 |
| Brittiska försvarsdepartementet (bilden) har rekryterat och utnyttjat intet ont anande syriska s k medborgarjournalister i sin kampanj mot Syriens regering. |
Hela den industri som i nio år producerat Assad-hat, en förutsättning för terroristernas strypgrepp på landet, står med byxorna nere.
Den brittiska regeringen organiserade i hemlighet ett nätverk av medborgarjournalister i Syrien under de första åren av landets inbördeskrig. Målet var att forma hur konflikten uppfattades och man rekryterade ofta personer som inte var medvetna om att de leddes från London.
Ett antal läckta dokument som Middle East Eye genom reportrarna Ian Cobain och Alice Ross fått tillgång till visar hur detta propagandainitiativ började 2012 och sedan under de följande åren kom att växa. Detta var bara kort efter att det brittiska parlamentet vägrat godkänna brittiska militära aktioner i Syrien.
Med stöd av brittisk, amerikansk och kanadensisk finansiering inrättade de brittiska myndigheterna kontor i Istanbul och Amman, där de anställde personer ur den syriska diasporan, som i sin tur rekryterade medborgarjournalister i Syrien.
Dessa journalister, många av dem unga, fick i uppdrag att producera TV-bilder, radioprogram, sociala medier, affischer, tidskrifter och till och med serietidningar för barn.
Medan många syrier började bedriva medieaktivism redan i början av kriget, visar dokumenten hur den brittiska regeringen försökte styra en del av aktivisternas produktion. Britterna såg medborgarjournalistik som ett sätt att bakom kulisserna påverka den syriska allmänheten.
Dokumenten tydliggör också att de människor som rekryterades ofta inte var medvetna om att de ingick i ett brittiskt propagandainitiativ. Bilden visar del av ett av dokumenten (HMG = Her Majesty´s Government).
Några av dem som rekryterades har försvarat sitt deltagande med att de hade att förlita sig på västerländskt stöd i sina ansträngningar att motverka den regeringsvänliga rapporteringen i syriska statliga medier och i iranska och ryskstödda medier.
Vid en tidpunkt då den sista av oppositionen hållna enklaven i Idlib-provinsen är under attack av regeringsstyrkor frågade de om västländerna kunde ha gett mer materiellt stöd till moderata rebeller.
Vissa syriska journalister klagade över att stödet från väst för deras arbete minskade när det var som mest nödvändigt; när Rysslands inträde i kriget 2015 tippade över balansen till förmån för president Bashar al-Assad.
Planeringen för projektet gjordes av en antropolog som arbetade med anti-terrorism på utrikesdepartementet i London. Den spreds i slutet av 2014 till ett litet antal kommunikationsföretag som erbjöds lämna offerter på tre olika kontrakt för det planerade arbetet.
Man sa: ”Målet med projektet är att bidra [sic] till positiva attityd- och beteendeförändringar”.
Detta definierades vidare som: ”Att stärka folkets motstånd mot Assad-regimen och mot extremistiska alternativ och främja moderata mål för revolutionen, samt att främja syrisk nationell identitet. ”
Dokumenten visar att det övergripande syftet med medborgarjournalistprojektet - och en serie andra sammankopplade brittiska propagandainitiativ - var att främja Storbritanniens strategiska intressen i Syrien och Mellanöstern.
Dessa definieras i de läckta dokumenten som ”ett mer stabilt och demokratiskt Syrien som bättre tillgodoser befolkningens behov och ambitioner”, stöd för en politisk lösning på konflikten, lindring av humanitärt lidande och en förbättrad säkerhet för Storbritannien.
Förutom att utveckla gräsrotsjournalistik i linje med de brittiska regeringsmålen försökte Storbritannien och andra västerländska regeringar samtidigt bygga upp "civilsamhället" i områden som kontrollerades av några av Assads motståndare, samt finansiera och utbilda polisstyrkor och civilförsvarsteam.
Antropologens plan gör det tydligt att detta gjordes inte bara för att upprätthålla lag och ordning och ge humanitärt bistånd, utan ”för att skapa förtroende för ett framtida Syrien fria från extremistiskt styre”.
Dokumenten erkänner dock riskerna för de unga journalister som ovetandes ska arbeta för den brittiska regeringen.
”Mediabevakning av projektet är ytterst ovälkommen på grund av riskerna för projektets syriska anställda och för projektens effektivitet om det blir känt”, heter det.
”De praktiskt ansvariga får inte nämna sitt arbete med projektet offentligt (till media eller på akademiska konferenser) utan ett uttryckligt tillstånd från Her Majesty's Government. Detta kommer att verkställas genom ett avtal om sekretess. ”
Ett antal unga syriska medborgarjournalister arresterades och mördades av Islamiska staten (IS) efter att denna grupp började vinna terräng i landet 2015. IS beskyllde ofta sina offer för att vara västerländska ”spioner”, och några syriska medborgarjournalister förföljdes över gränsen till Turkiet och dödades där.
