Under Nato:s ledning ska Europa kopplas på USA:s kamp mot Kina. Och med Nato:s hjälp ska USA modernisera sina kärnvapen i Europa på ett sätt som sänker tröskeln för kärnvapenkrig.
Natos försvarsministrar (där Lorenzo Guerini från det socialdemokratiska partiet PD representerar Italien) samlades i en videokonferens den 17 juni för att fatta en serie ”beslut för att stärka alliansens avskräckningsförmåga”. Men ingen i Italien pratar om det, varken media (inklusive sociala medier) eller den politiska världen, en absolut och dånande partisk tystnad härskar över allt detta. Men dessa beslut, som i princip dikterats av Washington och undertecknats av minister Guerini för Italien, avslöjar inte bara riktlinjerna för vår militära politik, utan också för vår utrikespolitik.
Först och främst - meddelar generalsekreterare Jens Stoltenberg – ”förbereder Nato sig för en eventuell andra våg av Covid-19” mot vilken Nato redan mobiliserat över en halv miljon soldater i Europa. Stoltenberg klargör dock inte hur Nato kan förutsäga en eventuell andra viruspandemi med en ny nedstängning (lockdown).
På en punkt är han dock tydlig: detta ”betyder inte att andra utmaningar försvunnit” Det största problemet - betonade försvarsministrarna - kommer från Rysslands ”destabiliserande och farliga beteende”, särskilt från dess ”ansvarslösa kärnvapenretorik, som syftar till att skrämma och hota Natos allierade”.
På detta sätt vänder de verkligheten uppochner och raderar det faktum att det var Nato som flyttade fram sina kärnvapen och baser nära Ryssland; särskilt USA har efter kalla kriget drivit på denna utveckling. En strategi med syftet att öka spänningarna med Ryssland i Europa har metodiskt genomförts under Washingtons ledning.
Försvarsministrarna träffades också i gruppen för kärnvapenplanering (Nato:s Nuclear Planning Group - NPG) med USA som ordförande, för att besluta om nya militära åtgärder mot Ryssland.
Det är okänt vilka kärnvapenbeslut som minister Guerini undertecknade på Italiens vägnar. Det står emellertid klart att Italien genom att delta i gruppen och tillåta lagring av USA:s kärnvapen (som också kan användas av vårt eget italienska flygvapen) bryter mot fördraget om icke-spridning och förkastar FN-fördraget om förbud mot kärnvapen.
Stoltenberg sa bara:
”Idag har vi beslutat om ytterligare åtgärder för att hålla Nato:s kärnvapenavskräckning i Europa säker och effektiv.”
Bland dessa åtgärder ingår säkert införandet även till Italien av de nya amerikanska kärnvapenbomberna B61-12 (små bomber med mycket hög träffsäkerhet som sänker kärnvapentröskeln. Ö.a.).
Försvarsministrarna talade också för första gången om Kina som en annan växande ”utmaning” och som nu förts ”högst upp på Nato:s agenda”. Kina är visserligen en handelspartner för många allierade, men ”investerar samtidigt starkt i nya missilsystem som kan nå alla Nato-länder”, sa Stoltenberg. Således börjar Nato framställa Kina som ett militärt hot.
Samtidigt ser ministrarna kinesiska investeringar i alliansens länder som farliga. Därför uppdaterade försvarsministrarna riktlinjerna för ”nationell motståndskraft” med syftet att förhindra att energi-, transport- och telekommunikationssystem, särskilt 5G, hamnar under ”utländskt ägande och kontroll” (läs ”kinesiskt ägande och kontroll”).
Så ser de beslut ut som Italien undertecknade vid försvarsministrarnas Nato-möte. De binder vårt land till en strategi för ökande fientlighet särskilt mot Ryssland och Kina, en strategi som utsätter oss för allt mer allvarliga risker och gör våra ekonomiska förbindelser osäkra och instabila.
Det handlar om en långsiktig strategi, vilket framgår av det av generalsekreterare Stoltenberg den 8 juni lanserade (Born*-) projektet ”Nato 2030”- med syftet att ”stärka alliansen militärt och politiskt” genom att inkludera länder som Australien (redan inbjudet till detta försvarsministrarnas möte), Nya Zeeland, Japan och andra asiatiska länder, allt för att stärka den anti-kinesiska politiken [1].
