Det svenska utrikesdepartementet har inte fördömt statskuppen i Bolivia. Statsmedia talar om att presidenten Evo Morales har ”tvingats bort från makten”, som han påstås ha klamrat sig fast vid med olagliga metoder.Den som tvivlar på att det är en statskupp får svårt att förklara de olagligheter som nu sker. Den nye presidenten, Jeanine Anez, har godkänts av ett icke-beslutsmässigt parlament. Bolivias polis blockerar parlamentsledamöter från Morales majoritetsparti från att komma in i byggnaden.
När den självutnämnda tillfälliga presidenten i Bolivia, högeradvokaten Jeanine Anez, skulle godkännas av parlamentet misslyckades hon med att nå kvorum, dvs. det minimiantal närvarande som behövs för att fatta beslut.
Det är osannolikt att kuppens arkitekter kommer att låta sig hindras av detta. Vapen må fatta besluten. Militär och polis hindrade på onsdagen parlamentsledamöter som stöder Morales att komma in i parlamentetsbyggnaden.
Det är osannolikt att kuppens arkitekter kommer att låta sig hindras av detta. Vapen må fatta besluten. Militär och polis hindrade på onsdagen parlamentsledamöter som stöder Morales att komma in i parlamentetsbyggnaden.
Den bolivianska militären meddelar att den stödjer "ledarskiftet" och svär lojalitet till den nye presidenten.
Vad som verkar som en oemotståndlig magnet på USA är bl.a. det faktum att Bolivia har världens största reserver av litium (som en dag kan ersätta olja som avgörande energiresurs på grund av dess användning i smartphones, bärbara datorer, hybridbilar och elbilar).
De USA-lojalas taktik var att omedelbart ifrågasätta valresultatet och när OAS (Organisationen av Amerikas stater, till 60 procent finansierat av USA) i en rapport "rekommenderade" nya val i Bolivia för att "säkerställa en verkligt demokratisk process" kunde USA bara ansluta sig till OAS-rapporten.
Utan folkmajoriteten
Påståendena om att Evo Morales skulle ha vunnit valet med omfattande valfusk har dementerats av bl.a. den Washingtonbaserade tankesmedjan Center for Economic and Policy Research (CEPR)
Den nya presidenten är inget mer en än nickedocka. Hon är gift med den konservative colombianske politikern Héctor Hernando Hincapié, från det konservativa partiet, allierat med fascisten Alvaro Uribes parti, centrumdemokraterna.
2013 offentliggjorde hon sitt credo på Twitter: "Jag drömmer om en Bolivia fri från sataniska riter, staden är inte för indianerna som borde stanna på höglandet eller Chaco".
Anez leder nu en regering "fri" från företrädare för ursprungsbefolkningen, som i Bolivia utgör en majoritet.
2013 offentliggjorde hon sitt credo på Twitter: "Jag drömmer om en Bolivia fri från sataniska riter, staden är inte för indianerna som borde stanna på höglandet eller Chaco".
Anez leder nu en regering "fri" från företrädare för ursprungsbefolkningen, som i Bolivia utgör en majoritet.
Den nya "presidenten" är förankrad i en vit miljö, med starka fascistiska och kriminella inslag. 2017 arresterades två brasilianer, identifierade som Carlos Andrés Añez Dorado och Fabio Adhemar Andrade Lima Lobo, av den brasilianska polisen, sedan de landat i ett plan med 480 kilo kokain ombord.
En av de båda narkotikahandlarna är en brorson till Anez. Hon frånsvor sig all beröring med den nära släktingen och pekade på att den andre gripne, Andrade Lima Lobo, är son till en tidigare parlamentsledamot för Morales parti "Rörelsen för socialism" (MAS).
En av Anez första åtgärder är att självfallet erkänna kuppmakaren Juan Guaidó som Venezuelas rättmätige president. Kaka söker maka.
Koenigs prognos
Personer med insikt i den amerikanska maktpolitiken, som Peter Koenig, i 20 år verksam som ekonom vid Världsbanken, beskrev redan 21 oktober, dvs före kuppen, vad som skulle hända om oppositionen, ledd av Carlos Mena Mesa, kommer till makten i Bolivia.
