Kliv framåt för superstaten EU

von der Leyen, Macron, Merkel - trojkan som drev igenom ett "återhämtningspaket" på 1,1 triljoner euro.

Klockan halv sex i morse stod det klart att EU-topparna samsats om ett "återhämtningspaket" på 7 573 miljarder kronor. En summa 51 procent större än Sveriges BNP.

Men det viktigaste är inte beloppet, utan att EU-byråkratin nu skaffat sig egna inkomster, vid sidan om medlemsstaternas anslag.
I maratonsamtalen, som gick in på  femte dagen innan avslut, han EU-ledare förolämpa varandra, slå knytnävarna i bordet och storma rasande ut ur förhandlingsrummen.

Men strax efter klockan 05:30 i Bryssel förklarade Europeiska rådets ordförande Charles Michel att en överenskommelse hade slutits. Det enorma paketet flyttar EU ett steg närmare den fullständiga federalismen genom att EU-kommissionen nu får rätt att låna upp pengar på marknaden oberoende av medlemsstaterna och sedan förfogar över eventuella överskott av den hanteringen.

Överste eurokraten Ursula von der Leyen sa: "Europa har fantasin och modet att tänka stort, detta är ett historiskt ögonblick i Europa."

"Vi har nu nya inkomstströmmar för EU, kopplade till återbetalningen av återhämtningslån."

Bidragsdelen stannar på 390 miljarder euro vilket var en mycket mindre summa än den som ursprungligen föreslogs av Tyskland och Frankrike.

Även  EU:s nästa sjuårsbudget, som kommer att vara värd 1 074 miljarder euro godkändes.

Tysklands kansler Angela Merkel och Michel var drivkrafterna bakom uppgörelsen och tvingades nöta ner en betydande opposition från de "sparsamma fyra" - Österrike, Danmark, Sverige och Nederländerna - som var ovilliga att låta Bryssel låna på internationella marknader för att finansiera gåvor till medlemsländerna.

Även efter att en överenskommelse hade träffats vägrade den nederländska premiärministern Mark Rutte att kalla den historisk: "Det är en term som jag inte skulle använda".

De "sparsammas" stöd säkrades  genom en betydande uppskrivning av deras budgetrabatter. På senare tid har länder anförda av Frankrike tryckt på för att dessa rabatter, som en gång infördes för att möta brittisk EU-kritik, ska skrotas efter Brexit.

Herr Rutte säkrade också en nödbroms som gör det möjligt för alla länder att begära omprövning av alla transfereringar som inte respekterar löften om reformer i mottagarlandets ekonomi.

Men för att underlätta vissa medlemsländer, som Spanien och Italien, bör EU: s ledare "som regel" ta högst tre månader på sig för att överväga ett klagomål, enligt det slutliga avtalet.

Kravet på att alla bidrag ska göras beroende av att mottagarlandet respekterar rättsstatens principer bekämpades hårt av bl.a. premiärminister Viktor Orban som hotade att lägga in veto mot hela återhämtningsfonden. "Rättsstatsvillkoret" är en godtycklig konstruktion som gör det möjligt för EU-kommissionen att gå in i enskilda medlemsstaters lagstiftning och bedriva utpressning. Särskilt Sverige försvarar av någon anledning detta villkor, som i ett annat läge kan skada de rester av suveränitet som Sverige ännu har.

Fru Merkel och den lettiska premiärministern Krisjanis Karins utarbetade en plan som skulle göra det möjligt för en viktad majoritet av medlemsländer att blockera kontantbetalningar till ett land på grund av lagstiftning som Bryssel anser bryter mot rättsstatsprinciper.

Kommissionen får också  i uppdrag att lägga fram ett förslag om att skydda EU:s budget och återkräva bidrag som utbetalats på bedrägliga grunder.


Stefan Lindgren