Kashmir är Indiens Palestina

Det råder utegångsförbud i Kashmir-Jammu och alla kontakter med yttervärlden är brutna.

Indien gör allt som Israel skulle önska kunna göra, men få verkar bry sig, konstaterar Andrew Korybko, som är en amerikansk statsvetare med slaviska rötter.

Indiens återkallande av Kashmirs relativa "autonomi" förkroppsligar allt som dess nya israeliska allierade önskar de kunnat göra med Palestina, bl.a. eliminera dess separata politiska status och ge personer utifrån, och som inte tillhör det av FN:s säkerhetsråd erkända omtvistade territoriet, rätt att köpa egendom där.
Alltsammans i den indiske premiärministern Modis kuppartade utspel är  del av en långsiktiga demografisk krigsplan mot lokalbefolkningen, menar Korybko, men ändå verkar få runt om i världen bry sig om vad som pågår.

Världens Palestina-aktivister skulle vara i uppror om den självutnämnda ”judiska staten” bara antydde att den skulle börja göra vad de hinduistiska extremisterna just gjort i verkliga livet, säger Korybko och fortsätter:

Den enda verkliga skillnaden mellan Indien och Israel
Indien och dess nya israeliska allierade har mycket gemensamt med varandra som gör dem till ”perfekta partners”. Båda leds av religiösa extremister och båda har också ockuperat en inhemsk muslimsk minoritets territorium i över sju decennier i det som av FN: s säkerhetsråd kallat två av världens längsta olösta konflikter. Man skulle därför kunna tro att de skulle vara lika ökända inom det internationella samfundet, men det är här den stora skillnaden mellan dem kommer fram. Praktiskt taget alla runt om i världen är medvetna om den ”israelisk”-palestinska konflikten, men ytterst få vet något om Kashmir annat än att det är två kärnvapengrannar, Indien och Pakistan, som är inblandade.

Likadana konflikter - dubbla måttstockar
Ännu värre är det att, medan Israels automatiska reaktion att smeta ner all kritik av sig som "antisemitisk" inte fått många aktivister att tystna, har Indiens motsvarande teknik varit mycket framgångsrik. Indien har fått människor att tiga av rädsla för att bli utpekade som ”hindufobiska”. Följaktligen anser fler människor kashmirerna vara ”terrorister” så som staten påstår, än de tror detsamma om palestinierna. Detta är minst sagt problematiskt eftersom bägge de muslimska minoriteterna är i exakt samma situation gentemot sina ockupanter och enligt folkrätten. De var i samma situation, men bara fram till i måndags då Indien tog det dramatiska steget att ensidigt ändra Kashmirs politiska status.

Inrikesminister Amit Shah, som också är ordförande för det styrande hindu-extremistiska BJP-partiet, återkallade artiklarna 370 och 35A i den indiska konstitutionen, artiklar som garanterat en relativ ”autonomi” för det omtvistade territoriet och hindrat utomstående från att köpa egendom där. Inte bara det, han bestämde också att den glest befolkade östra regionen Ladakh hädanefter skall vara ett eget separat inom indiska unionen. Beslutet sammanföll med införandet av ännu ett utegångsförbud i Kashmir, förbud av alla politiska möten, gripanden av Kashmirs ledare och begränsningar av internet- och telefonkontakter. Dessutom har nyligen ändringar i säkerhetslagstiftningen införts som gör det möjligt för regeringen att stämpla vem de så önskar som ”terrorist”.

Lyft fram hyckleriet
Det räcker med att säga, att om Israel vågat göra något motsvarande detta mot Palestina, skulle det utbryta ett veritabelt globalt uppror, men kashmirerna möts bara av djup tystnad bortsett från det politiska stöd som Pakistan traditionellt gett dem. De flesta aktivister vågar inte stå upp för kashmirerna eftersom de är rädda att anklagas för ”hindufobi”, ”stödja terrorism” och ”undergräva” den självgoda bilden av ”världens största demokrati”, ett "paradis på jorden”, som Bollywood indoktrinerat dem med. Egendomligt nog avskräcks inte samma aktivister av Israels anklagelser om att de är ”antisemiter”, ”stöder terrorism” och ”undergräver” Mellanösterns ”enda demokrati” när de offentligt försvarar Palestina.

