Valfusk i USA. Bättring i sikte? (del 3)

Valsedlar i form av stansade hålkort granskas i Florida. Räkningen gav en del
överraskande resultat på grund av bristfällig teknik.

I den tredje och sista delen av den nyligen bortgångne amerikanske författaren L. Scott Smiths artikelserie från 2016. Han fortsätter med att syna "Tricky Dick" Nixons valknep och George W Bushs valseger med hjälp av sin bror Jeb, Floridas guvernör, för att avrunda med några iakttagelser från 2012.

Inget tyder på att problemen upphört. Erik Göthe har översatt serien.

Patologiska fasor
De jordskred i popularitet och valresultat  som Nixon längtade efter hade alltid gäckat honom. [1] År 1972 ställde han upp till omval mot senator George McGovern från South Dakota. Enligt journalisten Stewart Alsop betraktade Nixon inte sin motståndare som en homme sérieux - en man att tas på allvar. [2]

McGovern kunde ha varit Nixons första val som motståndare i valkampanjen 1972. [3] McGovern gjorde honom inte besviken; det var uppenbart att han saknade personlig karisma, och den oskicklighet med vilken han hanterade sin kampanj var lika uppenbar. Han accepterade den demokratiska nomineringen under tidiga morgontimmarna så de flesta amerikaner hörde inte hans tal där det hela kungjordes. [4] En kort tid efter att han blivit Demokraternas presidentkandidat tvingades han också att hitta en annan kandidat på posten som vicepresident, sedan det avslöjats att senator Thomas Eagleton från Missouri nyligen genomgått elektrochockbehandlingar för depression. [5]

Att hjälpa McGovern att röja vägen till nomineringen innebar för Nixons omvalskommitté att den måste torpedera Demokraternas ledande kandidat, senator Edmund G. Muskie från Maine, som hade rykte om sig att vara lugn och medveten som beslutsfattare. Donald Segretti, en lågnivåfunktionär i Nixons kampanj, utsatte senatorn för "smutsiga knep" under dennes kampanj för att vinna primärvalet i New Hampshire. Segretti satte ihop ett brev, som påstods vara skrivet av Muskie till dagstidningen Manchester Union Leader i New Hampshire där kanada-amerikaner skälldes för att vara ”Cannocks” [sic]. [6]

Segretti skickade också på ett bedrägligt sätt ett andra brev till tidningen med grovt förtal mot Muskies fru. Utmattad och övermannad av känslor for senatorn ut i ett bittert, självdestruktivt angrepp mot William Loeb, tidningens ägare. Storgrälet gjorde slut på Muskies strävan att bli president. [7]

En annan Nixon-operatör skickades till Chappaquiddick Island där han uppträdde som reporter för att säkra uppgifter som skulle kunna peka ut senator Edward M. Kennedy som skyldig till brott. Nixon trodde att Kennedy fortfarande kunde försöka ställa upp som presidentkandidat även om de flesta ansåg senatorns dröm krossats av skandalen med Mary Jo Kopecknes som drunknat som passagerare i hans bil. [8]

Nixons klandervärda handlingar mot demokratiska motståndare var knappast nödvändiga för att han skulle bli omvald. [9] Hans handlingar gav emellertid begreppet "overkill" en ny mening. Hans agenter genomförde också en ökänd intrighandling genom inbrottet i oppositionens kampanjhögkvarter i Watergate Hotel i Washington, DC. [10]

Det efterföljande försöket att dölja det hela, som organiserades av Nixon och hans närmaste medhjälpare, resulterade så småningom i att ”Vita husets fasor” avslöjades, [11] vilka innefattade men inte begränsades till utbetalning av ”hush money” dvs mutor för att tysta ned vittnen, [12] erbjudande om mild påföljd för en av dem som gjort inbrottet i Watergate, [13] en plan att mörda en journalist, [14] andra hemliga inbrott och planerade inbrott, [15] användning av prostituerade för att kompromettera Demokratiska politiker, [16] utnyttjande av federala skattemyndigheten (IRS) mot ordföranden för Demokratiska nationella kommittén, [17] och upptäckten av Vita husets "fiendelista." [18]

Även om Nixon omvaldes 1972 stod han inför ett säkert riksrättsåtal från Representanthusets sida när hans handlingar blivit offentliggjorda. I stället för att bli åtalad och ställas inför riksrätt avgick han som president i vanära 1974. [19]

En fiktiv segermarginal
Resultatet av presidentvalet 2000 mellan den republikanska guvernören i Texas George W. Bush och den demokratiska vice presidenten Albert A. Gore Jr hamnade liksom presidentvalet 1876, i omräkning i Florida. [20] Bush besegrade officiellt Gore i delstaten med totalt 537 röster. Hans seger hade otvivelaktigt främjats av att hans bror Jeb var delstatens guvernör och att Katherine Harris, Floridas secretary of state (motsvarande inrikesminister) och högsta valövervakande tjänsteman, var medordförande för Bushs presidentkampanj i delstaten. [21]