Medan många av offren antagligen inte var involverade i det brittisk-sponsrade projektet, känner Middle East Eye till två som var det.
Tredelad kampanj
Den brittiska regeringens projekt för s k medborgarjournalistik bestod av tre delprojekt som utvecklades i London och enligt dokumenten var avsedda att tillsammans ”ge en synergieffekt”.
Den första delen, med namnet Syrian Identity, försökte att ”förena syrier genom positiv bekräftelse av gemensamma kulturer och sedvänjor och återställa förtroendet mellan grannar, samtidigt som den skall understryka syriernas styrka i antal”, enligt planen.
Dokumenten förklarar att den del som kallas Free Syria ”försöker skapa förhoppningar om ett framtida Syrien fritt från extremistiskt styre” med vilket i första hand avses den lagliga regeringen.
Detta ”förstärker arbetet för den ´fria´ polisen, civilförsvarsteamen och för ett bredare utbud av offentlig service och en bredare utveckling av det civila samhället och försöker förena den moderata oppositionen (civil eller beväpnad) för en gemensam framtid”.
Den tredje delen, känd som Undermine, ”Underminera”, ”försöker sänka effektiviteten hos VE [våldsamma extremistiska] nätverk i Syrien genom att undergräva förtroendet för VE-utsagor och aktörer och isolera VE-organisationerna från befolkningen.”
Dokumentet fortsätter med : ”ISIL (Islamska staten) är ett klart och utpekat fokus, men Al Nusra-fronten (på grund av dess nuvarande popularitet inom Syrien) ska bara behandlas på ett indirekt sätt.
Al Nusra-fronten, som är en avläggare av al Qaida ska alltså skonas från direkt kritik.
”Syftet med projektet är att direkt ´underminera´ (försämra effektiviteten hos) Syriens VE-nätverk genom att leverera medierodukter, att uppmuntra och stärka moderata röster och att stödja samhällets uppslutning kring en vision av ett tolerant, pluralistiskt Syrien. I slutändan krävs att syrierna aktivt tar avstånd från VE.”
Dokumenten tillägger att den forskning som ligger till grund för initiativet ”måste dra nytta av öppna källmaterial, den inom-jihadistiska debatten och i synnerhet nätverket av kontakter inom Syrien”.
Militära underrättelsetjänstemän
Personer som är bekanta med projektet säger att cirka nio företag inbjöds att tävla om kontrakten. De inkluderade ett antal företag etablerade av tidigare brittiska diplomater, underrättelsetjänstemän och arméofficerare.
Även om kontrakten utdelades av Storbritanniens utrikesdepartement, styrs de av landets försvarsdepartement och ibland av militära underrättelsemän.
Dessa företag inrättade kontor i Amman, Istanbul och för en period i Reyhanli i sydöstra Turkiet. Härifrån skulle de anställa syrier som i sin tur skulle rekrytera syriska medborgarjournalister, som förespeglades att de arbetade för den syriska oppositionens mediekontor.
”Det var en mycket skum verksamhet”, säger en person involverad i arbetet och tillägger att den enskilda journalisten ofta trodde att han/hon arbetade för en oppositionsgrupp, utan en aning om att ett brittiskt kommunikationsföretag drev deras mediekontor, kontrakterat av den brittiska regeringen.
En annan inblandad person tillade att om man anlitade syrier till ”att pumpa ut propaganda, inne i och utanför Syrien”, skulle ett avslöjande om att de på något sätt arbetade för den brittiska regeringen ha underminerat propagandans effektivitet.
Många av dessa medborgarjournalister kom att använda utrustning som de trodde levererats av oppositionsgrupper men som faktiskt hade köpts med hjälp av pengar som levererats av den brittiska regeringen som en del av kontraktet.
Vissa skulle få en lön på mellan 250 och 500 dollar per månad, medan andra betalades för enskilda insatser - cirka 50 dollar för en bild eller 200 för en kort video.
Resultaten skulle sedan distribueras till arabiskspråkiga organisationer via det som påstods vara de syriska oppositionsgruppernas presscenter.
Uppskattade videoklipp kunde till exempel vara en film av kämpar från den moderata oppositionen som delade ut mat eller använde sofistikerade vapen med god effekt.
”Materialet skulle gå till Sky News Arabia, BBC Arabic, Al Jazeera, Al Arabiya, den där typen av medier”, sa en inblandad person.
