Bakom begrepp som globalisering, fri rörlighet för människor och varor, migration etc. döljer sig ett nytt slaveri, menar Mauriac Ahouangansi som skriver på den franska sajten Contrepoints.
 |
| Victor Schoelcher |
Nyligen har protestervågor lett till att statyer av historiska figurer kopplade till slaveri i USA, Belgien, Storbritannien, Martinique och runt om i världen, vräkts i backen.
Om än slaveriets historia står i centrum för nyheterna, tillhör slaveriet inte alls bara det förflutna. Vad är det då som gör att fenomenet slaveri fortfarande finns kvar?
Slaverifenomenets förnyelse
Slaveriet avskaffades i Frankrike officiellt 1848 av Victor Schœlcher och då naturligtvis även i de franska kolonierna, men fenomenets utveckling har varierat i olika länder. Principerna om frihet och därmed avskaffandet av slaveriet, blev grundstenarna i FN:s Deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948 i dess artiklar 3 och 4.
Men vissa länder, som Mauretanien den 9 november 1981, införde nationella beslut i dekret, lagar etc. för att få behålla slaveriet. Detta visar att de ovannämnda överstatliga lagtexterna inte var tillräckliga för att stoppa slaveriet och att alternativet lagstiftning inte fungerar och till och med kan ifrågasättas. Sett på detta sätt frestas man, och med rätta, hävda att slaveriet inte alls bara är historia. Även om vi lämnar en hypotetisk läsning kan vi säga att slaverifenomenet har genomgått en mutation i sina uttrycksformer.
I själva verket är slaveriets uttryck nu inneslutna i nya begrepp och där de inte spelar någon positiv roll: globalisering, fri rörlighet för människor och varor, migration etc. Det är bakom dessa begrepp som dagens slaveri döljs och ibland till och med applåderas av samma folk som samtidigt kräver att det avskaffas men inte känner igen slaveriet i dess nya former.
Till skillnad från de mentala förställningar man kan göra sig kring ett modernt slaveri, innehåller detta i de flesta fall varken kedjor eller slavhandlare. Dagens slaveri har sin källa i fattigdomen hos människor som bara försöker överleva och som utnyttjas under extrema förhållanden. Ett exempel är det West Midlands-gäng som avslöjades år 2019. Medlemmarna i detta gäng tog med sig polacker mellan 17 och 60 års ålder till England och lovade dem guld och gröna skogar. Men väl där tvingades dessa människor in i en olaglig situation och tvångsarbete och fick bo i övervakade utrymmen, i strid med alla hygienregler. (1)
Kvinnor och barn mest utsatta
Många kvinnor, särskilt barn, men också män, tvingas arbeta i guld-, kobolt- och kolgruvor eller i fabriker under omänskliga förhållanden. Vanligtvis utpekas Demokratiska Republiken Kongo, Jemen m.fl.
Men fenomenet manifesteras också i mer bekanta former såsom utplacering av barn i Benin, talib-barnen som tvingas tigga i Senegal, Guinea och andra länder i subregionen. Ibland består den dubbla bestraffningen av kvinnor och barn inte bara i att deras arbetskraft utnyttjas utan också i sexuell exploatering i dess mest förkastliga former.
Vägen till exil, till migration förvandlas ofta från äventyr till mardröm, som migrantskandalen i Libyen eller misshandeln av kvinnliga hembiträden, ofta av afrikanskt ursprung, i Kuwait, Pakistan etc.
Enligt en BBC-undersökning från 2019 finns det till och med inlägg på Instagram, ägt av Facebook, som erbjuder försäljning av kvinnor och deras hushållstjänster. Den intresserade köparen ombeds fortsätta förhandlingarna via privata meddelanden.
Enligt siffror från Internationella arbetsorganisationen (ILO) och FN 2007, berör så kallat modernt slaveri mer än 40 miljoner människor över hela världen, varav majoriteten är kvinnor och minderåriga; siffror som säkert har ökat sedan dess. Det är frestande att undra om det verkligen finns så många fördelar med att fortsätta slaveriet.
