Vad är det som marscherar i Indien? (del I)

Medan människor protesterar på gatorna i  Chile, Katalonien, Bolivia, Storbritannien, Frankrike, Irak, Libanon och Hong Kong, och en ny generation rasar mot vad som har gjorts på deras planet (klimatkrisen), hoppas jag om ni förlåter om jag talar om att gatan i Indien har tagits över av något helt annat.

Så börjar den indiska författarinnan Arundhati Roy en uppgörelse med premiärminister Modis styre i Nation.
"Det fanns en tid då oliktänkande var Indiens bästa export", skriver Roy. "Men nu har våra stora anti-kapitalistiska och anti-imperialistiska rörelser för social och miljömässig rättvisa - marscherna mot stora dammar, mot privatisering och plundring av våra floder och skogar, mot massförflyttning och främjandet av urfolkens rätt till hemland - till stor del tystnat."

Den 17 september i år invigde premiärminister Narendra Modi på sin 69-årsdag Sardar Sarovar-dammen vid floden Narmada, medan tusentals bybor som kämpat mot den dammen i mer än 30 år fick se sina hem försvinna under det stigande vattnet.

"Just nu är 7 miljoner människor i Kashmir-dalen, vars överväldigande flertal inte vill vara indiska medborgare och som kämpat i årtionden för sin rätt till självbestämmande, inlåsta under en digital belägring och den tätaste militära ockupationen i världen", fortsätter Roy sin anklagelseskrift.

"Samtidigt, i den östra delstaten Assam, har nästan två miljoner människor som längtar efter att tillhöra Indien, funnit att deras namn saknas i National Citizens Register (NRC) och att de riskerar att förklaras statslösa. Den indiska regeringen har meddelat sin avsikt att utvidga NRC till resten av Indien. Lagstiftning är på väg. Detta kan leda till att människor förklaras statslösa i en tidigare okänd skala."

Ovanpå detta kommer det fanatiska religiösa våldet. Enligt landets författning är  Indien en "socialistisk sekulär demokratisk republik." I praktiken har det dock alltid varit ett land styrt av hindueliten. Men föreställningen om sekularism, hur hycklande den än varit, gjorde ändå sammanhållningen möjlig. Utan den kommer Indien att bryta samman, varnar Roy.

I sitt segeranförande efter valet i maj 2019 skröt Modi om att inga politiker från något politiskt parti hade vågat driva en kampanj mot ”sekularism.” Sekularismens reserver var uttömda, förklarade han. Försvinner även resterna av en hycklande sekularism försvinner anständigheten med den.

Indien är en kontinent med 780 olika språk, exklusive dialekter, och fler infödda stammar och religioner än hela Europa. Denna kontinent ska nu strömlinjeformas av RSS, Rashtriya Swayamsevak Sangh, som grundades 1925 - ursprunget till det regerande Bharatiya Janata-partiet. Dess grundarfäder påverkades starkt av tysk och italiensk fascism. De jämförde muslimerna i Indien med judarna i Tyskland och ansåg att muslimer inte har någon plats i hinduiska Indien. RSS idag distanserar sig från denna uppfattning. Men den underliggande ideologin, där muslimer stämplas  som förrädiska permanenta "främlingar", återkommer ständigt i BJP-politikers propaganda och paroller som "Mussalman ka ek hi sthan — Kabristan ya Pakistan ”(Endast en plats för muslimen - kyrkogården eller Pakistan).

Ingen av de vita suprematistiska, nynazistiska grupper som är på väg upp i världen idag kan skryta med den infrastruktur och arbetskraft som RSS-kommandona förfogar över. De sägs ha 57 000 avdelningar över hela landet, och en beväpnad, hängiven milis med över 600 000 ”frivilliga”. De organisationer som ingår i RSS' "familj" står bakom chockerande våldsamma attacker på minoriteter som krävt tusentals liv.

