 |
| Nyanlända jihadister i Azerbajdzjan (Källa: Mashreg, Iran) |
Washington Post rapporterar om hur nyligen kropparna av 52 syriska män, dödade i det pågående kriget runt Nagorno-Karabach anlände i en kylbil till en syrisk-turkisk gränsstation.
De skickades av Turkiet för en månad sedan att bli kanonmat i kriget Armenien-Azerbajdzjan, 100 mil bort.
De döda var legosoldater, rekryterade av turkisk-stödda miliser i Syrien för att slåss på uppdrag av Azerbajdzjan mot Armenien, sade släktingar. De sattes in som chocktrupper, för att återkräva territorium i och utanför Nagorno-Karabach-enklaven.
Armenien erövrade i kriget på 1990-talet sju azeriska distrikt mellan Nagorno-Karabach och själva Armenien med drygt en halv miljon azeriska invånare, som hela tiden pockat på revansch.
Nu hade Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan ledare bestämt sig för att "hjälpa" Azerbajdzjan. Det ingår i Turkiets planer på att återställa kalifatets forna makt. I de geopolitiska ambitionerna betraktas alla folk som talar turkiskbesläktade språk som hemmaplan.
Turkiet har förnekat att det skickat syriska soldater för att "hjälpa" Azerbajdzjan, som efter uppbrottet från Sovjetunionen 1991 följt en alltmer USA- och Nato-vänlig kurs.
Under de senaste månaderna har Turkiet försökt att utsträcka sin makt genom att ge entusiastiskt stöd för den azerbajdzjanska krigsinsatsen med militärt bistånd, inklusive väpnade drönare.
Medan alla länder i världen i stort sett uppmanar parterna till vapenvilan har uttalandena från Turkiet varit försedda med ett obligatoriskt tillägg att Armenien först måste släppa i från sig ockuperat territorium, och då talar man antagligen inte bara om de sju azeriska distrikten.
Ibrahim Kalin, rådgivare till den turkiska presidenten uttryckte tvivel om att en paus i striderna skulle vara en inledning till ett vapenstillestånd. "Ja till ett eldupphör, men ett eldupphör måste vara hållbart", sa han i en intervju med Al Jazeera. "Det enda sättet att göra det hållbart är att tala om Armeniens ockupation av [azerbajdzjanskt] territorium."
Den civila dödssiffran har stigit i takt med att städer i och omkring Nagorno-Karabach, en etnisk armenisk enklav på azerbajdzjanskt territorium, beskjutits allt tätare med vapen levererade från bl.a. Turkiet, Ryssland och Israel.
Journalister på azerbajdzjanskt territorium i utkanten av Nagorno-Karabach har rapporterat om raket- och artilleriattacker mot minst tre städer. I Azerbajdzjans angrepp på Stepanakert, huvudstaden i Nagorno-Karabach, har man även använt klusterammunition tillverkad av Israel, enligt en rapport förra veckan av forskare vid Amnesty International.
Ryssland har gått en fin diplomatisk balansgång mellan Azerbajdzjan och Armenien och sålt vapen till båda i flera år. Armenien, som spenderar ungefär en fjärdedel så mycket som Azerbajdzjan på försvar, har också potentiellt nytta av att tillhöra den ryskledda kollektiva säkerhetsorganisationen ODKP (CSTO i Nato-nomenklatur).
Rysslands utrikesunderrättelsechef, Sergej Narysjkin, varnade förra veckan för att regionen skulle kunna bli en plattform för islamistiska militanter att komma in i Ryssland.
I Washington Post uttalar sig släktingar till de stupade jihadisterna och berättar om hur de hade utlovats 2 000 dollar i månaden för att slåss i Azerbadzjan.
"Pengar är den enda anledningen," sa kusinen. ”Vem vill åka till Azerbajdzjan? Vem vet ens var Azerbajdzjan är? ”
Den första dagen i Azerbajdzjan fick de ljusgröna kamouflageuniformer och skickades till ett område som var starkt befäst av armenier. Lämnade ensamma på okänd plats var deras öden beseglade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.