IB-affären i välkommen repetition

Gårdagens SVT-dokumentär om IB-affären av Astrid Ohlsén, Håkan Pieniowski och Lasse Summanen var en välkommen repetition.

Att filmen lämnade en del oklarheter får man leva med. Vi som var med på den tiden får ta det som en uppmaning att noga dokumentera affären innan det är för sent.
En nyckelfråga gäller varför det inte blev tryckfrihetsåtal mot IB-avslöjarna utan spioneriåtal.

Det var regeringens stora svek att den nära ett halvår efter de första publiceringarna och efter lång tystnad bestämde sig för att fängsla två journalister och en meddelare.

Det lyckades genom avancerat lagvrängeri. För att dömas för ett brott krävs "uppsåt", dvs avsikt.

I det här fallet fanns abslout ingen avsikt att gå främmande makt tillhanda. Då fick man tillgripa konstruktionen "eventuellt uppsåt", dvs. IB-avslöjarna borde ha insett att främmande makt eventuellt skulle läsa innantill i Folket i  Bild Kulturfront.


ÖB Stig Synnergren  presenterade bakom lyckta dörrar en s k menbedömning, som än idag är hemligstämplad. Där krystade han fram en bedömning av den skada som IB-avslöjandena gjort på det svenska försvaret.

Att Peter Bratt till skillnad från Jan Guillou inte överklagade domen var ett svårt bakslag. Att den ena hälften av radarparet nöjde sig med tingsrättens dom skadade möjligheterna att vända den juridiska processen. Det visade sig också senare att Guillou möttes av större förståelse i Hovrätten och fick sänkt straff. Hade Guillou/Bratt agerat gemensamt  hade trovärdigheten ökat.

Att spioneriupplägget var regeringen Palmes råder knappast någon tvekan om. Regeringen hade kunnat uppdra åt JK att väcka tryckfrihetsåtal och saken hade varit biff. Istället hör man i filmen hur Palme hånar IB-avslöjarna för att inte ha någon "ordning på hjärnvindlingarna". Partisekreterare Sten Andersson talar om "potentiella landsförrädare".

Jan Myrdals brev från 5 januari 1974 till Guillou och Bratt visades delvis i programmet. Det borde publiceras i sin helhet. Myrdal vädjar och varnar, men i fallet Bratt till ingen nytta.

Idag skulle alltsammans egentligen vara historia. Men det är det inte. För det första tror jag att både det olagliga inrikes- och utrikesspionaget idag är mycket mer omfattande än 1973. Det hantverksmässiga har blivit industriellt och globaliserat och vi har just börjat tänka tanken att vi måste värna oss.

För det andra misstänker jag att IB-affärens juridiska handläggning kan ha blivit stilbildande för hur besvärliga journalister kan tystas i andra länder. Julian Assange löper nu risk att dömas till 170 års fängelsestraff i USA för spionage.

Det som funkar i lilla Sverige, där mänskliga rättigheter officiellt står högt i kurs, måste naturligtvis kunna funka i det mycket mer militariserade USA.

Det finns alltså fler än ett skäl till att på nytt vända på stenarna i IB-affären. Vilka fel gjorde IB-avslöjarna och rörelsen bakom  dem? Hur hade man kunnat förhindra att tidningens upplaga störtdök sedan Palme tillgripit spionstämpeln? Hur har det gått med de utlovade reformerna av underrättelsetjänsterna och rättsgarantierna?

Hur ser dagens motsvarigheter till IB ut och hur kan de mötas av medborgarna?

Stefan Lindgren

Programmet kan ses på SVT play till 2 augusti https://www.svtplay.se/video/25385887/ib-hemligare-an-sapo