"Männen som förrådde Frankrike" skrevs av den tjeckiske flyktingen Otto Katz under pseudonymen André Simone. Nu har boken utkommit i svensk översättning av Erik Göthe (beställ för 150 kr + 44 kr porto på www.gerundium.se).
Så här skrev journalisten och historikern Carleton Beals i förordet till André Simones bok när den kom ut i USA.
Den här boken är betydligt mer än en motsvarighet till Washington Merry-Go-Round (en spelfilm som avslöjade korruptionen i Washington, 1932) , som den påminner om med sin livfulla men svarta humor, sin brist på underdånig respekt för de mäktiga, under så lång tid uppblåsta av pliktskyldiga rubriker, och sin kännedom om interna skandaler, intriger, småaktig maktlystnad och fåfängligheter – alla de små knep som ingår i manövrerandet bakom kulisserna i varje stor huvudstad. Den är mer än Washington Merry-Go-Round eftersom den skrevs i en stund av nederlag och förräderi för Frankrike, vilket gör att det livfulla och spirituella är laddat med den tragedi som ligger på lur liksom med djup indignation. Fastän Simone svingar sitt retoriska vapen med en kombination av elegant lätthet och sarkasm som är oefterhärmligt franskt, trycker han in det djupt i den ruttnande kräftsvulst som ätit sig in i det moraliska livet hos de styrande i Frankrike.
André Simone känner bättre än sin egen ficka de främsta aktörerna på den tragikomiska scen som visade mordet på den franska republiken i Compiègne-skogen. Han tar oss, så att säga, till den sista måltiden före korsfästandet av en stor nation och de närvarande rollfigurerna etsas inför våra ögon med den lysande naturtrogenheten hos en ny Leonardo. Det är ingen bra parallell för Simone lämnar föga tvivel om att det i stället för en Judas fanns elva och att priset för förräderiet var långt högre än trettio silverpenningar.
Republiken Frankrike var mer än ett ärorikt namn. I det namnet lägger Simone in dess sturiga bönder, dess arbetare, dess butiksägare, dess soldater, all kärlek till demokratin, deras livslust och den sanna betydelsen av dess stora upplysningslitteratur som ledde världen under så många århundraden, vilket gör att man lägger ifrån sig hans bok med en känsla av att inte bara en republik har förråtts, utan även ett helt folk och ett sätt att leva.
Så grundligt känner Simone de fransmän som blundade inför den tragiska förstörelsen och så skickligt kan han skildra den hastiga händelseutvecklingen att läsaren får uppleva samma livfulla verklighet, det snabba händelseförloppet, och den inträngande kunskapen om personernas karaktärer och de mänskliga och samhälleliga bevekelsegrunder som tänder samma flammande ironi, patos och insikt på boksidorna som hos den stora Maupassant. Här är Fettpärlan, Smyckena och Huset Tellier översatta till politik. Inte för att boken i någon mening är fiktion. Den är alltför välinformerad, väldokumenterad, fruktansvärt exakt för att vara annat än ett kraftfullt Jag anklagar!, men man kan nästan se framför sig hur Pierre Laval strålar förnöjt likt en madame Tellier och säger om kriget som slog Frankrike i bitar: “Det är inte helgdag varje dag”, för att sedan med en lättnadens suck återgå till sina reguljära och lönsamma yrkesplikter.
John Gunther skrev Inside Europe och Simone har här skrivit sitt Frankrike inifrån, förutom att detaljerna är mer inträngande, eftersom han kastar ljuset på en mindre krets. Porträtten blir mer exakta och de krafter som spelar, från folkfrontens till de 200 familjernas verksamhet, blir skarpare analyserade. Den oundvikliga slutsatsen i Simones bok är att Frankrike fick sin dolkstöt i ryggen inte så mycket av att Mussolini i sista minuten planenligt gick in i kriget, som av sina egna politiska ledare som för en kort stund kunde glädjas stort åt det inställsamma smickret från även de bästa amerikanska kommentatorerna. Frankrike fick inte en utan hundra dolkstötar i ryggen mellan den dagen den 30 januari 1933 – då Hitler tog makten – och den sista sprattlande flämtningen i de improviserade regeringssalongerna i Bordeaux. Man undrar om Weygand som efter sitt vanhedrande avsked vistats i Främre orienten återkallades för att utkämpa det redan förlorade slaget om Frankrike eller för att hjälpa företrädarna för de 200 familjerna att återta makten tillsammans med de fascistgrupper som han före kriget hade sålt franska arméns gevär och ammunition till, så att de skulle kunna ställa till med kravaller utanför portarna till regeringsbyggnader och ropa på Pétain. Om han gjorde sådant innan kriget hade slukat den franska nationen, vilka förhoppningar kunde man då ha om honom efter det tyska genombrottet vid Sedan?
Simones bok har livsviktig betydelse för varje amerikan. Den berör definitivt vår egen försvarskraft och vår nationella integritet. Ingen amerikan som värnar om sitt lands heder och säkerhet har råd att låta bli att läsa denna bok. Lärdomarna är smärtsamma. Men det är bättre att få veta sanningen innan det är för sent.
Carleton Beals
26 augusti, 1940
New York City
Beställ boken för 150 kr + 44 kr i porto på www.gerundium.se. Boken är på 300 sidor och illustrerad. Inom kort återvänder Nyhetsbanken till författaren Otto Katz och hans märkliga öde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.