Det fanns uppenbara oegentligheter i valet över hela delstaten. Enkäter visade att hela 93 procent av afroamerikanerna i Florida stödde Gore. [22] Samtidigt var det ett faktum att 54 procent av de underkända röstsedlarna kom från valkretsar med till stor del afroamerikansk befolkning. [23]

I Gadsden County, till exempel, enda county i staten där svarta väljare var i majoritet bland väljarna, var det 1 av 8 röster som räknades bort. [24]

Vid jämförelse med hur många valsedlar som underkändes i Leon County med till större delen vit befolkning, där mindre än 1 av 500 röster underkändes, är dessa siffror häpnadsväckande. [25]

Vidare hade områden med tungt inslag av afroamerikansk befolkning, inte i samma utsträckning tillgång till toppmoderna röstningsapparater som välbärgade vita områden, [26] så att de som vanligtvis skulle rösta på Gore inte hade tillgång till apparater som kan upptäckta felaktiga markeringar och ge väljaren ett nytt försök att avge en tekniskt riktig röst.

Slutligen placerades ungefär 58 000 svarta väljare på en lista för icke-röstberättigade vars syfte var att se till att brottslingar, avlidna och omyndigförklarade personer inte röstar. Listan fylldes med felaktiga poster; till exempel angavs åtminstone 300 av "brottslingarna" som dömda för framtida brott och blev på det sättet avstängda från att rösta! [28]

Behandlingen av poströstningsresultaten var också misstänkt. I Seminole County ledde Bush framför Gore i fråga om poströsterna med nästan 2 mot 1. [29] Men på ansökningsformuläret som användes för att en röstande ska få rätt att poströsta fanns ingen ruta för den röstandes ID-nummer som krävs enligt lag i Florida. Dessa ID-nummer lades till olagligt på ansökningar av lokala republikanska företrädare för att republikaner skulle få poströsta, men något sådant tillmötesgående visades inte Demokraternas väljare. [30]

Likaledes oroväckande var det partiska sätt på vilket sent inkomna utländska poströster hanterades. Det fanns 2400 av dessa, varav 680 var bristfälliga. Men som det visade sig accepterades ändå 50 procent av de bristfälliga poströsterna för Bush, att jämföras med att endast 18 procent av dem för Gore accepterades. [31]

Ett annat problem var att valsedeln i delar av Florida var förvirrande. Patrick Buchanan, en ärkekonservativ som uttryckt sina tvivel om omfattningen av förintelsen, [32] hade ställt upp för Reform Party. Väljarna i Palm Beach County, med starkt judiska distrikt, var instruerade att stansa den ruta på valsedeln som motsvarade den kandidat de ville rösta på.

Svårigheten kom sig av att Gore var nummer två på valsedeln, medan en röst på honom krävde att man stansade den tredje rutan. Stansning den andra rutan tolkades av maskinen som en röst för Buchanan, som fick otroliga 3 407 röster i Palm Beach County. [34] Efter valet uttryckte många judiska väljare oro över att de hade felmarkerat sina röster så att dessa gick till Buchanan. Till och med Buchanan själv tvivlade på att resultatet var riktigt och medgav att "det här röstetalet är mycket större än man förväntar sig för vår del." [35]

USA tycktes på väg mot en konstitutionell kris, eftersom det nationella valet var beroende av omräkningen i Florida, som var fortsatt tvistig. Den 8 december 2000 beordrade Floridas högsta domstol en manuell återräkning i hela landet. [36] Men den 12 december, bestämde Förenta staternas högsta domstol i ett mycket kontroversiellt beslut [37], som många iakttagare tyckte osade partipolitik, att valövervakaren Katherine Harris' certifierade valresultat skulle gälla och att ingen ytterligare omräkning var tillåten. Majoriteten utgjordes av överdomare Rehnquist, tillsammans med domarna Scalia, Thomas, O'Connor och Kennedy - alla republikanskt utnämnda.

Huruvida Bush verkligen vann valet kanske aldrig blir känt, men det står klart, som en känd myndighet hävdar, att Bushs "537 rösters marginal i huvudsak var ett fiktivt antal som inte hade någon grund i verkligheten, förutom att det skulle göra honom till USA:s 43:e president. ”[38] 

Och ifall ni tror att det var bättre att välja Bush än att välja Gore, så tänk på Irak-kriget och det faktum att Bush-administrationen dominerades av nykonservativa och en förespråkare för globalistisk politik för handel och invandring. Och naturligtvis är tänkesättet att ändamålet helgar medlen exakt vad som historiskt motiverar mycket valfusk.

