 |
| Platsen för en massaker på minst 2 600 människor i Novgorodregionen. En rysk domstol har för första gången karakteriserat händelsen som folkmord. |
Ett beslut i en rysk regional domstol i Novgorod att fälla Tyskland för folkmord kan få oanade konsekvenser. Det kan komma att leda till krav på krigsskadestånd som överskuggar det mesta.
Den som trodde att frågan om skulden och ansvaret för andra världskriget var avgjord trodde fel.
De juridiska och politiska konsekvenserna av domstolsbeslutet i Novgorod-regionen att karakterisera massakrerna i byn Zjestianaja Gorka 1942 som folkmord kan inte förutsägas, men Warszawas nuvarande krav på tyskt krigsskadestånd kan bli "obetydliga" i jämförelse med möjliga liknande krav från Moskva, säger förbundsdagsledamoten dr. Alexander S Neu (Linke).
Distriktsdomstolen i Soltsy fastslog i tisdags för första gången i rysk domstol att en nazistisk massaker utgjort folkmord. Enligt historiker som intervjuats av RIA Novosti bör rättegången, även om den kommer så långt efter händelsen, bli en rättslig grund för andra liknande utredningar, och den kan hjälpa anhöriga till offren att resa rättsliga anspråk. 1942 mördade nazisterna minst 2 600 människor i byn Zjestianaja Gorka. I fjol hittade efterforskningsteam av frivilliga mer än 500 kvarlevor, varav en del barn.
"Klassificeringen av massakern som folkmord påminner med rätta dagens tyskar om att hela utrotningskriget ... mot Sovjetunionen var planerat från första början", sade Neu.
Som den tyska parlamentarikern noterade, finns det i Ryssland idag "tusentals platser som Zjestianaja Gorka, för att inte tala om Leningrad och flera stora städer där miljoner människor dödats av Wehrmacht och SS Einsatzkommando". Domstolens beslut i Novgorod-regionen borde få det officiella Berlin att tänka om, menar Neu.
Samtidigt präglas relationerna mellan Tyskland och Ryssland just nu av kyla och misstro. Berlin har riktat grundlösa anklagelser mot Kreml för mordet på en tjetjensk terrorist i Berlin och förgiftningen av bloggaren Navalnyj, som bara kan tolkas som ett försök att återgå till en del av det kalla krigets positioner.
De ständiga anklagelserna mot Sovjetunionen för att "tillsammans" med Hitlertyskland ha utlöst det andra världskriget är i detta sammanhang ett sätt att förekomma ryska skadeståndsanspråk.
Senast den 9 oktober antog Förbundsdagen en resolution om att bättre uppmärksamma vissa minoritetsgruppers offer under andra världskriget - Sinti, Roma, homosexuella, Jehovas vittnen etc.
I samma resolution sägs (Drucksache 19/23126) att "Hitler-Stalin-pakten" spelade "en stor roll" för "andra världskrigets början och för Polens öde". Det hemliga tilläggsprotokollet "förebådade" (sah) "uppdelningen av Baltikum, Bessarabien och Polen i intressesfärer."
Alla partier utom det extra Israelvänliga AfD (Alternativ för Tyskland) röstade för resolutionen.
Men den retoriken kommer knappast att imponera på de ryska brottsutredarna. Sovjetunionen/Ryssland hade ingen del i ett krig som kostade dem 27 miljoner människoliv. Den skulden kan inte delas.
Den tyske åklagaren och biträdande chefen för Centralbyrån för utredningar av nazibrott i Ludwigsburg, Thomas Will, säger till RIA Novosti att domstolens beslut i Novgorod-regionen om folkmord inte kommer att påverka det samarbetet som Centralbyrån har med de ryska brottsutredarna. Bl.a. kontrollerar de tyska tjänstemännen flera fall av folkmord på rysk mark 1941-1943 och på grundval av detta kan en ny förundersökning komma att öppnas.