Okunskap om de verkliga ekonomiska kostnaderna
Allmänna opinionen ser avskaffandet av slaveriet genom ett uteslutande moraliskt prisma. Men mer okända är de ekonomiska argumenten, som i slutändan faktiskt inte stöder slaveriet. Slaveriet genererar kostnader som gör det ekonomiskt ohållbart och några få viktiga argument illustrerar detta.
Tanken att man har gratis arbetskraft är illusorisk, något som redan liberaler som Adam Smith var klara över. Adam Smiths vetenskapliga intresse för olika arbetsformers produktivitet fick honom att undersöka kostnaden för slavarbete jämfört med kostnaden för en fri arbetskraft.
När, av kapitalistiska motiv, en individ exploaterar andra individer, en för övrigt olaglig verksamhet, drabbas han av kostnader eftersom han måste bedriva sin aktivitet underjordiskt, kostnader för att sköta säkerheten och tillgängligheten för sin personal. Ibland tvingas slaveriföretagaren muta lokala myndigheter för att kunna fortsätta sin aktivitet eftersom den är moraliskt, juridiskt och socialt ifrågasatt.
Dessutom ansvarar han för hälsovårds- och säkerhetskostnader (kostnader för agenter eller övervakningsutrustning). I en legal verksamhet skulle han däremot bara behöva betala för det utförda arbetet. I slutändan, från en lönsamhetssynpunkt, är fri arbetskraft ett rationellt val; det minskar företagarens kostnader och ökar därmed lönsamheten, samtidigt som alla inblandade personers värdighet bevaras.
Produktivitetsnedgången döljs
Det så kallade moderna slaveriet förvandlas till en paradox när det inte kan använda moderna arbetsverktyg som ökar produktiviteten. De nya slaveriföretagarna har faktiskt inget intresse för sina arbetares CV:n, det vill säga offren för deras brott.
Dessutom saknar de drivkraft att ge dem någon utbildning eller specialisering som skulle göra det möjligt för dem att bekanta sig med moderna produktionsverktyg.
Omvänt, slaven som inte betalas per timme, som inte är tjänsteman, som inte har någon produktionsbonus eller närvarobonus, känner inget behov av vara effektivare, än mindre att arbeta övertid.
Det ringa intresset för produktiviteten medför låg produktivitet för slaveri i allmänhet och särskilt i vår tid där de tekniska sprången följer principen "göra mindre för att tjäna mer".
Dessutom försvagas slavens ursprungligen låga produktivitet jämfört med vad den optimalt kunde vara ännu mer när vi tar hänsyn till följderna av åldrandet som ingen människa slipper undan.
Som ett resultat genomgår slaveriets produktivitet månad för månad, år för år, en nedåtgående trend, särskilt under de svåra arbetsförhållandena i gruvor, på åkrarna, i fabriker och under den fysiska misshandel de flesta slavar drabbas av.
Dessutom är problemet att slaveriet är oskiljbart från fattigdomen och människornas osäkerhet. Det finns förvisso en imponerande lagstiftning som rör mänskliga rättigheter i allmänhet, särskilt friheten på nationell och internationell nivå. Dessa bestämmelser förbjuder uttryckligen slaveri i alla dess former, men det hindrar inte att slaveriets plåga korsar både århundraden och gränser.
Med tanke på att slaveriet ändå fortsätter måste man ifrågasätta effektiviteten i den rättsliga metoden. Detta så länge vissa människor befinner sig nedtryckta i sådan fattigdom att de självmant överlämnar sig i slaveri för att, paradoxalt, följa sin överlevnadsinstinkt. Även om det ofta sägs att arbetet frigör människan, gäller detta dock inte fallet med slaven.
Mauriac Ahouangansi
projektledare, konsult, forskare inom managementvetenskap, medlem i Libre Afrique Think Tank.
(1) Översättarens not: Se följande artikel om 4 200 slavar i engelska Midlands:
https://www.birminghammail.co.uk/news/midlands-news/police-reveal-4200-slavery-victims-18584100
Källa: https://www.contrepoints.org/2020/07/21/376669-lesclavage-un-passe-qui-ne-passe-vraiment-pas
Länk till artikeln på franska: https://reseauinternational.net/lesclavage-un-passe-qui-ne-passe-vraiment-pas/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.