Sammanfattning
Att uppmärksamma några tidigare val ger i bästa fall ett kortfattat urval av valfusket i USA. Att betrakta problemet som sporadiskt vore ett bedrövligt misstag. Valfusk är ingrott i och har blivit en traditionell del av USA:s politiska kultur. Det är av den anledningen lätt att understryka många andra oegentligheter vid val som skämmer bilden av olika delar av amerikansk historia.

Man kan peka på den "korrupta uppgörelsen" 1824 som besegrade Andrew Jackson och gjorde att John Quincy Adams blev president istället med stöd från Henry Clay; [39] röststölder, särskilt i delstaten New York, som besegrade Henry Clay och gav James K. Polk en skjuts in i Vita huset 1844; [40] det olagliga antagandet 1857 av Lecompton-konstitutionen för att lagskydda slaveriet, med civila väpnade strider i “det blödande Kansas"; [41] John Whallens järnhårda kontroll över valproceduren i Louisville, Kentucky i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, [42] samman med en historia om arbetaroroligheter, valfusk och våld i Kentuckys ”blodiga” Harlan County; [43 ] de förskräckligt korrupta valen i St. Louis, särskilt obligationsvalet 1935 som banade väg för bygget av Gateway Arch; [44] hoten mot afroamerikaner som höll dessa borta från valdeltagande under den ökända Jim Crow-eran ; [45] den sjaskiga historien om stulna val i Plaquemines, Louisiana och St. Bernard-församlingar, särskilt under 1900-talets mellersta tredjedel; [46] ligistfasoner som främjade och upprätthöll den politiska karriären för Georgias Herman Talmadge; [47] vad som uppgetts om Ohio:s Secretary of State som satt som ordförande för Bush-Cheney-kampanjen 2004 i Ohio, att denne sagt nej till alla förfrågningar från icke partipolitiska organisationer om att få inrätta opartiska observations- och övervakningsverksamhet för att kontrollera genomförandet av presidentvalet i Ohio, liksom att denne efter valet nekat allmänheten tillgång till alla röstblad och annan dokumentation rörande röstningen; [48] den uppenbart oansvariga och olagliga registreringen av väljare utförd av Association of Community Organisations for Reform (ACORN) år 2008; [49] och det faktum att under presidentvalet 2012 de registrerade väljarna överskred antalet röstberättigade i valkretsar i viktiga delstater som Ohio, Florida och Colorado, s k swing states där det brukar väga jämnt mellan partierna, och att valdeltagandet i dessa valkretsar var misstänkt högt. [50]

