Foto: Steve Vilano
Krigsgalningar löper amok i dårhuset Nato, skriver den brittiske journalisten Finnian Cunningham på InformationClearinghouse.com.
I veckan publicerade Nato ett nytt programdokument, på desperat jakt efter ett existensberättigande.
Den USA-ledda militäralliansen Nato fungerar som en narkoman - den måste ständigt injicera konflikt och spänningar för att få den nödvändiga kicken att gå vidare, mot mer konflikt och spänning.
Detta blev tydligare än vanligt med publiceringen av Natos senaste programmatiska dokument ”NATO 2030 - United for a New Era” i förra veckan.
När man läser mellan raderna är det uppenbart att alliansens planerare desperat söker en offentlig motivation "för att förbli relevant" - mer än 70 år efter att militärblocket grundades 1949 i början av det kalla kriget med Sovjetunionen.
Det bristande existensberättigandet är något Nato:s ideologer vill "fixa" genom att tala om de påstådda hoten från Ryssland och Kina. Det kalla kriget måste upprätthållas, annars uppstår obehagliga tillstånd som predelirium, delirium tremens och abstinens. Sysslolösa generaler börjar klättra på väggarna.
Natos civila ledare Jens Stoltenberg vevar upp aggressionen genom att anklaga Ryssland och Kina för att "komma närmare oss" från "Arktis till Atlanten". Ett lämpligt botemedel är, enligt Natochefen, att alliansen utplacerar ännu fler styrkor vid Rysslands gränser och förmodligen även närmare Kina.
Rysslands Östersjöflotta släppte den här veckan en rapport som visar att USA under de senaste 12 månaderna har genomfört en femfaldig ökning av flygningar med strategiska bombplan nära Rysslands västgränser jämfört med föregående år. Dessa flygplan kan avfyra kärnvapen. Det skedde under president Trump som sades vara "mjuk" mot Ryssland och förorda "normalisering" av de bilaterala relationerna.
Dessutom placerar USA och Nato-medlemmarna Polen och Rumänien ut missiler som kan träffa mål i Ryssland inom några minuter efter uppskjutningen.
Under tiden har Washington skrotat ytterligare en vapenkontrollinstitution, Open Skies-fördraget, som innebär att stormakterna inte längre ska kunna se vad motparten håller på med, i sig en spänningshöjande åtgärd.
Det följer på Trump-administrationens skrotning av INF-fördraget i fjol, vilket banar väg för utplacering av taktiska kärnvapen i Europa riktade mot Ryssland.
Så vem hotar vem? frågar Cuinningham. Natos "missionsförklaring" vänder upp och ner på verkligheten och använder fräckt så kallat "doubletalk" (typ "rustningar är fred") .
Nato är beroende av att skapa fiender eftersom det måste hitta ett sätt att rättfärdiga utgifterna på nästan 1 000 miljarder dollar per år på militära ändamål. Det är de sammanlagda utgifterna för "försvar" av USA och dess Nato-allierade. Det representerar ungefär 20 gånger vad Ryssland spenderar och på sin militär och fem gånger Kinas.
Det militärindustriella komplexet är en viktig komponent för att driva västerländsk kapitalism. Industrilobbyister och lukrativa donationer säkerställer att politiker i Washington och Europa köps för att muntert dansa efter deras pipa och hålla hela rustningsskojeriet igång.
Men dessutom är Nato spjutspetsen för USA:s imperialism. Utan Nato:s politiska skydd, har Washington inget "multilateralt" fikonlöv när det vill starta krig runt planeten. Att hålla ihop Nato, eller "förbli relevant" som dess planerare eufemistiskt säger, är viktigt för att vitmena den amerikanska imperialismens kriminella operationer.
Med orwellsk verklighetsförvrängning vänder Nato sig sedan och anklagar Ryssland och Kina för att hota global fred och säkerhet.
Olycksbådande talar den tillträdande presidenten Joe Biden om att stärka Nato-alliansen medan han pekar finger mot Ryssland och Kina. Och USA:s europeiska lakejer tycks saliga över utsikterna till mer Nato-äventyr. USA ”är tillbaka”, skrockar Biden, och de europeiska hejdukarna jublar.
Galningarna löper amok i dårhuset Nato.. Krigsnarkomanerna längtar efter en kick. I takt med att de västerländska kapitalistiska ekonomierna krisar och de sociala problemen ökar är faran mycket reell att Natos hallucinationer om Ryssland och Kina kan leda till krig.
http://www.informationclearinghouse.info/56007.htm
Ja, läget blir allt allvarligare. Vad kan vi göra? Och kanske viktigaste frågan: kan Kina, Ryssland och andra länder (Iran, Syrien, Venezuela, Kuba, Nordkorea, ja överhuvudtaget "#:e världen") skapa en front mot krigsförberedelserna. Idag finns inget socialistiskt block, knappast någon alliansfri rörelse, kort sagt ingen front mot imperialismen
SvaraRaderabra
SvaraRadera