Det är svårt att veta vad som i varje enskilt fall ligger bakom aktivisternas dubbla måttstockar, men de mest troliga förklaringarna till detta uppenbara hyckleri - att stödja den ena muslimska minoriteten men strunta i den andra - trots att båda befinner sig i samma folkrättssituation är antingen, i "bästa fall", en brist på kunskap eller, i "värsta fall", en ohälsosam, besatt lust att få uttrycka plakatkritik mot Israel bara "för att". Om man optimistiskt (och antagligen lite naivt) hellre ”friar än fäller” dessa aktivister kan man hoppas att en ökad medvetenhet om Kashmir kommer att leda Palestinas otaliga internationella supportrar att också stödja Kashmirs sak.

Kashmir är Indiens Palestina, Palestina är Israels Kashmir
Skulle detta hopp infrias skulle det innebära att Indiens senaste drag kan bli extremt kontraproduktiva sett i meningen ”soft power” eftersom de kan få det internationella aktivistsamhället på fötter. Vad Indien gör mot Kashmir är detsamma som om Israel redan hade över en halv miljon trupper på Västbanken, införde ett utegångsförbud där, arresterade de palestinska ledarna, tog bort palestiniernas relativa ”autonomi” och ensidigt avskilde Gaza från Västbanken som ett separat administrativa område. Inte bara det, återkallandet av artikel 35A i Kashmir motsvarar, i ett palestinskt sammanhang, att Israel skulle öppna flodvallarna för obegränsad judisk bosättning på Västbanken.

Israel skulle i så fall säkert anklagas för att använda ”Massmigrationsvapnet” som ett led i sin demografiska krigföring mot palestinierna, men ändå är det få som säger någonting om att Indien faktiskt gör samma sak mot kashmirerna som en del av sin långsiktiga plan att ändra befolkningssammansättningen i detta av FN erkända omtvistade territorium. Hela världen var så orolig för vad Trumps "Deal of the Century's" skulle få för konsekvenser för Palestina att de knappt lade märke till vad Indien samtidigt gjorde med Kashmir, detta trots att den internationella reaktionen (eller snarare bristen på sådan) på vad New Delhi just gör direkt kommer att påverka Tel Avivs handlingar i framtiden, ytterligare något som visar hur viktig denna fråga är.

Upphäv den internationella straffriheten
Om Indien får "fritt fram" och slipper internationell kritik (för att inte tala om hur Indien undgår varje form av sanktioner trots att de bryter mot en FN-resolution) efter att ha tagit allvarliga steg på vägen för att skapa sitt hägrande "Hindu Rashtra" av "Akhand Bharat" (den fundamentalistiska hinduistiska staten "Stor-Indien"), så kommer detta att bli signalen till dess israeliska allierade att de kan göra exakt samma sak i Palestina för att sprida sionismen över hela det territorium de kallar "det förlovade landet” eller ”Stor-Israel” och som till stor del överlappar de länder som destabiliserats genom Yinon-planen (enligt många en sionistisk plan att i samarbete med USA splittra upp Mellanöstern genom krig och religiös splittring /övers. anm.). Det är i denna strategiska symbios som Kashmir och Palestina är totalt sammankopplade trots att deras respektive ockupanter förnekar varje sådant samband.

Men faktum är att det internationella samfundets svar på Indiens senaste framstötar i Kashmir direkt kommer att påverka Israels kommande aktioner i Palestina. Det kanske inte är möjligt för någon annan än de ockuperade människorna själva att göra sig av med sina förtryckare, men det skulle ändå betyda mycket för försvaret av hittills gällande folkrättsnormer och rätten till självbestämmande om FN, eller en ”coalition of the willing”, införde sanktioner mot Indien både som straff för dess kränkningar och som en symbolisk avskräckning mot Israel. Därför måste aktivister över hela världen samla sig till stöd för Kashmirs sak, för om Kashmir går förlorat, kommer Palestina snart också att vara det.


https://qoshe.com/the-info-corridor-pk_en/andrew-korybko/kashmir-is-indias-palestine-palestine-is-israels-kashmir/45516494