Den kinesiska frågan på annat sätt

Att en svensk minister deltar i en skränig USA-styrd kampanj för Gui Minhai väcker ont blod i Kina.

Jan Myrdal, den främste svenske författare som skrivit från och om Kina under åren, menar att statsministerns tal om den svenska yttrandefriheten, när den medvetet går in för försämrade relationer med Kina är lögnaktigt.

Sverige är ett land där man systematiskt censurerar vissa åsikter i officiella liksom i inofficiella media.

Den svenska regeringen har medvetet sökt, och nu lyckats, åstadkomma allt sämre relationer till Kina. Den har gjort detta under moralistiskt hojt. Statsministern har med stort patos talat om vår svenska yttrandefrihet.

Att han ljuger när han säger detta vet vi. Om det har jag och andra skrivit rätt utförligt. Hur medveten han är när han ljuger vet jag inte. Han är ju varken särskilt bildad, kunnig, eller för den del behäftad med en större allmän intelligens. Men han har visat sig vara en skicklig imperieintresset tjänande intrigör som i hemlandet klättrat partivägen upp till sin nuvarande mycket höga inkomst.  Hur mycket hans handlande bestämts av hans egna analyser av läget eller om han mer styrts direkt av villigheten att tjäna Förenta staternas intresse är svårt att avgöra. Sverige har ju under senare decennier utvecklats till en tydligt tjänstvillig lydstat med exempelvis en försvarsminister som sitter i Pentagons bröstficka. (En som om Sverige vore en fungerande formell demokrati borde ställts inför riksrätt har jag tidigare påvisat.)

                       

Men regeringens handlande har nu medvetet syftat till att försämra de svenska diplomatiska och allmänna relationerna till Kina. Skälen till detta bör diskuteras. Alltså hur den nuvarande svenska regeringen medvetet ställt Sverige som en imperiemaktens lydstat i dennas kamp mot vad den ser som ett kinesiskt hot mot dess vacklande hegemoni.

Men vad som nu är viktigt för oss som haft och har kontakter med Kina och som därför i Sverige under åren skrivit om de svensk-kinesiska relationerna är inte bara att undersöka och avslöja skälen till detta svenska beteende utan också att söka utnyttja våra kontakter med och i Kina till att för dem förklara bakgrunden till detta svenska beteende.

                     

Detta senare är viktigt. Ty att den svenska regeringen – och de olika officiella och officiösa svenska medierna – gått in på en Kinafientlig linje är uppenbart också för utomstående betraktare som de kinesiska. Att detta styrs av en anpassning till Förenta staterna är uppenbart för var och en som följer skeendet. Om det bör vi därför skriva, avslöja hur det svenska styrsystemet lagts om till detta. Dock om detta inte för de flesta svenska iakttagare är tydligt och därför kräver att vi söker redovisa sammanhangen för dem i vårt arbete är jag helt övertygad om att man i Kina när man iakttar detta alls inte är klar över hur det gått till; hur Sverige nu drivits att överge en hittills ur svenskstatlig (alltså borgerlig) synvinkel rätt framgångsrik tvåhundraårig ”Bernadottepolitik” för att återgå till att bli som just den ”frihetstidens” utlandsberoende ryssfientliga - och nu i detta århundrade Kinafientliga - stormaktstjänande småstat ur vilket Bernadotte i eget intresse sökte lyfta oss när han blev tronföljare och fick viss politisk makt.

                       

Vi som haft och har kontakt med Kina bör alltså sträva efter att i Kina och i kinesiska medier för en kinesisk publik klargöra det. Det vi – jag till exempel – skrivit om detta skeende är av självklara skäl i görligaste mån här i Sverige censurerat i officiella och inofficiella medier. Uppgiften blir nu att förklara vad man kan kalla det svenska styrsystemet för en kinesisk publik. Med den medvetna inriktningen att ge de i Kina beslutsfattande en verklig kunskap om hur Sverige fungerar. Därmed kunna handla helt rationellt och effektivt i sin Sverigepolitik .

                       

Naturligtvis kommer det officiella Sverige att se detta som ett icke-nationellt beteende. Vilket är helt rätt. Det är nämligen ett förnuftigt handlande. Ty den nuvarande svenska Kinafientligheten är oförnuftig och enbart skadlig för våra intressen. Märk att ordet ”våra” här inte syftar på ”vår ideologi” utan just på Sverige.

Jan Myrdal