"Tysk säkerhet" skall inte längre försvaras i bara "i Hindukush", utan också "i Irak, Libyen och Sahel", sa Tysklands utrikesminister Heiko Maas (Sahel omfattar länderna i savannområdena söder om Sahara/Nyhetsbanken).
Konferensledaren Wolfgang Ischinger krävde att den federala regeringen också "skulle ha militären ... i sin verktygslåda". Konkreta nya uppdrag diskuteras också; Dessa inkluderar en tysk flygpatrullering över Libyen, en utvidgning av Bundeswehr-operationerna i Sahel och en möjlig marinsatsning i Hormuzsundet.
USA ökar i sin tur trycket på Berlin och Bryssel för att utestänga det kinesiska företaget Huawei från att bygga europeiska 5G-nätverk. Förbundspresidenten Frank-Walter Steinmeier varnade för att, om försöket att göra EU till en världsmakt ("det europeiska projektet") misslyckas, kommer ”den tyska historiens lärdomar att ifrågasättas".
Västs försvagning
Debatten om västs påbörjade nedgång spelade en viktig roll vid årets säkerhetskonferens i München. Utrikesminister Heiko Maas noterade till exempel inte bara "Europas krympande strategiska betydelse efter det kalla kriget", utan också "att den allestädes närvarande amerikanska världspolisens era tydligt går mot sitt slut."
"Andra pressar sig in i den geopolitiska klyfta som blir följden och för närvarande är särskilt tydlig i Mellanöstern”, sa Maas - "länder som Ryssland, Turkiet eller Iran"; därför kommer besluten "om Mellanösterns framtid" framöver tas "i Astana eller Sotji istället för i Genève eller New York".[1]
Frankrikes president Emmanuel Macron beklagade också "en försvagning av väst", som också resulterar i att USA:s politik i flera år uppvisat "en viss reträtt och en omprövning av landets förhållande till Europa".[2]
De amerikanska politikerna som rest till München förkastade naturligtvis alla tankar om en försvagning av väst. "Väst vinner, och vi vinner tillsammans", sa statssekreterare Mike Pompeo: "Det fria väst har en ljusare framtid än de illiberala alternativen."[3]
"Militär i verktygslådan"
Medan Pompeo krävde mer "förtroende för den transatlantiska alliansen" under sitt uppträdande på lördagen, av observatörer beskrivet som "skrytsamt"[4], uttalade tyska och franska politiker sig gång på gång för en mer aggressiv utrikes- och militärpolitik från EU:s sida. Macron förespråkade en snabbare utveckling av en "suveränitet på europeisk nivå" än tidigare.
Försvarsminister Annegret Kramp-Karrenbauer sa att "effektiviteten hos den tyska och europeiska säkerhets- och försvarspolitiken" måste vara "ökas", "våra internationella åtgärder måste samordnas bättre och göras mer tydliga och synliga".[5]
Utrikesminister Maas upprepade att Förbundsrepubliken är "redo att engagera sig mer, även militärt". "Tysk säkerhet" försvaras idag inte bara "i Hindukush", utan också "i Irak, Libyen och Sahel".[6]
Förbundspresident Frank-Walter Steinmeier hade tidigare förklarat att "för Tyskland" "är utvecklingen av ett försvarspolitiskt och handlingskraftigt EU ... absolut nödvändigt".[7] Wolfgang Ischinger, chefen för Münchens säkerhetskonferens, sa också: "Militären borde vara ett bland flera instrument i verktygslådan. Detta är ett krav om vi vill uppnå en "effektiv diplomati".[8]
Fler Bundeswehr-insatser
För detta ändamål diskuterades specifika alternativ för framtida uppdrag utomlands i München. Innan konferensen började hade Maas föreslagit att vapenembargot mot Libyen skulle övervakas från luften. I princip skulle tyska Tornado-spaningsplan vara lämpliga för ändamålet, plan som för närvarande används över Irak och - i strid med internationell rätt - över Syrien. EU:s utrikesministrar diskuterade för övrigt en lämplig intervention den 17 februari.
