De rustar tillsammans, men för olika krig

Fransk-tyska spänningar överskuggar utvecklingen av nästa generations "europeiska" stridsflygplan.

De utvecklar nästa generations vapensystem tillsammans, men för olika krig. Frankrike ser förmåga att kriga i Afrika som viktigast och Tyskland krig i Europa.

BERLIN / PARIS (Deutsche Wirtschafts Nachrichten) – Regeringsrådgivare i Berlin varnar för att den gemensamma fransk-tyska utvecklingen av nästa generations stridsflygplan kan misslyckas. "Future Combat Air System" (FCAS), som förutom stridsflygplanet inkluderar drönare och svärmdrönare (självstyrande små drönare som agerar tillsammans) är tänkt att styras med hjälp av ett "Air Combat Cloud" och är "Europas viktigaste rustningsprojekt", enligt en aktuell analys av Science and Politics Foundation. (SWP).

Det hotas dock av otaliga fransk-tyska meningsskiljaktigheter. Detsamma gäller arbetet med en ny fransk-tysk stridsvagn ("Main Ground Combat System", MGCS). Båda systemen är tänkta att förbereda, inte bara Tysklands och Frankrikes väpnade styrkor utan också så många andra europeiska staters som möjligt, för framtida högteknologiska krig med hög grad av automatisering, system redo att användas från 2040. Experter påpekar att utvecklingen av särskilt FCAS kräver exklusiva digitala färdigheter: De kan också vara nyttiga för EU som en "katalysator för civila digitala tekniker".

Air Combat Cloud med artificiell intelligens
Den viktigaste komponenten i det fransk-tyska rustningssamarbetet är vad som kallas Future Combat Air System (FCAS), ett luftstridsnätverk som byggs upp kring ett nytt "sjätte generationens" stridsflygplan men även inbegriper andra element, särskilt drönare och svärmdrönare. De olika elementen samordnas online via ett molnsystem ("Air Combat Cloud"), vilket möjliggör exakt koordinerade stridsoperationer för hela FCAS samt interaktion med ytterligare flygplan - som t.ex. Eurofighter - eller andra vapensystem.

Sist men inte minst kommer FCAS att använda artificiell intelligens (AI) i Air Combat Cloud och därmed uppnå "en hög grad av automatisering", säger Dirk Hoke, VD för Airbus Defense and Space, och fortsätter:

"Den avgörande frågan" i detta sammanhang kommer att vara "hur vi kan se till att ett automatiserat beslut förblir ett mänskligt beslut".[1] Hoke antyder därmed inte bara möjligheten av en till stor del automatiserad krigföring med hjälp av FCAS; han noterar också att utvecklingen av systemet "stärker civila kompetenser inom artificiell intelligens och molnteknologi" och det kan därmed visa sig bli en militär "katalysator för civil digital teknik", ett annat nödvändigt mål för Berlin och EU. [2]

Stridssystem som teknologiska pådrivare
Den nära kopplingen mellan FCAS och officiellt civila EU-projekt diskuteras också i en aktuell analys från Berlin Science and Politics Foundation (SWP). Enligt tankesmedjan är utvecklingen och produktionen av FCAS inte bara "ett lackmustest om i vilken utsträckning Europa klarar av att samarbeta i sin säkerhetspolitik, utveckla egna förmågor och för detta ändamål sätta nationella intressen i bakgrunden".[3]

Det högteknologiska stridsystemet "strävar också efter att utveckla och odla teknisk spetskompetens inom Europa, lämplig" för att "ha en effekt långt bortom den militära sektorn", förklarar SWP. "Applikationer som säkra europeiska molntjänster" - Berlin och Paris arbetar för närvarande med utvecklingen av ett "europeiskt" moln via sitt "Gaia-X" -initiativ [4] - "eller obemannad, autonom flygledning" fungerar som "teknologiutvecklare" och deras potential är lika viktiga för civilt bruk ". Det är därför viktigt att "se på FCAS som ett helhetssystem": Det handlar inte bara om "ytterligare ett dyrt rustningsprojekt" - "det är något mycket mer".

Redo för krig från 2040
Det förberedande arbetet för FCAS, vars utveckling officiellt beslutades i juli 2017 [5], fortskrider nu - om än med en fördröjning, och då inte bara på grund av pandemin. Hur utläggningar av delbeställningar till industrin ska ske är nu i princip redan beslutat. FCAS kärnelement - utveckling och konstruktion av stridsflygplanet – har lagts ut på Dassault (Frankrike) med hjälp av Airbus (Tyskland, Spanien); också när det gäller motorer sägs också Frankrike (Thales) bli ledande. För medföljande drönare och molnlösningar kommer Airbus Defense and Space (Ottobrunn nära München) att ansvara. Inom områdena sensorteknik (Indra Sistemas) och kamouflage (Airbus) ligger spanska företag främst, medan den sjunde pelaren (simulering) tacklas gemensamt av företag från de tre inblandade länderna. En första prototyp av stridsflygplanet skall vara klar 2026 eller 2027 då testflygningar ska börja. Berlin och Paris siktar på att utvecklingsarbetet ska slutföras 2035. FCAS bör tas i drift, dvs. krigsberedda under år 2040.