Med hjälp av anställda vid huvudkontoret i Ludwigsburg var det möjligt att få ytterligare information och fastställa identiteten för två av de 19 nazistiska gärningsmän som enligt Ryska federationen var inblandade i krigsförbrytelser på Novgorod-regionens territorium.
"Avnazifieringen" i den tidigare Förbundsrepubliken var en försenad, ryckig och ofullgången process. Först 1963 inledde statsåklagaren Fritz Bauer i Hessen Auschwitz-processen.
1985 väckte den tyske presidenten Richard von Weizsäcker uppseende när han talade om "Befrielsens dag" medan Helmut Kohl samma år släpade iväg Ronald Reagan till en krigskyrkogård för att hedra bl.a. fallna SS-officerare.
Först 2002 rehabiliterades de som hade deserterat från Wehrmacht och först 2009 s k krigsförrädare, som valt att gå över till den antifascistiska sidan.
2015 utbetalades för det mesta i tysthet och hemligt en engångsbetalning till fåtalet ännu överlevande sovjetiska krigsfångar. 2 500 euro vardera. Av 5,7 miljoner sovjetmedborgare i tysk fångenskap dog 3,3 miljoner. Dödligheten var 60 procent mot bara 3,5 procent för krigsfångar från västallierade länder.
Stefan Lindgren
Källor: bundestag.de, https://ria.ru/20201029/genotsid-1582171868.html, https://www.warandpeace.ru/ru/news/view/152571/
Centralbyrån för utredning av nazibrott i Ludwigsburg har lyckats identifiera ledarna för "straffaktionen" i Zjestianaja Gorka.
Karl Abram född i Innsbruck, under kriget ledde han SD:s Einsatzgruppe A i Novgorod, stationerad i byn Zjestianaja Gorka. Därefter arbetade han i koncentrationslägret Auschwitz.
Herbert Burgdorf född den 17 april 1919 i Westfalen och anses vara en av Einsatzgruppe A:s högsta officerare i Novgorod. Hans namn nämndes i officiell korrespondens från byn den 28 april 1942. Burgdorf dödades den 10 maj 1945.
Tsirulis, Janis (11/16/1910 - 18/11/1979) föddes i Valka i Lettland och blev löjtnant 1936 och tjänstgjorde en tid i Röda armén efter införlivandet i Sovjetunionen. Vid det tyska anfallet anslöt han sig till de lettiska polisbataljoner som deltog i straffoperationer i Novgorod-regionen. Därefter överfördes han till den lettiska SS-legionen, där han blev bataljonschef. Efter Tysklands kapitulation fick han arbete i USA:s armé, återvände därefter till Tyskland där han var med om att bilda denrevanschistiska organisationen "Daugavahökarna".
Udrovskis, Alfons Janovic (född 1918, Aluksne-regionen), var också en soldat och överfördes från den lettiska armén till den röda. Efter det tyska anfallet blev han frivillig i en straffbataljon. Efter krigets slut internerades han av britterna, rekryterades för att arbeta på General Motors i Kanada, där han fick medborgarskap. Sovjetunionen begärde honom utlämnad men fick avslag.
Grote, Rudolf Janovic (född 1903), född i Riga, arbetade fram till 1940 som lagerchef och bodde på Kungugatan, 14, apt.7.
Beljaev, Porfiryj (Paul) Porfirevitj (född 1917), från en familj av vita emigranter. Han kunde gömma sig i Brasilien eller USA under sin mors efternamn som Paul Sturis.
Klimov, Oleg Georgievitj (född 1918), född i Petrograd, i en vit sjöofficers familj. Han bodde i Kanada, korresponderade med släktingar genom sin frus bror, Margarita, som bodde i USA, Minneapolis.
Sergej Aleksandrovitj Korti (född 1906), född i staden Riga, gömde sig i Australien.
Den tyske åklagaren och biträdande chefen för Centralbyrån för utredningar av nazibrott i Ludwigsburg, Thomas Will, säger till RIA Novosti att domstolens beslut i Novgorod-regionen om folkmord inte kommer att påverka det samarbetet som Centralbyrån har med de ryska brottsutredarna. Bl.a. kontrollerar de tyska tjänstemännen flera fall av folkmord på rysk mark 1941-1943 och på grundval av detta kan en ny förundersökning komma att öppnas.
