Väljer Macron de Gaulles väg?

De Gaulle till Macron: Jag avgick för att jag hade 49 %, du håller
dig kvar med  bara 11 %. Du är Frankrikes skam.

Intervjun med Frankrikes president Emmanuel Macron i Economist 9 november, där han talar om Nato:s hjärndöd, har fått en del iakttagare att tala om att Frankrike är berett att åter slå in på de Gaulles väg.

Tyvärr visar intervjun ingenting av det slaget. Snarare illustrerar den än en gång EU-elitens beroende av den "transatlantiska länken" för att inte tala om den egna vapenindustrin och troheten mot det koloniala arvet.
Kom ihåg att de Gaulle gick med på Algeriets självständighet och löste den gordiska knuten med ett hugg.

Kom ihåg att de Gaulle tog Frankrike ut ur det politiska Nato-samarbetet och sparkade ut Nato:s högkvarter från Paris.

Macron har ännu inte gjort något av det slaget. Han är upprörd över att "en amerikansk allierad vänt ryggen åt oss så snabbt i strategiska frågor; ingen skulle ha trott att detta är möjligt". Borde han inte vara tacksam för de möjligheter som öppnas för Europa att skaka av sig det amerikanska oket?

Han upprörs av att USA "dragit sig tillbaka från Mellanöstern" och "skapade problem 2013-2014" genom "misslyckandet med att ingripa som svar på användningen av kemiska vapen i Syrien, vilket redan var det första steget i västblockens kollaps". Har Macron redan glömt

- att USA utförde en missilattack mot flygbasen Shayrat den 7 april 2017,

- att USA, Frankrike och Storbritannien den 14 april 2018 genomförde  en serie militära anfall från luften och från havet mot syriska regeringsinstallationer?

- att Pentagon 2014 startade ett program för att träna och utrusta 15 000 "rebeller" till en kostnad av  500 miljoner dollar. Parallellt kördes det hemliga programmet Timber Sycamore av CIA till en kostnad av 1 miljard dollar.

- att USA, Bahrain, Jordanien, Qatar, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten (UAE) den 22 september 2014 började attackera mål i Syrien - naturligtvis med det föregivna ädla målet att krossa Islamska staten, men i praktiken var en invasion som ytterligare undergrävde Syriens suveränitet. I augusti 2017 hade koalitionen ca 80 000 soldater oinbjudna på syrisk mark.

- att Trump den 19 december 2018 tvingades beordra tillbakadragandet av de
2 000–2500 amerikanska marktrupperna i Syrien, ett tillbakadragande som ännu inte slutförts eftersom Trump fått för sig att "vakta Syriens olja" från landets regering.

USA har verkligen gjort allt det har kunnat för att krossa Syrien och nå det deklarerade målet att störta den lagliga regeringen.

Men Macron vill att USA gör mera! Vad skulle kunna göras mer än att bomba landet, invadera det, sätta upp terroristarméer mot det, fejka gasattacker för att kunna bomba det igen och stjäla dess olja? Vad tänker sig Macron? Bombmattor som de USA rullade ut över Indokina? Förintelseläger och direkt folkmord på de halsstarriga syrierna som inte vill låta sig befrias?

Med Nato:s "hjärndöd" avser Macron ingalunda Europas sjukliga avhängighet av USA, utan tvärtom det faktum att vissa Nato-länder nu börjat"ta sig friheter.

"Vad vi har sett, varför jag talade om 'hjärndöd', är att Nato som system inte reglerar sina medlemmar. Så så snart du har en medlem som känner att de har rätt att starta på egen hand, med tillstånd av Amerikas förenta stater, gör de det. Och det var vad som hände."

Det är alltså Turkiets egenmäktiga förfarande att inlåta sig på samarbete med Ryssland för en reglering av kriget i Syrien - och som till råga på allt valt att köpa vapen från Ryssland (och inte USA eller - en ideal variant  från Frankrike) som representerar hjärndöden.

Ända sedan Macron "tillträdde har jag förespråkat idén om europeisk militär och teknisk suveränitet". Det handlar alltså inte om politisk suveränitet. Närmast om hjärtat ligger uppenbarligen en omtanke om euroepisk och i synnerhet fransk vapenindustri. Han säger:

"Jag drev europeiska försvarsfrågor så snart jag tillträdde, på europeisk nivå, på den fransk-tyska nivån. Vid det fransk-tyska ministerrådet den 13 juli 2017 lanserade vi två stora projekt: framtidens stridsvagnar och flygplan. Alla sa: 'Vi kommer aldrig att klara det.' Det var väldigt tufft, men vi gör framsteg, det är möjligt.

Vi lanserade det europeiska interventionsinitiativet (EI2) som jag tillkännagav vid Sorbonne och som nu är en verklighet: På Bastille-dagen i år hade vi de nio andra medlemsländerna i Paris. Sedan dess har Italien anslutit sig till oss, och Grekland skulle också vilja gå med i detta initiativ.

Detta visar att medvetenheten växer om försvarsfrågan. Länder som Finland och Estland har anslutit sig till detta initiativ, länder som fram till nu var dels djupt misstänksamma mot Nato, och för den andra misstrogna mot Ryssland...  Jag skulle vilja tillägga att vi i något skede måste göra ett bokslut (take stock of) över Nato."