En grupp av 10 rådgivare [2] bildades för Great Global (Born*) projektet Nato 2030. Där ingick prof. Marta Dassù, tidigare utrikespolitisk rådgivare i D'Alema-regeringen före och under Nato:s krig mot Jugoslavien, där Italien 1999 deltog med sina baser och bombplan under USA:s kommando.
Manlio Dinucci
Manlio Dinucci är geograf och geopolitisk forskare. Hans senaste böcker är Laboratorio di geografia, Zanichelli 2014 ; Diario di viaggio, Zanichelli 2017 ; L’arte della guerra / Annali della strategia Usa/Nato 1990-2016, Zambon 2016. Guerra nucleare. Il giorno prima. Da Hiroshima a oggi: chi e come ci porta alla catastrofe, Zambon 2017; Diario di guerra. Escalation verso la catastrofe (2016 - 2018), Asterios Editores 2018.
Artikeln var först publicerad i Il Manifesto (Italien), 27 juni 2020 på https://www.voltairenet.org/article210384.html
Noter:
[1] ”NATO Wants to Become the Atlantic-Pacific Alliance”, by Thierry Meyssan, Translation Roger Lagassé, Voltaire Network, 12 December 2019.
[2] Fru Greta Bossenmaier (Kanada), fru Anja Dalgaard-Nielsen (Danmark), herr Hubert Védrine (Frankrike), herr Thomas de Maizière (Tyskland), fru Marta Dassù (Italien), fru Herna Verhagen (Nederländerna), fru Anna Fotyga (Polen), herr Tacan Ildem (Turkiet), herr John Bew (Förenade kungariket) och herr Wess Mitchell (USA).
* Born Global är ett marknadsföringsprogram för företags globalisering utvecklat i Silicon Valley och vid Chalmers i Göteborg (Ö.a.)
Tänkandet i väst är att ingen konkurrent ska lyckas etablera en konkurrenskraftig industriell bas som i sin tur skapar grund för en stabil valuta. Väst förstör hellre allt som skulle kunna växa fram som väl fungerande ekonomier och samhällen. I väst föredrar man att utöva virtuell ekonomi som bygger på att man fortsätter att med våld och undergrävande verksamhet hindrar konkurrenter, framför att väst själva skulle försöka bli bättre. Det finns gradskillnader och i Europa är Tyskland mindre extrema än anglosaxerna i det hänseendet.
SvaraRaderaDonald Trump och Pentagon är mot den delen av globaliseringen som försvagar Usa's teknologiska nivå åtminstone för vapenindustrin.
Den militära dominansen till skillnad från ekonomin kan inte upprätthållas enbart med virtuella medel.
Vad ska NATO annars göra?
SvaraRaderaEU-NATO-ländernas budget måste höjas enligt USA men länderna prioriterar bort detta.
Alltså anser EU-NATO-länderna att effekten och nyttan är redan uppnådd. Några kanske rent av tycker att det finns för mycket NATO-resurser mot den effekt som behövs.
USA försöker röra runt i grytan och hoppas på att Ryssland ska svara på ett sätt som får EU-NATO-Länderna att vilja öka effekt och nytta av NATO.
Detta genom att provocera. Men nu har USA provat snart allt, man har gjort statskupper i Ukraina, tillsatt facistliknande USA-stödda regimer i baltikum, ukraina, georgien, USA har nu öven flyttat kärnvapen till Rysslands gräns utan någon större reaktion.
USA har vidare försökt att förstöra EUs affärsrelationer med Ryssland, komplicerat människors rörelse och vardag för resor till och e Ryssland men ingenting skapar en Rysk reaktion som kan motivera EU-NATO-Länderna att prioritera USA:s militärprodukter.
Och lök på lax när NATO-Turkiet köper en Rysk militärprodukt istället för Amerikansk.
NATO har några steg kvar innan allt blir hopplöst. Kanske att skapa dagliga konfrontationer i internationella rum utan drabbning. Men sen då?
Antingen måste USA börja prioritera bort sin militärproduktion eller starta krig. Och starta fler krig är det som USA gör. Bara vi andra hänger på.
Sverige har en skuld i Lybien och bör skämmas för att ha invaderat ett annat land.
Tack för mig,
Alexander