Premiärminister Narendra Modi har varit medlem i RSS sedan han var 8 år. Han är en skapelse av RSS. Sin politiska karriär startade i oktober 2001, bara veckor efter 11 september-attackerna i USA, då BJP tog bort sin valda statsminister i staten Gujarat och installerade Modi i hans ställe. Då var han inte ens en vald medlem av statens lagstiftande församling.

Fem månader in i hans första mandatperiod omkom 59 hinduiska pilgrimer mystiskt i en tågbrand. Som "hämnd" gick hinduiska medborgargarden ut på gatorna och dödade uppskattningsvis 2 500 människor, nästan alla muslimer, i fullt dagsljus. Kvinnor våldtogs på gatorna och nästan 150 000 människor fördrevs från sina hem. Omedelbart efter pogromerna krävde Modi val. Han vann, inte trots massakern utan på grund av den.

När Modi svors in som Indiens 14: e premiärminister, firades han inte bara av hinduiska nationalister utan också av Indiens stora industrimän och affärsmän, av många indiska liberaler och av de internationella medierna som symbolen för hopp och framsteg.

Medan Modi har levererat hinduisk nationalism, har han uppvisat dåliga resultat på den fria marknadsfronten. Genom en serie misstag har Indiens ekonomi gått på knä. År 2016, drygt ett år in i sin första mandatperiod meddelade han på TV att alla 500 och 1 000 rupie-sedlar - över 80 procent av valutan i omlopp - från det ögonblicket hade upphört att vara lagligt betalningsmedel. Inget liknande hade någonsin gjorts i sådan skala i något lands historia.

"Reformen" visade sig vara minst sagt förödande. Men det utbröt inga upplopp. Inga protester. Människor stod ödmjukt i rad utanför bankerna i timmar för att sätta in sina gamla sedlar - det enda sättet att lösa in dem. Nästan över en natt försvann massor med jobb, byggbranschen tvärbromsade och småföretag tvingades helt enkelt stänga.

"Några av oss trodde dumt att denna handling av otänkbar hybris skulle vara slutet för Modi. Hur fel vi hade! Folk gladde sig. De led - men gladde sig. Det var som om smärta hade spunnits till glädje. Som om deras lidande var arbetssmärtan som snart skulle föda ett härligt, välmående, hinduiskt Indien", skriver Roy med bitter ironi..

Men det som var dåligt för landet visade sig vara utmärkt för BJP. Mellan 2016 och 2017 blev det ett av de rikaste politiska partierna. Dess inkomster ökade med 81 procent, vilket gjorde det nästan fem gånger rikare än dess viktigaste rival, Kongresspartiet, vars inkomster minskade med 14 procent.

Under Modis andra mandatperiod har RSS ökat sitt spelrum. Dag för dag ser vi exempel på hur det tar kontroll över media, polisen, underrättelsebyråerna och de väpnade styrkorna. Utländska diplomater och ambassadörer umgås intimt med  Mohan Bhagwat . Den tyska ambassadören tog sig hela vägen till RSS-huvudkontoret i Nagpur för att visa sin respekt.

Samtidigt visar National Crime Records Bureau en kraftig ökning av grymheterna mot daliter (kastlösa), inklusive lynchningar och offentliga pryglingar. I september, medan Modi hedrades av Bill & Melinda Gates Foundation för att ha byggt toaletter, misshandlades två dalitbarn till döds för att ha gjort sina behov i det fria. "Att hylla en premiärminister för hans arbete med sanitet medan tiotusentals daliter fortsätter att arbeta som manuella avträdestömmare - och bära mänskliga exkrementer på sina huvuden - är groteskt", konstaterar Roy.


Läs hela artikeln i original.  Referatet fortsätter på Nyhetsbanken i morgon.

Arundhati Roy är född 1959 i Shillong, Indien. Hon studerade arkitektur i New Delhi, där hon nu bor, och är författare till bl.a. Författare räknar inte röster (tillsammans med David Barsamian) (översättning: Hans O Sjöström, Ordfront, 2004) och Vandra med kamrater (Oktoberförlaget, 2017).