Interventioner eller kontinentalkrig
Den fransk-tyska motsvarigheten till FCAS för landstyrkorna bör också vara redo att användas från 2040: Main Ground Combat System (MGCS), som inriktar sig på nästa generations stridsvagn och också den ska fungera i ett nätverkssystem, eventuellt i kombination med stridsrobotar. Efter långa förberedelser, inklusive pågående tvister [6], har i december de tyska stridsvagnsbyggarna Krauss-Maffei Wegmann och Rheinmetall tillsammans med den franska rustningsföretaget Nexter Systems skapat ett "arbetskollektiv ("ARGE") för att utveckla och producera MGCS.

Vart och ett av de tre företagen innehar en tredjedel av aktierna i ARGE [7], som i maj fick i officiellt uppdrag att inom 18 månader skapa en studie som sammanställer alla tidigare förberedande arbeten och sedan föreslå en gemensam "arkitektur" för markstridssystemet. Tyskland och Frankrike står vardera för hälften av aktierna, ytterligare bevis på hur nationella intressen dominerar det förment "europeiska" projektet.

En aktuell analys från Paris av Comité d'études des relations franco-allemandes (Cerfa) indikerar att den franska sidan siktar in sig på "förmåga att ingripa ... i till exempel Nordafrika" - "snarare än på rörlighet" -, medan den tyska sidan planerar för "ett europeiskt kontinentalt krig". Hur "ett gemensamt system" ska kunna komma fram ur detta är fortfarande ganska oklart.[8]

 
Frågan om kärnvapen
Sådana skillnader är inte nya. Enligt Cerfa-analysen har det fransk-tyska rustningssamarbetet varit "intensivt under lång tid"; ändå har "många stora projekt misslyckats eller skapat stora problem". 1982 drog till exempel Förbundsrepubliken Tyskland sig ur det fransk-tyska projektet "Kampfpanzer 90", ”Stridsvagn 90” - på grund av oenigheter som mycket liknar de som idag präglar utvecklingen och konstruktionen av MGCS.[9] Frankrike, å andra sidan, har redan sagt farväl till ett gemensamt stridsflygprojekt - Eurofighter. Idag pågår tvister inte bara om MGCS utan också om FCAS, till exempel om exportlicenser i framtiden bör beviljas generöst (Frankrike) eller mer restriktivt (Tyskland).

SWP säger i sin tur att FCAS ur ett franskt perspektiv måste kunna transportera franska kärnvapen, vilket kan vara av betydelse för den tyska sidan i frågan om "kärnvapendelaktighet" (bl.a. krav att stater utan egna kärnvapen ska kunna delta i eventuella beslut om kärnvapenanvändning inom Nato. Ö.a.). Båda ställer ömsesidigt uteslutande tekniska krav.[10] Framför allt påpekar dock SWP att det finns ett akut behov av att klargöra frågor kring immateriell egendom.

I bästa fall bör denna delas: Det gäller att "hålla teknikens Black Boxes ... så små som möjligt" och "helst undvika dem helt och hållet". Det är dock osannolikt att de inblandade företagen skulle gå med på detta.

Fördröjningar
Med tanke på de pågående fransk-tyska åsiktsskillnaderna varnar SWP för illusioner: "Man måste inse att det naturligtvis kommer att bli förseningar."[11] Men framför allt måste ett misslyckande för i synnerhet FCAS - det vill säga "Europas viktigaste rustningsprojekt"- absolut förhindras.

"Om detta projekt inte lyckas realiseras i ett europeiskt sammanhang," bedömer SWP att detta skulle kunna skapa ett prejudikat: "Större gemensamma rustningsinsatser i Europa" kan då bli "allt mer osannolika".

[1] Dirk Hoke: Dirk Hoke: Wie die militärische Zusammenarbeit in Europa künftig aussehen kann. handelsblatt.com 19.11.2020.

[2] Se om detta: Kampf um "digitale Souveränität" und Kampf um "digitale Souveränität" (II).

[3] Dominic Vogel: Future Combat Air System: Too Big to Fail. SWP-Aktuell Nr. 98. Berlin, Desember 2020.

[4] Se om detta: Die europäische Cloud.

[5] Se om detta: Deutscher und europäischer Erfolg.

[6] Se om detta: Führungskampf in der EU-Rüstungsindustrie.

[7] Gerhard Heiming: Deutsch-französische Panzerindustrie mit Auftrag für erste MGCS-Studie från esut.de 22.05.2020.

[8], [9] Detlef Puhl: Deutsch-Französische Rüstungszusammenarbeit. Ein Ding der Unmöglichkeit? ifri, Visions franco allemandes Nr. 31. Paris, November 2020.

[10], [11] Dominic Vogel: Future Combat Air System: Too Big to Fail. SWP-Aktuell Nr. 98. Berlin, December 2020.

Källa: https://www.german-foreign-policy.com/news/detail/8471/