlett, 8 mars 2021.

Eva K. Bartlett har tillbringat år på fältet för att bevaka konfliktzoner i Mellanöstern, särskilt Syrien och Palestina (där hon bodde i närmare 4 år).  Följ henne på Twitter @EvaKBartlett.

Översättning: Hasse Mattsson