L. Scott Smith

Källa: https://occidental611.rssing.com/chan-72278766/article3.html

Fotnoter
[1] Richard Curtis, Hubris and the Presidency: The Abuse of Power by Johnson and Nixon  (New York:Rutledge Books, 2000), 126. Se: Summers, The Arrogance, 434.
[2] Stewart Alsop, “The Serious Man,” Newsweek, Jan. 22, 1973, 81:304.
[3] Summers, The Arrogance, 402.
[4] George McGovern, “Address Accepting the Presidential Nomination,”  July 14, 1972,  http://www.presidency.ucsb.edu/ws/index.php?pid=25967.  See Ken Rudin, “The Worst Acceptance Speech?,” NPR, Sept. 9, 2004,  http://www.npr.org/templates/story/story.php?storyId=3903470.
[5] Jon Meacham, “Through the Looking Glass of Veep Picks,” Time, Aug. 6, 2012,  http://ideas.time.com/2012/08/06/through-the-looking-glass-of-veep-picks/.
[6] Carl Bernstein & Bob Woodward, All the King’s Men  (New York: Bloomsbury Publishing, 2005), 129.
[7] Summers, The Arrogance, 381.  Edward Sanders, “The Sabotage of the Presidential Campaign of Senator Edmund Muskie 1971-72,” Woodstockjournal.com, http://www.woodstockjournal.com/elections.html.
[8] Summers, The Arrogance, 378-380.
[9] Ibid., 408, 411.
[10] Ibid., 425-7.
[11] The Watergate Hearings: Break-in and Cover-up  (New York: Viking Press 1973), 378 (citerar John Mitchell).
[12] Ibid., 444-5
[13] Matt Schudel, “John Caulfield Offered Watergate Burglar Clemency for Silence,” Washington Post, June 25, 2012,  http://www.bendbulletin.com/article/20120625/NEWS0107/206250326/.
[14] Summers, The Arrogance, 407.
[15] Ibid., 359, 386, 390, 391-3.
[16] Ibid., 418.
[17] Ibid., 435.
[18] Ibid., 378, 408.
[19] “Richard Nixon,” The History Place: Presidential Impeachment Proceedings, http://www.historyplace.com/unitedstates/impeachments/nixon.htm.
[20] Campbell, Deliver, 292-320.
[21] Ibid., 296.  Gumbel, Steal, 211.  Spencer Overton har påvisat att i 33 states är the secretary of state eller valövervakaren en vald partimedlem, som Katherine Harris. Spencer Overton, Stealing Democracy 32 (New York: W.W. Norton, 2006), 32.
[22] Campbell, Deliver, 315.
[23] Ibid., 311.
[24] Ibid., 312.
[25] Ibid.
[26] Gumbel, Steal, 207.
[27] Campbell, Deliver,  312.
[28] Ibid.
[29] Ibid., 315.
[30] Ibid.
[31] Ibid., 309.
[32] Ibid., 298.
[33] Florida 2000 Presidential Vote: Famous Butterfly Ballot, at http://arts.bev.net/roperldavid/politics/fl20000.htm.
[34] Campbell, Deliver, 298.
[35] Ibid.
[36] Gore v. Harris, 772 S2d 1243 (2000).
[37] Bush v. Gore, 531 U.S. 98 (2000) (per curiam) (ruling (1) that the Florida Supreme Court’s method for recounting votes constituted a violation of the Equal Protection Clause of the 14th Amendment, since there was a lack of equal treatment of all ballots cast in the state and (2) that no alternative method could be established within the time limits established under U.S.C., Title 3, § 5, thereby effectively deciding the 2000 Presidential election in favor of George W. Bush).
[38] Campbell, Deliver, 320.
[39] Sean Wilentz, The Rise of American Democracy: Jefferson to Lincoln  (New York: W. W. Norton, 2005), 255-57.
[40] Campbell, Deliver, 20, 24-25 (påpekar att Polk vann valet i New York med endast 5106 rösters övervikt, att 55000 röster avgavs att jämföras 41,000 röstberättigade samt att om Clay inte hade drabbats av Tammanys apparat och vunnit delstatens 34 elektorsröster, skulle han ha vunnit presidentvalet).
[41] Wilentz, The Rise, 717.
[42] Campbell, Deliver, 114-35 Se: Duane Bolin, “The Whallen Brothers in the Falls City,” Murray Ledge & Times, Apr. 16, 2012, at http://murrayledger.com/opinion/columns/home_and_away/the-whallen-brothers-in-the-falls-city/article_6f29ee36-87eb-11e1-aed5-001a4bcf887a.html.
[43] George J. Titler, Hell in Harlan, 162-7,  http://www.carlestes.com/hellinharlan.pdf .
[44] Campbell, Deliver, 162-91.
[45] Michael O’Malley, “A Blood Red Record: the 1890s and American Apartheid,” History 122, http://www.ferris.edu/htmls/news/jimcrow/links/misclink/1890s/homepage.htm.  
[46] Campbell, Deliver, 198-9.
[47] Ibid., 215-22.
[48] Michelle Mairesse, “How American Elections Became a Criminal Enterprise (pt. 2),” Hermes Press.com, March 11, 2006, 7,  http://www.hermes-press.com/criminal_vote2.htm.
[49] James Simpson, “The Left’s National Vote Fraud Conspiracy Exposed,” Accuracy in Media, http://www.aim.org/special-report/the-lefts-national-vote-fraud-strategy-exposed/.
[50] Aaron Gardner, “Colorado Counties Have More Voters than People,” RedState, Nov. 25, 2012, http://www.redstate.com/2012/09/04/colorado-counties-have-more-voters -than-people/ (påpekar att Gilpin och Hinsdale Counties hade 110 procent av sina respektive befolkningar registrerade som röstberättigade); “BREAKING: St Lucie County Florida Had 141.1% Turnout; Obama Won County,” Pundit Press, Nov.  9, 2012, http://www.punditpress.com/2012/11/breaking-st-lucie-county-florida-had.html (framhåller att de faktisk röstande i St. Lucie County, Florida var fler än de röstberättigade); Stephen Feller,“Voter Fraud Charges Begin in Ohio,” NEWSMAX, Nov. 3, 2012,  http://www.newsmax.copm/Headline/Ohio-voter-registration-fraud/2012/11/03/id/462674 (påpekar att många tvivelaktiga registreringar av röstkort upptäckts i Ohio och att “tjänstemän fruktar[fruktade] att det [eventuellt]finns en underström av tusentals fler som kommer.”); Christopher Collins, “Voter Fraud, Illegal Activities Reported in Several States,” Examiner.com, Nov. 11, 2012, http://www.examiner.com/article/voter-fraud-illegal-activities-reported-several-states (rapporterar att flera tiotal counties i Ohio fick Obama att vinna så misstänkt många som 100 procent av rösterna).