Manfred Weber, CSU och ledare för den konservativa fraktionen i EU-parlamentet arbetar för att knyta åt säcken om Ungern och Polen. |
Den 16 december behövde Europaparlamentet inte ens rösta om det gigantiska coronaräddningsprogrammet och om budgeten för de kommande sju åren, som tidigare hade godkänts av det så kallade Europeiska rådet, regeringschefernas organ.
Fördragstexten innehåller fortfarande kopplingen mellan "rättsstaten" och utbetalningen av stöd till de enskilda medlemsstaterna, vilket Ungern och Polen förkastade. Men bakom kulisserna hade deras kritik tystats med temporära eftergifter.
För att avskräcka Ungerns och Polens regeringschefer från att lägga in sitt veto mot lagen lade Europeiska rådet gjort en tilläggsklausul avsedd att avsevärt begränsa förbehållets giltighet och ge Polen och Ungern tid att överklaga till EG-domstolen.
De båda premiärministrarna, Viktor Orbán och Mateusz Morawiecki, hade insisterat på denna möjlighet, eftersom de anser att kopplingen mellan den förmodade rättsstaten, som den tolkats av EU i dag, med ekonomiska lagar strider mot EU-fördragen.
Så länge förfarandet pågår "bör" inte reservationen - kravet på "rättsstaten" - inte gälla som villkor för EU-stödet. Inte heller bör reservationen gälla för de EU-projekt som redan inletts. Detta var särskilt viktigt för Ungern, eftersom landet fortfarande har 10 miljarder euro i tillgångar från den budget som nu löper ut.
I tilläggsklausulen har kommissionen dessutom åtagit sig att utarbeta direktiv som föreskriver att förbehållet endast skall tillämpas med tanke på att skydda programmets finansiella stabilitet och inte uttryckligen får beröra vare sig migrationsfrågan eller familjepolitiken.
Innan utbetalningar vägras måste en dialog hållas för att lösa problemet, som också kan omfatta Europeiska rådet, där beslutet kräver krav på kvalificerade majoriteter.
Så snart avtalet var klart påpekade polska och ungerska observatörer, särskilt den polske justitieministern Ziobro, att tilläggsklausulen, till skillnad från det övergripande paketet, inte har någon rättslig kraft och därför inte är något annat än ett vagt löfte som när som helst kan upphävas.
Även om Europaparlamentet nu har låtit det lagstiftningsförslag som lagts fram av rådet passera, har viktiga aktörer som tysken Manfred Weber (CSU) redan lagt fram ett förslag till resolution som inte bara förkastar de begränsningar i kravet på "rättsstat" som rådet och kommissionen har godtagit, utan även förvägrar rådet och kommissionen rätten att tolka lagar självständigt.
De hänvisar till punkt 15/1 i EU-fördragen, där det står: "Europeiska rådet ger unionen den impuls den kräver för dess utveckling och fastställer de allmänna politiska målen och prioriteringarna för detta. Det kommer inte att lagstifta."
EU-parlamentet anser därför att en politisk förklaring från Europeiska rådet inte kan betraktas som en tolkning av lagstiftningen, eftersom tolkningen av lagstiftningen är Europadomstolens ansvar, heter det i resolutionsförslaget.
Om resolutionen går igenom, vilket den har förutsättningar att göra, innebär det att Polen och Ungern i nästa runda kommer att kunna nedkämpas. Det förebådar en ny era i EU:s historia.
Innebörden är att EU-institutionerna kommer att få rätten att göra medlemsländernas sociala system till ett kriterium för medlemskap. Den variationsrikedom som finns idag, där exempelvis Finland och Sverige helt saknar författningsdomstol (med domare som står över politiker), måste då försvinna.
Genom att införa förbehåll för den s k rättsstatsprincipen inför EU ett obligatoriskt enhetligt politiskt system för alla medlemsstater och tar ytterligare ett steg mot Europas förenta stater.
Ungern och Polen må vara de första offren, men de kommer definitivt inte att vara de sista.
Om Weber m fl:s resolutionsförslag går igenom innebär det också en stor maktförskjutning bort från rådet till parlamentet, vilket också är en viktig byggsten för övergången till en federal stat. Den sandlåda som EU-parlamentet hittills varit för politiker som inte "fått plats" hemmavid kommer då att få bestämma över hela härligheten.
EU har länge arbetat för att få till stånd ett regim- och systemskifte i Polen och Ungern. Hittills har denna kamp utkämpats med hjälp av NGO, finansierade och uppmuntrade av EU, EU-domstolen och den amerikanske mångmiljardären George Soros.
Polska och ungerska politiker kommer att få det allt svårare att företräda nationella intressen samtidigt som de uppfyller folkens önskemål om att få del av EU:s finansiella flöden.Regeringar som annars är måna om att varna för utländskt inflytande kommer att gradvis öka pressen. Med tanke på styrkeförhållandena är utgången given.
Under tiden blir Brexit en intressant lärdom. Blir det som finansminister Magdalena Andersson varnade för idag britterna som blir de största förlorarna, eller kommer de rentav att klara sig utmärkt till och med utan EU-avtal?
Precis som Storbritannien kom igång först med covid19-vaccinationerna kan de i bästa fall åstadkomma ekonomisk blomstring utanför USA - och framför allt: få styra sina institutioner och politiska och sociala sedvänjor utan oönskad inblandning.
Stefan Lindgren
Stora delar av vänstern (V fr.a.) framställer det som att Ungern och Polen är det stora hotet mot demokratin i Europa. Men jag anser det är Frankrike och Tyskland med deras gynnande av ett allt mer överstatlig EU, ett EFS = Europas Förenta Stater.
SvaraRadera