USA:s minibomber sänker kärnvapentröskeln

En W76-2-missil har en nukleär laddning motsvarade en tredjedel til hälften av en Hiroshimabomb.

USA:s satsning på minikärnvapen ökar risken för ett fullskaligt kärnvapenkrig, skriver Nebojsa Malic.

Nyligen började USA utplacera W76-2-missler på sina ubåtar. Till grund för beslutet ligger falska antaganden om Rysslands kärnavpendoktrin.


Det amerikanska utrikesdepartementets argumentation för taktiska kärnvapen är en fallstudie i psykologisk projicering som inte har skådats sedan de kalla krigets mörkaste dagar och dess ständigt närvarande hot om Ragnarök.

I februari tillkännagav Pentagon att den amerikanska marinen har utplacerat den första omgången av W76-2-missiler, ballistiska nukleära missiler med små laddningar som avfyras från ubåtar (SLBM).

Ett dokument från utrikesdepartementets byrå för vapenkontroll, publicerat i mitten av april, syftade till att förklara resonemanget bakom detta drag och "avslöja" kritikerna. Dokumentet på 10 sidor var godkänt av den biträdande statssekreteraren för vapenkontroll Christopher Ford, som hävdade att de nya missilerna ”minskar kärnvapenriskerna.”

I onsdags kallade emellertid talesmannen för det ryska utrikesministeriet Marija  Zacharova åtgärden för ett "avsiktligt utsuddande av linjerna mellan icke-strategiska och strategiska kärnvapen" vilket "oundvikligen leder till en sänkning av kärnkraftströskeln och ett ökat hot om kärnvapenkonflikt ".

Alla som funderar på att göra likadant bör förstå att sådana åtgärder enligt den ryska militärdoktrin kommer att betraktas som grund för Ryssland att tillgripa reciprok användning av kärnvapen.

Bakom Washingtons nya synsätt ligger ett grundläggande missförstånd. Foggy botten (den stadsdel i Washington där bl.a. UD, dvs. State Department ligger) och Pentagon grundar sina argument inte på den faktiska ryska doktrinen eller beteendet utan på vad de tror om dessa.

Till exempel finns det ett obestridligt antagande i USA:s politiska kretsar att Ryssland har en kärnkraftsdoktrin som beskrivs som "eskalera för att deeskalera" och "påstås sträva efter att deeskalera en konventionell konflikt genom tvingande hot, inklusive begränsad kärnkraftsanvändning," enligt ett vittnesmål av dåvarande vice försvarsminister Robert Work 2015.

Som den f d vapeninspektören vid FN Scott Ritter påpekat avslöjar Works egna ord att detta inte är den verkliga ryska doktrinen, utan bara det subjektiva intryck av denna som vissa amerikanska analytiker har. Vem som hitta på denna fantastiska tolkning är irrelevant; den är av samma skrot och korn som Molly McKews "experutlåtande" om rysk kärnvapenpolitik eller den likaså brett utbredda tron på den ickeexisterande "Gerasimov-doktrinen".

Amerikanska UD:s rapport bygger faktiskt på Works antaganden om Ryssland, eftersom den bokstavligen talar om att USA "har avskräckningsmålet att undergräva Rysslands övertygelse att det kan kontrollera eskaleringen i ett kärnvapenkrig."

När jag försökte förstå var den här uppfattningen kommer ifrån kom jag att tänka på den fiktiva skildringen av ett tredje världskrig som den brittiske generalen Sir John Hackett utgav 1978. Hackett föreställde sig en sovjetisk kärnvapenattack på en europeisk Nato-huvudstad som inträffade sedan ett konventionellt krig började gå dåligt för Sovjetunionen. I boken svarar Nato med ett nukleär angrepp mot Minsk, och kriget avslutas med en kupp i Moskva av ukrainska nationalister (stopp mig om du. Det kan låta galet att en 42-årig fantasi verkar vara grunden för USA:s tänkande om den nuvarande ryska strategin, men det tycks inte bättre.

Den andra saken som är alarmerande om utrikesdepartementets rapport är dess tal om ett "begränsat svar för att visa beslutsamhet". Med tanke på att USA är det enda landet i världen som någonsin använt kärnvapen i strid - mot främst civila mål - finns det ingen anledning för någon att tvivla på Washingtons "beslutsamhet". Läs hur de resonererar; det varkar vara en enda sskenarhderas argument; det verkar vara enda skenargumentation, sammansatt av önsketänkande, projiceringar och spegelbilder - nybörjarmisstag som författarna borde haft vett att undvika.

Vilket leder oss till det grundläggande missförståndet här. Under sin 244-åriga historia har nästan varje amerikansk krig utkämpats utomlands och efter USA:s eget val. Däremot tenderar ryska krig att utkämpas hemma och mot utländska inkräktare. Ryssar tänker inte på krig som en attitydfråga, utan som något gällande liv och död. De behöver inte "visa beslutsamhet" - inte efter otaliga dokumenterade modiga försvarsinsatser mot överväldigande odds.

Dessutom uttalade den ryska presidenten Vladimir Putin bokstavligen ut sitt lands kärnvapendoktrin redan 2018, vid två separata tillfällen. "Varför skulle vi vilja ha en värld utan Ryssland?" sade han i mars för att illustrerar idén att Moskva är villigt att använda kärnvapen om Rysslands överlevnad äventyras, även om det sker med konventionella medel. Flera månader senare, i oktober, var han ännu mer tydligare.

Alla aggressorer bör veta att vedergällningen kommer att vara oundviklig och att han kommer att förgöras. Och eftersom vi kommer att bli offer för hans aggression kommer vi till himlen som martyrer. Angriparna kommer helt enkelt att dö, utan att ens ha tid att ångra sig.

Ändå ignorerar Pentagon och State Department denna iaktagbara verklighet till förmån för sitt eget önsketänkande som kan bygga på litterära fantasier från en sedan länge svunnen värld. Som Zacharova korrekt påpekat gör det inte världen säkrare - inte det minsta.

Nebojsa Malic är en serbisk-amerikansk journalist, bloggare och översättare. Han var krönikör på webbsidan Antiwar.com från 2000 till 2015 och medarbetar nu regelbundet på RT (Russia Today). Följ honom på Twitter @NebojsaMalic

https://www.rt.com/op-ed/487302-us-nuclear-war-more-likely/