Roderich Kiesewetter, ordförande för CDU/CSU:s parlamentsgrupp i Förbundsdagens utrikesutskott, räknar dock med att "för närvarande" av EU:s markstyrkor kommer att vara utplacerade i Libyen; däremot kan man komma att "stödja den libyska regeringen med en polis- eller civila polisuppdrag".[9]
Kramp-Karrenbauer kallade Sahel-regionen för "en nyckelregion för Europa"; Därför borde Bundeswehr-insatsen där inte bara fortsätta, utan också "göras mer robust", och vi måste "se efter om vi inte skulle kunna ... göra mer".[10] Sist men inte minst ville hon också ha "gemensam aktion ... när det gäller Hormuz-sundet".
Visserligen kommer Berlin inte att ansluta sig till USA:s insats vid inloppet till Persiska viken; dock vill hon ”att man först verkligen uttömmer EU-fördragets möjligheter" och "att enskilda medlemsländer vid ett EU-toppmöte ges i uppdrag" att "genomföra en gemensam expedition" där. En eventuell EU-marinintervention från EU i Hormuzsundet skulle ske oberoende av de amerikanska operationerna där.
Transatlantiker siktar in sig mot Kina
USA å sin sida utnyttjade München-konferensen för att återigen göra en generalattack mot EU angående Huawei. Efter principbesluten av den brittiska regeringen och unionen att inte utesluta Huawei-teknik från byggandet av sina respektive 5G-nät, är Washingtons försök att helt utestänga det kinesiska företaget från västländerna på väg att misslyckas.
Följaktligen hotade USA:s utrikes- och försvarsministrar högljutt med konsekvenser. Utrikesminister Pompeo, vars land i årtionden har avlyssnat regeringar från cirka 130 länder (german-foreign-policy.com har rapporterat om detta [11]), kallade Huawei för en "trojansk häst i de kinesiska underrättelsetjänsternas tjänst".
USA:s försvarsminister Mark Esper förutspådde "störningar, manipulation och spionage" och hävdade att användningen av Huawei-teknik i 5G skulle kunna "äventyra den mest framgångsrika militära alliansen i historien - Nato". [12]
Dessutom försökte Washington mobilisera parlamentariker mot regeringen, så till exempel möttes amerikanska kongressledamöter och tyska parlamentariker i München i samband med konferensen för att diskutera utvidgningen av 5G-nätet. Reinhard Bütikofer, ledamot för gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen, talade också för att grunda en "Transatlantic China Caucus", till vilket german-foreign-policy.com skall återkomma inom kort.
Den tyska historiens lärdomar
Redan i början av Münchenkonferensen förutspådde förbundspresident Steinmeier vad som skulle kunna hända om Tysklands uppgång till världsmakt med EU:s hjälp inte skulle lyckas. "Europa" är utan tvekan "den oundgängliga ramen för vår självhävdelse i världen": EU är "det enda lyckade svaret på utmaningarna i vår historia och geografi".
"Om det europeiska projektet misslyckas, då måste frågan ställas om vilka lärdomar Tysklands historia ger."[13]
Källa: https://www.german-foreign-policy.com/news/detail/8189/
Noter:
[1] Anförande av utrikesminister Heiko Maas vid den 56:e säkerhetskonferensen i München.
[2] Ruth Ciesinger: Macron ser "visst tillbakadragande" från USA. tagesspiegel.de 15.02.2020.
[3] Differenzen zwischen Europa und den USA bestimmen Münchner Sicherheitskonferenz. afp.com 2/16/2020.
[4] Tiefe Kluft zwischen USA und Europa in München. focus.de 16.02.2020
[5] Försvarsminister Annegret Kramp-Karrenbauer vid säkerhetskonferensen i München den 15 februari 2020.
[6] Anförande av utrikesminister Heiko Maas vid den 56:e säkerhetskonferensen i München.
[7] Öppnande av Münchens säkerhetskonferens. bundespraesident.de 14.02.2020.
[8] Ischinger kritisiert militärische Schwäche Deutschlands. tagesspiegel.de 14.02.2020.
[9] Daniel-Dylan Böhmer: "Paris måste sluta främja Haftar och förlamma EU". welt.de 16.02.2020.
[10] Förbundsministern för försvaret Annegret Kramp-Karrenbauer vid den 56:e säkerhetskonferensen i München.
[11] Om detta se Ausspähen unter Freunden (II).
[12] Esper nennt Huawei Bedrohung für Nato. deutschlandfunk.de 15.02.2020.
[13] Eröffnung der Münchner Sicherheitskonferenz. bundespraesident.de 14.02.2020
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.