Han skrev:
"Carlos Mena kommer att överlämna landet till IMF:s åtstramningsdiktat som Bolivia har varit fritt från i 13 år - ett huvudskäl till att Evo Morales kunnat genomföra sociala reformer som gynnat alla Bolivias folk, men också främjat Bolivia i makroekonomiska termer, genom omförhandling och delvis nationalisering av Bolivias gasavtal. Samtidigt har landets utlandsskulder kunnat minskas och stora valutareserver byggts upp.
Morales har noga följt vad som händer i grannländerna Argentina, Brasilien, Chile, Peru och Ecuador. Det är tydligt att Washington, om han inte kandiderat i valet, med sina smutsiga metoder hade kunnat manipulera valen – så som USA redan 'framgångsrikt' gjort i de länder som nämnts ovan – för att få in en USA-vänlig kandidat, dvs Carlos Mena – då hade landet 'varit rökt'. Det är inte svårt att förutse en sådan katastrof, se bara vad som händer i Argentina, Brasilien, Chile, Ecuador och Peru, där fattigdom och arbetslöshet och relaterad brottslighet breder ut sig.
Lite historia - Carlos Mena var vice ordförande under president Sánchez de Lozada, kallad 'Goni' (augusti 2002 till oktober 2003), en affärsman, utbildad vid den nyliberala ekonomiavdelningen på University of Chicago. Sánchez de Lozada var en inbyggd mullvad för Washington som talade spanska med stark engelsk accent och som utan att blinka lät USA:s intressen gå före Bolivias. Han tvingades avgå 2003 genom folkets protester mot den så kallade 'bolivianska gaskonflikten' (då 'Goni' praktiskt taget skänkte bort Bolivias enorma naturgasreserver till utländska företag, främst amerikanska, för en spottstyver).
De blodiga konfrontationer som tvingade Goni fly till USA krävde 59 demonstranters, soldaters och polisers liv. Goni efterträddes av sin vicepresident, Carlos Mena, som följde i Gonis fotspår och fortsatte Gonis politik vad gällde Bolivias naturgas. Även Carlos Mena tvingades dock, efter mindre än två år, lämna sitt ämbete 2005 efter oavbrutna folkliga demonstrationer och protester.
Nya val i slutet av 2005 förde Evo Morales till Bolivias presidentpost, en post som han behållit från början av 2006 tills nu. En titt på Bolivias socioekonomiska framsteg bör ytterligare övertyga alla som bryr sig om Bolivias folk, att Morales gjort mycket som varit bra och att han borde ställa upp som kandidat till valet 2019. Center for Economic Policy Research (CEPR) i Washington anser att Bolivias anmärkningsvärda framgångar till stor del har varit ett resultat av kloka politiska val, snarare än en 'råvaruboom'.
Bolivia har varit den snabbast växande ekonomin i Latinamerika under de senaste fem åren, cirka 5,2 % i genomsnitt (dubbelt det latinamerikanska genomsnittet) och har under Evo Morales styre sedan 2006 kunnat minska landets fattigandel med 42 % och den extrema fattigdomen med 60 %. Landet avslutade också 20 år av IMF-"styre" genom Morales brytning med denna ökända Bretton Woods-institution.
Andra anmärkningsvärda prestationer är bl.a.:
* En BNP-ökning per capita med 50 % i reala termer under 2018 jämfört med 2005;
* En sjufaldig ökning av regeringens intäkter 2006 - 2011 från kolväten till 4,95 miljarder US-dollar, mest från nationalisering och tillhörande politiska förändringar. Detta var huvudorsaken till att regeringen lyckats uppnå makroekonomisk stabilitet och att dess socioekonomiska mål kunde nås;
* Arbetslösheten har sjunkit från 7,7 % till 4,4 % 2008 och har förblivit stabil till och med 2018.
* De offentliga investeringarna har ökat i takt med Bolivias ekonomiska tillväxt; Bolivia har regionens högsta offentliga investeringar i procent av BNP;
* De totala investeringarna har uppgått till nästan 22 % av BNP i genomsnitt per år under de senaste fem åren;
* Under 2010 har bolivianska regeringen infört en politik av ”kvantitativ lättnad” så att det blir möjligt att köpa finansiella instrument, dvs. obligationer och liknande skuldcertifikat, baserade på avkastningen från statligt ägda företag. I slutet av 2018 visade centralbankens balansräkning att 44 % av landets investeringar hade gjorts i offentliga tillgångar, en ökning med 12 % sedan 2010."
red
Bra artikel med bra fakta.
SvaraRadera