Som arv hemifrån fick han med sig gott uppförande, goda vanor och en viss konservatism, heter det i en runa i Helsingin Sanomat.
Det goda uppförandet varade genom hela livet, men annars kläcktes han som en fisk mot strömmen och som en ifrågasättare, som njöt av den förvirring och de rubriker han orsakade. Vi, som kände honom, hade ofta svårt att hålla takten med honom.
Isotalos arbetskarriär tog honom från skola till markbyggnadsarbeten, gymnasieingenjör, byggnadsplanerare och licentiat från Polytekniska universitetet i Helsingfors, forskare inom väg- och vattenbyggnad och till KTH i Stockholm för doktorandstudier.
Kungliga tekniska högskolan godkände år 1968 Isotalos avhandling angående beräkning av lånevärdet inom byggnadsproduktion. Han utvecklade modellen som användes i Sveriges bostadspolitikens miljonprogram på 1960- och 1970-talet.
Isotalo var verksam i Stockholms Stadsbyggnadskontor ända till år 1973 och biträdde bl.a. bygget av Sveriges Radio. Samtidigt deltog han i FiB/Kulturfronts undersökningar som ledde fram till Peter Bratts och Jan Guillous IB-reportage. Sveriges hemliga underrättelsetjänst IB (Informationsbyrån) hade redan länge utsträckt sitt spioneri även till Finlands territorium.
Med hjälp av sin doktorshandling utvecklade Isotalo en modell som gjorde det möjligt att beräkna hur man bygger kostnadseffektiva byggnader inom ramen av lånetaket så att alla – boenden, byggherrar, banker och samhället får nytta av det.
Modellen användes ända till år 1992, då Sverige på samma sätt som Finland började låta marknaden styra bostadspolitiken.
”Liberalisering” och samtidigt flyktinginflöde orsakat av ett sönderfallande Jugoslavien samt annan migration till Sverige orsakade en skriande bostadsbrist. Enligt Isotalo hade man börjat utveckla bostadsbrist redan på 1980-talet, då hyressubventionering höll uppe hyrorna.
Efter tio Sverige-år arbetade Isotalo i utbildningsdepartementet i Finland och blev utnämnd till docent inom bostadspolitik vid Helsingfors Universitet. Isotalos täta pamflett Asunnoista (Om bostäder) år 1974 var grund till docenturen.
Inför det hätska metallvalet på hösten 1975 var Isotalo med och avslöjade finansiering till finska LO:s (SAK) socialdemokrater från Sverige samt från arbetsgivarna. Arbetsgivarbossen Tapani Kahri styrkte i sina memoarer (2001) att avslöjandet var korrekt.
På 1980-talet var Isotalo verksam i Moskva som korrespondent till Dagens Industri samt konsult inom näringslivet genom att transportera Mac-datorer till Moskva.
En svensk forskare Helene Carlbäck arbetade då i Sveriges ambassad i Moskva. Bekantskapen ledde till äktenskap. Det föddes två barn i familjen. Under sina pensionärsår i Sverige hjälpte Isotalo finnar som bodde i Sverige samt återvändande att få sina pensioner och andra socialförmåner som illegalt hade nekats dem.
Med svenska fredsrörelsens mandat deltog Isotalo i internationella valobservationer i länder i det tidigare östblocket.
Seppo Isotalo är saknad av stor skara av vänner och kamrater i Sverige, Finland, Ryssland och USA.
Pentti Peltoniemi, redaktör, författare
Jorma Hyvönen, redaktör, författare
Stefan Lindgren, författare, journalist och översättare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.