Kängurudomstolen som avgör MH17-fallet

Den 10 juni fortsatte förhandlingarna i den domstol i Haag som ska avkunna dom i fråga om nedskjutningen av det malaysiska passagerarplanet MH-17 över Donbass i juli 2014, då 298 människor omkom.

Enligt den australiske journalisten John Helmer, som följt rättegången, är godtycket så skriande att rättegången aldrig kunnat genomföras ens i känguruns hemland.


Rättegången bilder ett sorts västgötaklimax på en sex år lång process där det västliga media- och militärindustriella komplexet effektivt har arbetat in föreställningen om MH-17-katastrofen som ett dåd av ukrainska terrorister under Kremls kommando.

Så utsliten är frågan att när det äntligen kommer till en rättslig prövning tycks intresset nära noll. Pressen är för närvarande utesluten från rättssalen men rättegången kan följas live på videolänk, som dock bara tack vare ryska nyhetstjänsten Ruptly finns tillgänglig i efterhand.

Bara 4 000 människor i världen har besvärat sig att till någon del följa rättegången som streamas live (sessionen 10 juni finns här).

Den australiske journalisten John Helmer är en av de få som följt rättegången och rapporterat om fallet ända sedan 2014. Han konstaterar att det nederländska rättssystemet i mycket behållit regler och former som det fått under den katolska kyrkan och dess inkvisition. Domaren har att efter eget skön avgöra bevisfrågor. Försvaret har ingen rätt att kalla vittnen etc.

Den 9-10 juni ägnades helt åklagarna Thjs Berger och Ward Ferdinandusses framställning. Vad den med all önskvärd tydlighet visade var att målet mot fyra påstådda mördare – tre ryssar och en ukrainare – uteslutande bygger på material som levererats av den ukrainska säkerhetstjänsten. Inga självständiga eller oberoende undersökningar har företagits.

Domaren Hendrik Steenhuis, som varit skatteindrivare I 28 år innan han blev domare, tycks sakna alla kvalifikationer för att döma i ett tekniskt komplicerat mål som detta.

Den 9 juni presenterade Berger radar- och satellitdata och tvingades själv konstatera att sådana bevis för brottet antingen saknas eller är föremål för motstridiga tolkningar och rimligt tvivel.

Nästa dag i domstol, den 10 juni, avslöjade Berger att de återstående bevisen mot de fyra anklagade uteslutande kommer från Ukrainas säkerhetstjänst (SBU). SBU säger sig ha spelat in telefonsamtal med gärningsmännen och hittat ögonvittnen som Berger förlitar sig på för att identifiera namnen på de anklagade och deras roller i brottet.

De inspelade samtalen spelas upp (se 23-30 min in på videoinspelningen). Berger sa att det är viktigt att fastställa autenticiteten i dessa inspelningar men erbjöd inget annat än sitt ord för att styrka denna.

Beträffande de hemliga vittnen som åberopas fanns inga uppgifter om hur de lokaliserats, identifierats och värderats. Om de t ex är fångar som tagits av Kiev. John Helmer konstaterar att allt material som insamlats av SBU skulle underkännas av en australisk domstol som partsinlagor. Att materialet kan ha manipulerats medges även av åklagarna. Se här.

Efter att således ha gjort en åtalsframställning utan annat stöd än av en av parterna i en pågående militär konflikt levererade biträdande åklagaren Ferdinandusses en propagandistisk salva mot ryssarna och DNR som anklagades för summariska rättegångar av civila och diverse krigsbrott och brott mot mänskligheten.

Angående ordergivning från Kreml nöjde han sig med att påstå att ”de starkaste indikationer tycks tala för att detta var fallet”.

I praktiken har regeringar och media i hela västvärlden redan avkunnat dom i fallet MH17, som bl.a. använts för att genomdriva skärpta EU-sanktioner mot Ryssland.

Vad som återstår är den lilla formella detaljen, rättegången, i detta fall ett närmast farsartat försök att kasta in lite jäst efter degen i ugnen.

Stefan Lindgren

Läs hela John Helmers rapport.