Att återta förlorade jobb till USA kan visa sig mycket svårt. Skulle Stalins femårsplaner kunna vara en modell? undrar Orlov retsamt.
"Donald Trump har nyligen beordrat amerikanska företag att flytta produktion från Kina till USA. Enklare sagt än gjort! – eller snarare göra ogjort", konstaterar Dmitry Orlov och fortsätter:
"Att flytta produktion till Kina (och, när det gäller IT, till Indien) har gjort det möjligt för amerikanska företag att dra nytta av den stora löneskillnaden och en mer oreglerad affärsmiljö att bli mer lönsamma. De använde dessa överskottsvinster till att köpa tillbaka sina egna aktier, göra generösa utdelningar till sina aktieägare och använda konstgjort uppblåsta aktiekurser som fått motivera orimliga VD-löner och bonusar."
"Medan detta pågick utarmades amerikanska arbetare eftersom de lönsamma jobben exporterades, den amerikanska befolkningens kompetensbas urgröptes, men kanske viktigast, efterfrågan på inhemska produkter minskade eftersom allt färre amerikaner hade råd med dem. I takt med att dessa trender, som fick Kina att blomstra och USA att bli alltmer nödställt och fattigt, med nästan 100 miljoner människor i arbetsför ålder permanent arbetslösa, kunde amerikanska företag inte längre dra nytta av sin offshore-produktion i samma utsträckning, och därför började de, tack vare låga räntor, låna enorma summor pengar och använda dem för att fortsätta köpa tillbaka sina egna aktier, betala utdelningar och fortsätta med de orimliga VD-ersättningarna."
"Vid det här laget har många av de stora amerikanska företagen förvandlats till finansiella zombies, som bara väntar på att en höjning av räntorna ska driva dem till konkurs. Och det är dessa zombies som fått uppdraget att föra tillbaks produktionen till USA. Lycka till med den saken! Det vill säga, det är högst osannolikt att en sådan ansträngning skulle lyckas. Men även om den skulle lyckas, skulle det lösa problemet? USA har ju gradvis degenererat till ett konkursmässigt tredjevärldenland. "
Hela idén att "göra Amerika stort igen" bygger på en missuppfattning, anser Orlov, nämligen, att "Kina har blivit världens största ekonomi (mätt i köpkraft) och världens fabrik, bara för att amerikanska företag flyttat över sin produktion till landet."
"Nej, Kinas fantastiska framgång beror i första hand på landets överlägsna ekonomiska planering och sociala styrning. Kalla det gärna Stalinism 2.0. Under Stalin kunde Sovjetunionen stadigt producera tvåsiffriga tillväxtsiffror genom en kombination av central planering och marknadsmekanismer. Sovjet hade också cirka fyra miljoner politiska fångar, som för ett land på 200 miljoner kan verka lite mycket, men den saken är politik, inte ekonomi. När det gäller att hantera ekonomin var och är stalinismen, och särskilt Stalinismen 2.0 - den moderna, kinesiska varianten - en fantastisk framgång. I grund och botten är den ett recept för att bygga socialism med hjälp av kapitalistiska (främst statskapitalistiska) medel och med de marknadskomponenter som visar sig vara effektiva."
Så övergår Orlov till att skissa några förändringar i linje med Stalinism 2.0 som skulle kunna tillämpas i USA.
För det första anser han att det politiska systemet i USA måste reformeras och göras mer effektivt och enhetligt, bl.a. bör delstaterna formas att samverka regionvis.
För det andra måste något göras åt de orimliga rättegångskostnaderna. USA har fler advokater per capita än något annat land i världen och det juridiska yrket är privatiserat och självstyrande - i princip stiftar det sina egna lagar, påpekar Orlov.
För det tredje måste det medicinska systemet i USA, som står för en fjärdedel av ekonomin, effektiviseras. Kuba spenderar cirka 5 % per capita på medicinsk vård jämfört med vad USA spenderar, och ändå når Kuba mycket bättre hälsoresultat. Hälsovården bör ses som en offentlig tjänst och avprivatiseras.
För det fjärde måste USA återindustrialiseras och för detta ändamål bör den federala regeringen konfiskera stora markområden, förklara dem som federala ekonomiska utvecklingszoner och anlägga industribyar, kompletta med arbetarbostäder, skolor, kliniker och andra resurser.
Orlov inser att alla dessa reformer kräver pengar.
"Låna är en dålig idé; den federala regeringen har redan 21 biljoner dollar i skulder. I stället måste dessa pengar konfiskeras från de 1 % av befolkningen som äger nära 40 % av landets rikedom. Om man gör det kommer det att ge cirka 50 biljoner dollar - mer än tillräckligt för att finansiera projektet."
"Detta kan se ut som mycket djupgående förändringar och det skulle de verkligen vara. Men det finns skäl att tro att om de genomförs och Stalinism 2.0 införs i USA och genomförs ordentligt, då finns det en chans att Amerika verkligen kan bli stort igen. Så, lycka till och God bless America!"
Källa: https://cluborlov.blogspot.com/ (27/8 2019)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.