Putins tre "nej" inför folkomröstningen

Nyhetsankaret Dmitrij Kisiljov i TV-kanalen Rossija 1 (RTR) reflekterade i söndags över den pågående diskussionen om ändringar i den ryska författningen som ska följas av en folkomröstning i april.
Tre gånger har Putin den senaste tiden svarat "NEJ" på viktiga frågor. Bl.a. säger han nej till att förlänga sina egna fullmakter efter 2024.
Dmitrij Kiseljov tog sin utgångspunkt i att  Vladimir Putin den 30 januari besökt det administrativa centrum för Moskva län. Där talade presidenten med utvecklare av regionala och kommunala internetresurser för att samla in synpunkter från medborgarna. En av frågorna rörde de nu allmänt diskuterade ändringarna av författningen.

- Vi diskuterar de ändringar i författningen som ni föreslagit, sa personalen. Under dessa diskussioner ställer medborgarna följande fråga: Om statsduman antar dessa ändringsförslag i februari, och det blir diskussion och folkomröstning om dem under våren, vad är poängen med att folkomrösta om duman redan fattat beslutet?

- En sådan fråga saknar inte en viss logik, svarade Putin, för de vet faktiskt att ändringar av författningen, om de inte gäller första, andra eller nionde avsnittet, antas på ett ganska komplicerat men ändå på reglerat sätt, som säger att det räcker att rösta i duman, i federationsrådet och samla in det nödvändiga antalet positiva yttranden, positiva beslut från den ryska federationens subjekt (regioner, republiker etc.)

- Efter detta antas lagen och presidenten undertecknar den. Men ni kanske la märke till att jag, när jag i mitt tal till nationen talade om hur nödvändiga dessa förändringar är, sa att de samtidigt är så betydelsefulla att det vanliga förfarandet inte räcker för att de ska träda i kraft.

- Människor måste komma till vallokalen och säga om de vill ha dessa förändringar eller inte, så att medborgarna i vårt land faktiskt blir den slutliga myndighet som antar dessa förändringar eller förkastar dem.

- Först efter att människor sagt sitt kommer jag att underteckna den eller ej, betonade Vladimir Putin.

                                                                      * * *

- Märkligt nog kan man få höra att Putin tänker ändra författningen för att själv kunna sitta kvar för evigt, kommenterade Kiseljov. - Men ursäkta mig, de föreslagna ändringarna tar bort en del av presidentens befogenheter, till exempel överförs ansvaret för regeringsbildningen till statsduman och federationsrådet blir mer ansvarigt för personalen i de väpnade ministerierna (försvars- och inrikesministerierna liksom ministeriet för extraordinära situationer m fl).

- Dessutom föreslår Putin att begränsa presidentens befogenheter till två perioder.

Samtidigt har Putin vid tre tillfällen svarat "nej" på direkta frågor bl.a. om att förlänga hans fullmakter, kunde Kiseljov rapportera.

Putins första ”nej” hördes vid ett möte med veteraner i S:t Petersburg, när amiral Klimov föreslog att inte begränsa presidentens mandatperiod. Inte ännu.

Putins andra "nej" var svaret på frågan om möjligheten till Ryssland övergår till en parlamentarisk republik. Presidenten fick frågan vid ett möte med allmänheten i staden Usman i Lipetsk-regionen.

Putins tredje "nej" yttrades i sällskap av studenter i Sotji efter ett förslag om att han skulle bli "mentor  åt den framtida statschefen, efter förebild av Singapores Lee Kuan Jew.*

"Olika länder har olika situationer, olika historier, olika kulturer. Om det skulle finnas någon form av institution över presidenten skulle det inte betyda något annat än dubbelmakt - en absolut destruktiv situation för ett land som Ryssland," förklarade Putin.

                                                                * * *

Under tiden arbetar arbetsgruppen för författningsändringar vidare utan brådska. Dessa förändringar kommer att antas långsammare än själva författningen 1993, sa Kiseljov.

Den gången kombinerades folkomröstningen i snabb takt med en omröstning i statsduman, det vill säga det parlament, som reglerades i samma författning.

Även ute i samhället har diskussionen sin gång. Omröstningen blir i april. Allt verkar logiskt; statliga och politiska institutioner stärks, makten fördelas, partier och parlament får ökat ansvar, presidenten förblir en garant och den starka presidentmakten kvarstår. Statsrådet blir starkare.

Det är allt. Men jag ska ta risken att säga något kontroversiellt, fortsatte Kiseljov. I Ryssland har individens roll i historien alltid visat sig vara mycket mer betydelsefull än vad som en gång lärdes ut i läroböcker om marxism-leninism. Enligt den historiska materialism bärs personligheten upp av massorna enligt massans behov. Men så har det inte varit i praktiken, menade han.

I rysk historia har det som inte varit personlighet berott på själva epoken. Epoken kan vara kort. Till exempel Gorbatjov-epoken.

"Cirka sex år räckte för att rasera Sovjetunionen", menade Kiseljov. "På en sekund! Ändå kom Gorbatjov till makten under paroller som till en början fångade nästan alla. Perestrojka! Glasnost! Det lät friskt. Och inspirerande. Processen kom igång. Det var personlighetens roll den gången.

Processen visade sig inte bara leda till ett stort lands sammanbrott, utan också till förlust av tiotals miljoner liv: en del dog, en del flydde och andra fick vänja sig vid en helt ny och roll hemma. Massfattigdom.

Så kom Jeltsin på en våg av beundran. Som ett resultat av det första demokratiska direkta presidentvalet i Rysslands historia. Det var också en epok. Nästan ett decennium. Med svårast tänkbar utgång. Förnedrande för Ryssland, även om det kom ständigt beröm från väst och lastbilar med humanitärt bistånd. Smärtsamma minnen. Barnafödandet gick sedan ner till en nivå lägre än under de nazistiska ockupanterna. Ville Jeltsin detta onda? Nej. Han ville göra det bättre. Uppriktigt.  Men att vilja är en sak och och att kunna en annan. Något kunde han, men som helhet gick landet bakåt  och var till hälften raserat när Putin tog över från en punkt utan återvändo.

Och om man ser på grannlandet Ukraina ska man upptäcka att ledarens ursprungliga popularitet inte garanterar kvaliteten. Till exempel har Ukrainas första president Leonid Kravtjuk nyligen visat sig vara en riktig narr. Med hänvisning till vissa dokument förklarade han att Stalin och Hitler hade träffats i Lvov.

'Hitler och Stalin träffades i Lvov. Detta är dokumenterat och inte någon  hemlighet. De försökte komma överens,' sa Kravtjuk.

När han redan var helt motbevisad urskuldade sig Kravtjuk: 'Jag läste det i någon tidning', och tillade: 'Tja, ska man inte kunna lita på någon nuförtiden?'

Sådan har kvaliteten på ledningen i Ukraina egentligen varit hela tiden: från Kravtjuk började det gå utför för landet.

Men låt oss komma tillbaka till Ryssland. Ytterligare en fråga som alla kanske inte är eniga om. Har det någonsin hänt i vår historia att vi haft den ena progressiva och starka ledaren efter den andra vid rodret? Om vi ska vara ärliga? Och varför skulle vi då nu ivrigt söka nya äventyrligheter?

Och om det ska komma någon ny, vem ska det vara och vad är det som inspirerar oss idag? Man måste tänka efter. Naturligtvis fortsätter diskussionen, och diskussion betyder att uttala sin mening. Först därefter kommer omröstningen."

vesti nedeli 2/2


* Lee Kuan Jew blev efter sin avgång "mentorminister" under sin son Lee Hsien Loongs premiärministerskap.