Om du vill ha en torr räknenisse som din ledare, en som pratar med lika mycket passion som en våg på en järnvägsstation, är det bättre om den har hår på huvudet. Sir Keir Starmer klarar detta test.
Han är en matinéidol, om än från stumfilmens tid.
Labour har valt bort en typ av ledare, som trots alla sina fel, kunde få ett helt fotbollsstadion att sjunga hans namn till melodin av The White Stripes största hit, "Seven Nation Army", till förmån för en man som man i bästa fall skulle bifalla med en diskret knackning i saltströarna på en herrklubb i Londons West End.
Jag har ofta känt, genom att jag länge haft med dem att göra, både som parlamentsledamot och som juridisk motpart, att jag borde ha varit en drottningens rådgivare (QC). För att jag skulle ha varit bra på det, och dessutom, om jag ska vara ärlig, för att jag då hade varit miljonär idag.
Sir Keir är miljonär och den förste av kronan dubbade riddaren, Knight of the Realm, som nånsin lett ”Folkets parti”, det parti som Ernest Bevin (satt i olika Labourregeringar 1945-51) berömt sa hade uppstått ur ”fackföreningsrörelsens innanmäte”.
Så monotont "kriminalteknisk" var Starmer som QC, att han utnämndes till allmän åklagare av Blair-Brown-gruppen som han tillhörde. Men hans tid som chef för åklagarmyndigheten (DPP) präglas av många brott.
Han vägrade att åtala den pedofile våldtäktsmannen och BBC-”stjärnan” Sir Jimmy Savile (Knight of the Realm) trots rekommendationer från polisens utredare att göra det. Om han hade gjort det skulle många barn, mentalt funktionshindrade, och även redan avlidna, ha sluppit Saviles uppmärksamhet.
Däremot var han obeveklig i sin förföljelse av Julian Assange, där Starmers kontor på Crown Prosecution Service (CPS) enligt uppgift skriftligen krävde att Sverige inte skulle tveka att fullfölja de falska anklagelserna om våldtäkt mot Julian.
Han bad Sverige att inte skicka något team till London - som landet gjort många gånger i andra fall - för att intervjua Assange på den ecuadorianska ambassaden. Sverige måste fortsätta att kräva hans utlämning, sa han. Det är inte svårt att räkna ut varför.
När Starmer arbetade som DPP vägrade CPS att åtala MI6-agenter för tortyr och olagliga bortföranden under kriget mot terrorismen, trots krav från Scotland Yard. Men eftersom politik är en bytesaffär fick Starmer en alldeles unik inbjudan till cocktailmottagning hos chefen för MI6.
När jag första gången träffade Starmer vid parlamentet, var det utanför ytterdörren till den tidigare New Scotland Yard-byggnaden, numera mer känd som Norman Shaw North. Starmer visades runt av sin goda vän Keith Vaz, en annan parlamentsledamot, mycket lycklig att slippa åtalas efter ett charmigt liv av finansiella oegentligheter, kokainhandel och rumänska hyrpojkar. Herr Vaz presenterade Starmer för mig. Sedan dess har jag försökt förstå det konstiga förhållande mellan DPP – d.v.s. Starmer, dagens ledare för Hennes Majestäts Opposition - och denne moraliskt korrumperade och numera pensionerade parlamentsledamot. De förekom korrespondens mellan paret när Starmer var DPP, men – oj då! – den är lagligt hemligstämplad fram till 2078! Kanske mina barnbarn kommer att leva tillräckligt länge för att få se den.
Hur som helst, Sir Keirs debut vid parlamentets centralbord är redan över - passande i ett tomt parlamentshus på grund av coronaviruset. Alla Labours bittersta fiender stod i kö för att berömma hans framträdande. Ändå var det ett svagt beröm, främst för att de tyckte han var bättre än Corbyn - och för att han inte tappade byxorna.
Alla, från den tidigare finansministern George Osborne – förre premiärministern David Camerons medarkitekt till ett decennium av förhärjande åtstramningspolitik - till Labour-ätande journalister som Robert Peston från ITV och Andrew Neil från BBC, var tvungna att förundrat torka sig i ögonen över Starmers ”kriminaltekniska” förhållningssätt. De var tvungna måla över. Med färg som allmänheten utan tvekan gärna skulle villa hälla över Sir Keir Starmer.
https://www.rt.com/op-ed/486850-labour-leader-keir-starmer-galloway/
George Galloway var medlem i det brittiska parlamentet i nästan 30 år. Han presenterar TV- och radioprogram (inklusive på RT). Han är filmskapare, författare och en berömd talare. Följ honom på Twitter @georgegalloway
Labour på väg i graven.
SvaraRaderaSenaste nytt är att Craig Murray skall åtalas. Murray har gjort sig känd som kritiker av den brittiska utrikespolitiken efter att han hoppade av som ambassadör i protest mot brittisk medverkan i USA:s tortyrprogram. Murray har uppträtt som försvarare av Julian Assange och antas ha spelat en roll i överlämnandet av läckta filer från demokraternas DNC till WikiLeaks.
Murray har bevakat domstolsförhandlingarna i fallet Alex Salmond där denne på falska grunder åtalades för sexuella trakasserier. Murrays beskrivning av rättssakens handläggning har inte behagat de mäktiga och för att få honom tystad skall han åtalas för förklenande av domstol.
Titeln "QC", Queen's Counsel" betyder visserligen ordagrant "Drottningens rådgivare" men är en titel för särskilt erfarna och kvalificerade jurister i Storbritannien. Galloway ville alltså inte mysa upp sig med drottning Elisabeth på Buckingham Palace utan verka som en högre jurist.
SvaraRadera