Är då det "europeiska interventionsinitiativet" tänkt att ersätta Nato, eller ska det bara göra ett bokslut för att kunna gå vidare som ett komplement till Nato?
Klart är att Macron tänker sig att EI2 ska kunna gå in där USA falerar..."om Bashar al-Assad-regimen beslutar att vedergälla mot Turkiet" eller för att undsätta "våra partners... de syriska demokratiska krafterna [en milis som dominerats av syriska kurder]."

EI2 är utan tvekan tänkt att påskynda militariseringen av Europa, fortfarande under USA:s överhöghet, men med franskt underbefäl: "En europeisk försvarsfond har inrättats. Vi har det europeiska interventionsinitiativet, utformat för att komplettera Nato....Efter Brexit kommer det [Frankrike] att bli den sista kvarvarande kärnvapenmakten i EU. Och därför är det också viktigt att tänka på detta i förhållande till andra."

Macron invänder mot att Trump betraktar Nato som ett "kommersiellt projekt" där "USA agerar som en sorts geopolitiskt paraply, men till priset av att det måste finnas kommersiell exklusivitet, det är ett arrangemang för att köpa amerikanska produkter. Det var inte därför Frankrike gick med [i Nato]."

Frankrikes är alltså främst missnöjt med Nato för den kommersiella orättvisa som hämmar fransk vapenindustri. Kom ihåg att Tyskland och Frankrike i hemlighet avtalade att de nya "sameuropeiska" vapnen ska få säljas fritt av Frankrike och Tyskland var för sig.

"Beträffande försvar är tyskarna med oss, vilket förr var tabu. De är strategiskt med oss, inklusive ambitiösa projekt, inklusive vapenexport, de är en riktig tillgång", säger Macron.

Om kol & stål förr skulle hålla ihop Europas båda kontinentala stormakter är det nu kol & stål smidda till vapen som ska svara för sammanhållningen.

Lika oprincipiell som Macrons kritik mot USA är för att inte vara den "hjärna" i Nato som han önskar och kräver, lika oprincipiell är hållningen till Ryssland, där han i bästa fall slår an tonen av en  välvillig kolonialherre:

"Vi pratar om ett land som är på en kontinent med en stor landmassa. Med en minskande och åldrande befolkning. Ett land vars BNP har samma storlek som Spaniens. Vilket rustar dubbelt så mycket, mer än något annat europeiskt land. (Lögn! se not 2) Vilket var legitimt föremål för sanktioner mot den ukrainska krisen. Och enligt min mening är denna modell inte hållbar. Ryssland är engagerad i övermilitarisering, i mångfaldigande av konflikter, men har sina egna interna frågor: demografi, ekonomi etc."

Enligt Macron är den eurasiska axeln ingen möjlig framtid för Ryssland ("...den ryska presidenten sitter längre och längre bort från president Xi Jinping" vid bordet, tror sig Macron ha iakttagit).

Enligt Macron ska Europa fortsätta "att vara lika hårda som hittills" i Ukrainafrågan, dvs. försöka att rycka loss Ukraina ur sekler av symbios med Ryssland och förvandla det till EU och Nato-land. Det är Ryssland som måste söka ett balanserat förhållande till Europa i en ensidig process, anser Macron. Europa behöver inte göra någonting mer än symboliska åtgärder som att behålla Ryssland i Europarådet, vilket enligt Macron tjänar syftet att skydda Rysslands medborgare från den egna regeringen.

Att Ryssland skulle sitta med vid det europeiska bordet för att det är Europas största nation, ett land som borde åtnjuta likaberättigande, och kanske rentav förtjänar tacksamhet och respekt för att det  till ett oerhört pris räddade oss från hitlerismens förbannelse, det är en tanke som inte ens har fallit Macron in. För de Gaulle var den självklar.

Hur långt ligger inte Macrons syn på Ryssland från de Gaulles vision om ett Europa från Atlanten till Ural? De Gaulle uttalade orden i samband med en farlig resa till Moskva i december 1944 för att träffa sovjetledaren Joseph Stalin. De undertecknade ett fördrag om allierade förbindelser och ömsesidigt bistånd mellan Sovjetunionen och Frankrike.
Ljusår från de Gaulles insikter genererar EU-eliten i sin ankdamm föreställningar som bara kan öka Europas isolering. Varför skulle Ryssland överge sin framgångsrika eurasiska strategi så länge Europa bara har sanktioner att erbjuda?

Ju mer Europa slår mot Ryssland och Kina, desto mer sammansvetsas de båda länderna. Sannolikt har vi bara sett början på den moderna variant av Sidenvägen som nu tar form.

Tids nog tvingas Europa vakna till den nya verkligheten.

Stefan Lindgren

Not 1. EI2 har elva medlemmar enligt Wikipedia: Frankrike, Tyskland, Spanien, Storbritannien, Belgien, Danmark, Nederländerna, Estland, Finland, Portugal och Norge enligt Wikipedia. Även Sveriges regering vill ansluta sig till EI2.

Not 2. Till saken hör att  Frankrike rustar mer än Ryssland, en absurditet (63,8 miljarder dollar mot 61,4 miljarder i fjol), inte minst med tanke på att Ryssland har 30 gånger större yta och dubbelt så stor befolkning.