Apropå skändade parlament

Idag är spalterna fulla av brösttoner om hur Trumpanhängare har skändat den amerikanska demokratin genom att tränga in i dess allra heligaste.

Helt annan klang i skällan var det  i oktober 1993 när Rysslands president Boris Jeltsin lät krossa det folkvalda parlamentet med artillerield. Han fick till och med gratulationstelegram av Carl Bildt.

Det militära krossandet av det folkvalda ryska parlamentet kostade minst 500 människoliv. Konflikten som i DN framställs som en "sovjetnostalgisk kupp" berodde på en konstitutionell kris som Jeltsin ville lösa på sitt eget maktfullkomliga sätt.

Hans vicepresident Aleksandr Rutskoj gjorde det många menar att Mike Pence borde ha gjort i USA: vägrade att verkställa presidentbeslut som gick mot författningen.

När parlamentet till sist svarade med att avsätta Jeltsin började dennes kanoner att  tala.

Västvärlden jublade.

Likadant jublade den när de s k färgrevolutionerna svept fram och störtat folkvalda regimer i Serbien, Ukraina, Kirgizistan (3 gånger) m fl. länder.

I länder som den liberala eliten avskyr, där regimer sitter på rikedomar som västvärlden länge i grunden betraktat som sina, som exempelvis Iran, har man bara förakt till övers för folkvalda parlament.

Men spänner inte våra hemma-Bideniter bågen lite för hårt när man begär att svenska väljare ska solidarisera sig med en amerikansk tillträdande president som vi vet har mera krig och sanktioner på dagordningen?

Per Svensson på DN:S ledarredaktionen försöker övertala oss att Trumps anhängare är som de beväpnade gäng som förde Hitler till makten....

Han glömmer att Hitler använde röstsedeln och rika supportrar i finansvärlden för att komma till makten. Hitler hade Thyssen och järn- och stålindustrin bakom sig. Biden har de sociala media-bolag och de globala IT-jättarna.

I hela dagens nummer av DN, sprängfyllt med fördömanden av Trumps anhängare, hittar jag bara ett vettigt ord. Det är Ewa Stenberg som kommer till slutsatsen att "det är riskfyllt för Sverige att överlåta säkerheten till USA". För det är just det en Nato-anslutning  innebär. I Nato är det USA som bestämmer och perspektiven för en amerikansk nedrustnings- och avspänningspolitik ser ännu sämre  ut med maktskiftet i Vita huset.

Klädsamt nog påminner Stenberg om att hela 45 procent av republikanerna stöder stormningen av kongressen. 35 miljoner - eller de 74 miljoner som röstat på Trump - är ingen "mobb" som man kan vifta bort eller hejda med några poliser till.

Det är ett bevis för hur djupgående motsättningarna är i det amerikanska samhället. Kan man ens kalla det demokratiskt, när elitens pengar och maktkonstellationer avgör varje valutgång och media fungerar som "husbondens röst" och inte som demokratiska redskap?

Stefan Lindgren

Om händelserna 1993, se Stanislav Govoruchins utmärka "Den kriminella revolutionen" (Tranans förlag, 1994).