Med hjälp av anställda vid huvudkontoret i Ludwigsburg var det möjligt att få ytterligare information och fastställa identiteten för två av de 19 nazistiska gärningsmän som enligt Ryska federationen var inblandade i krigsförbrytelser på Novgorod-regionens territorium.
"Avnazifieringen" i den tidigare Förbundsrepubliken var en försenad, ryckig och ofullgången process. Först 1963 inledde statsåklagaren Fritz Bauer i Hessen Auschwitz-processen.
1985 väckte den tyske presidenten Richard von Weizsäcker uppseende när han talade om "Befrielsens dag" medan Helmut Kohl samma år släpade iväg Ronald Reagan till en krigskyrkogård för att hedra bl.a. fallna SS-officerare.
Först 2002 rehabiliterades de som hade deserterat från Wehrmacht och först 2009 s k krigsförrädare, som valt att gå över till den antifascistiska sidan.
2015 utbetalades för det mesta i tysthet och hemligt en engångsbetalning till fåtalet ännu överlevande sovjetiska krigsfångar. 2 500 euro vardera. Av 5,7 miljoner sovjetmedborgare i tysk fångenskap dog 3,3 miljoner. Dödligheten var 60 procent mot bara 3,5 procent för krigsfångar från västallierade länder.
Stefan Lindgren
Källor: bundestag.de, https://ria.ru/20201029/genotsid-1582171868.html, https://www.warandpeace.ru/ru/news/view/152571/
Centralbyrån för utredning av nazibrott i Ludwigsburg har lyckats identifiera ledarna för "straffaktionen" i Zjestianaja Gorka.
Karl Abram född i Innsbruck, under kriget ledde han SD:s Einsatzgruppe A i Novgorod, stationerad i byn Zjestianaja Gorka. Därefter arbetade han i koncentrationslägret Auschwitz.
Herbert Burgdorf född den 17 april 1919 i Westfalen och anses vara en av Einsatzgruppe A:s högsta officerare i Novgorod. Hans namn nämndes i officiell korrespondens från byn den 28 april 1942. Burgdorf dödades den 10 maj 1945.
Tsirulis, Janis (11/16/1910 - 18/11/1979) föddes i Valka i Lettland och blev löjtnant 1936 och tjänstgjorde en tid i Röda armén efter införlivandet i Sovjetunionen. Vid det tyska anfallet anslöt han sig till de lettiska polisbataljoner som deltog i straffoperationer i Novgorod-regionen. Därefter överfördes han till den lettiska SS-legionen, där han blev bataljonschef. Efter Tysklands kapitulation fick han arbete i USA:s armé, återvände därefter till Tyskland där han var med om att bilda denrevanschistiska organisationen "Daugavahökarna".
Udrovskis, Alfons Janovic (född 1918, Aluksne-regionen), var också en soldat och överfördes från den lettiska armén till den röda. Efter det tyska anfallet blev han frivillig i en straffbataljon. Efter krigets slut internerades han av britterna, rekryterades för att arbeta på General Motors i Kanada, där han fick medborgarskap. Sovjetunionen begärde honom utlämnad men fick avslag.
Grote, Rudolf Janovic (född 1903), född i Riga, arbetade fram till 1940 som lagerchef och bodde på Kungugatan, 14, apt.7.
Beljaev, Porfiryj (Paul) Porfirevitj (född 1917), från en familj av vita emigranter. Han kunde gömma sig i Brasilien eller USA under sin mors efternamn som Paul Sturis.
Klimov, Oleg Georgievitj (född 1918), född i Petrograd, i en vit sjöofficers familj. Han bodde i Kanada, korresponderade med släktingar genom sin frus bror, Margarita, som bodde i USA, Minneapolis.
Sergej Aleksandrovitj Korti (född 1906), född i staden Riga, gömde sig i Australien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.