Odd Uhrbom, den ende av de tre som är i livet idag, berättade i sitt öppningstal hur det gick till när han fick Sara Lidman att börja skriva text till de bilder han tagit från LKAB:s gruvor i Norrbotten.
Han citerade vad Sara Lidman brukat upprepa att "gruva är inte bara ett substantiv, det är ett verb". Att gruva sig, att oroa sig, inför ett hårt och slitsamt arbete, där man halvårsvis inte får se dagsljus överhuvudtaget, om det handlade boken.
Odd läste "gruvpensionärernas" manifest från 1999 som varnade för nedrustningen av vården och en utveckling i stort som nedvärderade människan.
Jan af Geijerstam, som reste tillsammans med Odd Uhrbom till Ghana (se boken "Tsito - en by i Ghana", 1973), knöt i hop de tre fotografernas intresse för de tyngsta och osynligaste jobben i Sverige med deras intresse för tredje världens frihetskamp.
Han konstaterade att inget av deras teman har försvunnit. Minst 40 000 arbetar fortfarande i den typ av arbeten som de tre fotograferna skildrade. Men var finns de unga fotografer och reportrar som är beredda att ta vid?
Var de än finns gör de klokt att ta sig till Norrköping och studera tre föregångares verk. Tidningar som Folket i Bild/Kulturfront står redo att ta emot.
Utställningen i Norrköping som är fint hängd på plan sju i gamla textilfabriken "Strykjärnet" är ett givet utflyktsmål under långhelgerna (fritt inträde - tack, januaripartierna!). Missa inte filmen som presenterar de tre fotograferna. Där kan man se en gravallvarlig 27-årig Odd Uhrbom i korpsvart pagefrisyr och helskägg tala om sitt kall, ett kall som han varit obrottsligt trogen i alla år.
Notera också Yngve Baums varvsarbetaren som läser en kompis dikt om längtan att följa med ett färdigt fartyg till sol och mandelblom. Harm föder vers.
Utställningen pågår till 20 februari, då den går vidare till Luleå.
https://www.arbetetsmuseum.se/utstallning/svarta-svenska-fotografer-i-den-tunga-industrin-1968-74/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.