Om och när brittiska regeringstjänstemän ville diskutera arbetet, skulle mötena hållas på andra ställen än de nyetablerade kontoren för att undvika kontakt med de lokalt anställda syrierna.
Brittisk personal som drev kontoren förväntas också göra rapporter om sina möten med syrier, för vidare befordran till utrikesdepartementet.
Oppositionens sociala mediekonton
Samtidigt visar andra läckta dokument som Middle East Eye fått se att den brittiska regeringen slutit kontrakt med kommunikationsföretag som valde ut och utbildade oppositionens talesmän, drev presscentra som opererade dygnet runt och organiserade sociala medier för oppositionen
Brittisk personal som drev dessa kontor tillät de syriska anställda att prata med brittiska journalister - som talesmän för den syriska oppositionen - men först efter att ha fått godkännande från tjänstemän vid det brittiska konsulatet i Istanbul.
Dessa presscentra, som i hemlighet satts upp av den brittiska regeringen, hade enligt villkoren i de nämnda kontrakten ansvar för att ”upprätthålla ett effektivt nätverk av korrespondenter/stringers i Syrien som skulle rapportera om MAO-verksamhet (väpnade aktioner av den moderata oppositionen)”.
På detta sätt kunde den brittiska regeringen bakom kulisserna styra samtal som de brittiska medierna hade med individer som presenterade sig som syriska oppositionsrepresentanter.
Personer inblandade i operationen säger att några framstående brittiska journalister som besökte Istanbul introducerades för syrier som de trodde var oppositionspolitiker, men som i själva verket förberetts för intervjuerna av brittiska agenter.
Dessa britter säger att de skulle informera syrierna före mötet men undvika all egen direkt kontakt med de besökande journalisterna.
Propagandainitiativet var främst riktat mot syrier bosatta både inom och utanför Syrien. Planen förklarar att ”radikaliserade brittiska medborgare här inte står i fokus (målgrupp) för arbetet” och tillägger: ”För sådant har en annan myndighet ansvaret”.
Planen lägger till: ”Det är dock accepterat att visst C-VE-material [som berör kampen mot våldsam extremism] kan nå den brittiska underrättelsesfären.”
Dessutom kan publiken i Storbritannien ibland vara ”ett specifikt mål” för vissa medieprodukter från initiativet, dock i så fall med tillstånd från brittiska tjänstemän i Istanbul.
De olika delarna av propagandaprogrammet utvärderades av en forskare från brittiska försvarsdepartementet som letade efter bevis på ”beteende- eller attitydförändringar”.
De företag som sökte kontrakten fick höra: ”Beteendeförändringar kopplade ... till kampanjaktivitet kommer att vara särskilt uppskattade.”
Under 2015 finansierades Free Syria, Syrian Identity och Undermine med både brittiska pund och kanadensiska dollar, totalt cirka 410 000 pund (540 000 dollar) varje månad.
Vissa syrier som deltog i programmet säger att de pengar de fick var deras enda hopp för att kunna stödja sina familjer. ”Jag har en fru och en familj”, sa en. ”Vi behöver stöd för att kunna överleva. Finns det egentligen något enda oberoende nyhetsmedium i denna värld?”
Den brittiska regeringen tycks delvis ha betraktat sitt propagandainitiativ som ett sätt att upprätthålla en närvaro i Syrien tills den kunde bli militärt engagerad. När möjlighet uppstod skulle propagandainitiativet "bidra till att det skapas ett effektivt politiskt-militärt gränssnitt för oppositionen”.
Ungefär samtidigt ”lånade” den brittiska regeringen ut ett antal av sina piloter till de amerikanska, franska och kanadensiska flygstyrkorna, vilket gjorde att de kunde delta i stridsuppdrag mot syriska mål, trots att landets parlament hade röstat emot sådana åtgärder.
Den brittiska regeringens entusiasm för mycket av arbetet verkar ha börjat avta när det blev allt tydligare att Assad-regeringen och dess ryska och iranska allierade höll på att vinna inbördeskriget och finansieringen av kontrakten minskades.
I början av 2019 avslutade Free Syrian Police, den fria syriska polisen, en brittisk-stödd organisation, sin verksamhet sedan militanter från Jabhat Fateh al-Sham (f d Nusra-fronten) kallar sig, tagit över Idlib-provinsen, vilket ledde till stor oro för civilsamhällets och enskilda civila aktivister.
Den turkiska regeringen sägs också ha blivit allt mindre tolerant mot att propagandainitiativet samordnas från dess territorium.
En brittisk entreprenör inom projektet sägs ha utvisats sedan de turkiska myndigheterna upptäckte att hon hade tagit sig in i landet på turistvisum.
Originalartikeln: https://www.middleeasteye.net/news/revealed-british-government-covert-propaganda-campaign-syria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.