Är Shakespeare, hyllad som världens främste dramatiker, politiskt korrekt? Redan för tvåhundra år sedan föresatte sig den brittiske läkaren Thomas Bowdler att ersätta den verklige Shakespeare med en censurerad "Familje-Shakespeare".
Nu höjs röster igen för att ta avstånd från Shakespeare för påstådd "hets mot folkgrupp". Docenten Glenn Arbery i Wyoming, USA, manar till motstånd mot censurivrarna.
Men är Shakespeare förkunnare av hatfylld retorik?
Eller är han en tänkare som ser djupt på en dramatisk situation i etniska och religiösa konflikter i Medelhavsvärlden i syfte att frilägga det mänskliga hjärtat i konflikt med sig själv?
Vi lever i upplysande tider. Exempelvis har en en ung vuxen romanförfattare i en rörelse som heter
#DisruptTexts nyligen förklarat varför skolorna inte borde ha med Shakespeare i sin undervisning.
"Att frita Shakespeare från ansvar" för hets mot folkgrupp bara för att ”han levde i en tid då hatstyrda känslor var allmänt utbredda, riskerar att sända ett undermedvetet budskap om att högsta akademisk nivå väger tyngre än hatfylld retorik”.
Som jag förstår argumentet må Shakespeare vara en utmärkt diktare som skriver i en tid med väldiga söndringar och passioner, "då hatstyrda känslor var allmänt utbredda", men att detta inte är någon ursäkt för att ha med honom i litteraturundervisningen.
Ansvariga lärare borde, meddelar hon oss, darra vid tanken att man skulle sända ett undermedvetet budskap till eleverna att Shakespeares höga nivå rättfärdigar hans ”hatfyllda retorik”. Att läsa några av de största diktverken på jorden med säkerhetsavstånd och utlösta varningar, skulle skada de hyperkänsliga, vakna men små och veka sillmjölkar som påstås utgöra den kommande generationen.
Har det någonsin funnits en generation som blivit mer förringad och utsatt för en mer nedlåtande behandling? De borde ställa sig upp och kräva mer Shakespeare.
Vad betyder det då att anklaga Shakespeare för hatfylld retorik?
Shakespeares karaktärer ägnar sig verkligen åt det - exempelvis Coriolanus som angriper Roms plebejer med sitt rasande förakt, eller Antonio som hånar Shylock, eller Iago som håller sin monolog om hur han hatar Othello.
Men eftersom pjäser består av tal, måste det verkliga angreppet riktas mot de konflikter som gör dem dramatiska - i detta fall "en tid då hatstyrda känslor var allmänt utbredda", till skillnad från vårt eget fredliga offentliga liv, där vi just har anammat den ålderdomliga ritualen att utvisa en syndabock.
Shakespeare är ansvarig för att skildra konflikter, ja, men det verkliga angreppet från rörelser som #DisruptTexts är det som riktas mot historien själv, det vill säga mot verkligheten, och inte bara mot Shakespeare.
I Köpmannen i Venedig exempelvis är det verkligheten som bär skulden på grund av att skillnaden mellan jude och kristen innesluts i det europeiska livet. Genom att presentera denna skillnad ger Shakespeare juden en hög, sammansatt, dramatisk egenskap av att vara annorlunda som Antonio öppet föraktar även när han lånar pengar från honom. Men att överhuvudtaget skildra denna konflikt är, som jag förstår argumentet, något som främjar hets mot folkgrupp. Att skildra den svarte Othello, gift med en vit kvinna som han mördar, måste likaledes vara hatfyllt.
Efter att ha konverterat från islam, som han är född med - redan det en kolonisering av hans själ, skulle # DisruptTexts säga - har han införlivat koden för den vita europeiska kristendomen till men för sig själv, och Iago använder det mot honom. Othello dyrkar Desdemonas vithet och likställer henne med kristendomen. Iago utnyttjar demoniskt Othellos personliga osäkerheter. När moren begär att han själv ska fördömas efter att ha dödat Desdemona och först då upptäckt hennes oskuld, avvisar han sig själv såsom slutligen ovärdig i sitt andliga mörker. Han förkroppsligar det desperata självhatet hos de vilseledda, de som blivit offer.
Men sprider Shakespeare hatfylld retorik? Eller är han en tänkare som ser djupt på den dramatiska situationen vid rasmässiga och religiösa konflikter i Medelhavsvärlden i vad Faulkner kallade "det mänskliga hjärtat i konflikt med sig själv"?
Ingenstans i tragedins kanon står hjärtat mer i konflikt med sig själv än i morens självmord. Endast Desdemonas död har en tragisk patos lika ren som när Othello försöker återta sin heder genom att vända sitt knivblad mot sig själv. Skulle det varit bättre om dramat Othello aldrig hade blivit skrivet, bättre om vi inte upplevde denna patos? Exakt vilket problem skulle det lösa?
I den aktuella klassrumskampen mellan traditionell litteratur och öppen propaganda hävdar #DisruptTexts och dess allierade att de kommer att åstadkomma en samhällsordning utan omdömen om andra människor grundade på ras, klass, sexuell preferens och kön. Religion är ett problem, särskilt kristendomen, och den mänskliga naturens gång måste naturligtvis hejdas, men naturen är ju bara en social konstruktion.
Om naturen avskrivs ur berättelsen kommer den inte att finnas, så tänker de på allvar. Den verkliga frågan skulle kunna vara att Shakespeare är alltför bra på att skildra den mänskliga naturen.
De antaganden som ligger till grund för den ideologiska användningen av litteratur är gamla och välkända. Sokrates hävdar i "Staten" att berättelser har en omätlig formativ kraft med avseende på de väsentliga erfarenhetsmässiga ramar som människorna bär med sig in i vuxenlivet - deras känsla för ordning, deras förväntningar på sig själva i denna ordning, deras sociala, politiska, moraliska, religiösa och filosofiska horisonter .
Så betydelsefull är berättelsernas kraft att vår civilisations framtid står på spel. Vi måste kämpa för att göra berättelserna verkliga, som vi gör i Katolska Kollegiet i Wyoming, innan den kommande generationen har åstadkommit sina skador.
Glenn Arbery
29 januari, 2021
Övers. Erik Göthe
Artikeln återpublicerad med vänligt tillstånd från Wyoming Catholic Colleges veckobrev.
The
Imaginative Conservative tillämpar principen att uppskatta diskussion om
kultur och politik - vi närmar oss dialogen med storsinthet snarare än
enbart hövlighet. Kommer du att hjälpa oss att förbli en uppfriskande
oas på ett alltmer ifrågasatt modernt debattforum? Vänligen överväg att
ge oss en gåva nu.
Dr. Glenn C. Arbery är ordförande i Katolska Kollegiet i Wyoming där han tidigare varit dekanus och docent i humaniora. Han har undervisat vid St. Thomas' universitet i Houston, Thomas More College of Liberal Arts, Universitetet i Dallas samt vid Assumption College där han var d’Alzon Professor of Liberal Arts. Han är författare till Why Literature Matters (2001) och har redigerat två volymer, The Tragic Abyss (2004), och The Southern Critics: An Anthology (2010).
Se även https://www.8dagar.se/2019/01/varning-for-shakespeare.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.