Upprustningen står i direkt samband med de växande klassklyftorna, anser Georges Hallermayer på webbsidan Rubikon.news.
Foto: Alexandros Michailidis / Shutterstock.com
Trots medias försök att förvirra märker fler och fler människor att de förs bakom ljuset av en politik som är nära ihopkopplad med finansekonomin. En krympande medelklass och ständigt nya strategier för målinriktad utsugning av massorna skapar, får ilskan att koka, särskilt i Frankrike. Men istället för att lyssna på den oro som människor känner, fulländar istället staten sina verktyg för förtryck. Robocop-kläder, allt hårdare projektiler men framförallt allt större brutalitet mot demonstranter karakteriserar för närvarande den franska polisens agerande. Och Frankrike är inte ensamt om denna nya "strategi".
Det monopolkapitalistiska systemet söker i sin nyliberala form, i takt med den (informations-) teknologiska utvecklingen, nya områden för exploatering – nyckelord är globalisering, privatisering, digitalisering. Genom privatiseringsstrategierna siktar systemet på att ta över allt mer av tidigare mer eller mindre vinstoberoende, offentliga tjänsteområden såsom energi- och vattenförsörjning, hälsovård och utbildning. Människan blir ett lönsamt objekt inte bara genom sin arbetskraft, nyckelord BigData.
Koncentrationen av finanskapitalets åtföljs av en oligarkisering av den härskande klassen, allt större klasskillnader, nyckelord gentrifiering. Medelklassamhället har under de senaste decennierna krympt enormt …. Medelklassen har smält ner i katastrofal omfattning, oligarkerna har, som under feodalismen, växt obegränsat.
Monopolbourgeoisins 10 procent står mer och mer i diametral intressekonflikt med 90 procent av befolkningen. Partierna tävlar om bästa nyliberala orientering, de klassbaserade politiska partierna krymper ner i splittrad obetydlighet, nyckelord Socialistiska partiet. Politiska oppositioner tar mer och mer formen av massrörelser, nyckelord arabiska våren.
Med den ökande motsättningar kring klimat, miljö, inkomster, hälsa, utbildning osv, och med hotet om en alltmer krympande acceptans av den privata rikedomen, ökar också behovet hos den härskande klassen av att anpassa den gällande (egendoms-) ordningen, i form av en smygande rättsutveckling, till klassens politiska behov. Detta ska här visas med exemplet Gula Västarna, Gilets Jaunes, en de marginaliserades, arbetslösas, otryggas rörelse i Frankrike.
I Hypo-banks konsthall bakom Münchens Maria-plats glänste i den aktuella utställningen om samuraiväldet i Japan också uniformer i montrarna. Skrämmande känns likheten med de kläder de franska CRS-specialstyrkorna - liksom den tyngst beväpnade tyska polisen - bär. Modern design för hjälm, bröstpansar, axelskydd, knäskydd, benförstärkning - vapenmonopol som i den japanska feodalismen, allt dock påstått demokratiskt anpassat för att skapa ett demokratiskt sken. Hur denna "demokratiska kontroll av massorna" ser ut kan man se i den preliminära blodiga bedömning av hur den använts mot "gilets jaunes" som den franska inrikesministern, den f d socialistiske toppolitikern Christophe Castaner, skröt med.
Under de Gula Västarnas första halvår, sköt CRS 24 kvinnor och män blinda på ena ögat med kaliber 40 och 300 km/t hårda gummikulor. Utlämnade som vapen för självförsvar användes de istället offensivt. De skadade var inte ens i närheten av skyttarna.
Som den Wikileaks-grävande journalisten Jean-Marc Manach i ett test på bugbrother.blog kunde visa, träffade bara hälften av de testade projektilerna sitt mål och t o m på så kort avstånd som upp till 10 meter bara ett skott av fyra. Även om specialstyrkor hade siktat enbart på kroppen i enlighet med instruktionerna, verkar dessa "collateral damage" medvetet ha accepterats.
Uppfinnaren av "flash ball" (ett mindre påstått icke-dödligt vapen /Övers anm) Jean-Verney-Carron sa om LBD40, att "kulan med en kaliber av 40 mm ... är mycket farligare än flash-ball. Det är en kaliber för krig". Enligt Le Figaro den 1 februari 2019 vägrade regeringen att förbjuda användningen av LBD40. 35 professorer, experter på ögonskador, skrev 6 feb 2019 ett öppet brev till president Emmanuel Macron där de krävde att användningen av LBD40 tills vidare skulle stoppas på grund av de fruktansvärda följderna.
Ska poliser i Tyskland också släppas lösa mot demonstranter med ett sådant vapen? DGB (tyska LO/Övers anm) reagerade på delstaternas förberedelser för att strama upp polislagarna, med att publicera broschyren "Mot normalisering! Våld mot offentliganställda och anställda i den privatiserade tjänstesektorn". Vid DGB:s seminarium i Saarlands Kirkel 15december 2018, viftade dock kollegorna i Polisförbundet bort all oro genom att säga att vapnet ”bara testades".
Chockgranater
Sexton gula västar hade uppenbarligen tur, när de bara skadades i handen av en ”inringnings”-granat, GMD, "grenades a main de encerclement”. De hade antagligen bara vidrört granaten eller kastat den tillbaka. "De ser ut som tårgasgrejerna", säger en ung man. Fem hade mindre tur när deras händer sprängdes bort av de 26 gram TNT-sprängmedel granaterna innehöll. Le Monde visade den 16 maj 2019 en video av Arthur Carpentier ”Violences policiéres : les images décryptées" där statspolisen presenterade hur inringningen gick till. Tvärt emot instruktionerna kastade de granaten i en hög båge mitt in i en folksamling, istället för att använda den ftill självförsvar och då bara rulla iväg den.
Minister Segolène Royal hade 2014 dragit tillbaka den starkare handgranaten OFF1 när Remy Fraisse blev skjuten till döds i ryggen i skogen framför dammen i Sivens. Också den 31 juli 1977 hade OFF1 dödat en demonstrant i en antikärnkraftsdemonstration.
Tårgasgranater
En kvinnlig demonstrant beskrev polisens taktik enligt följande: För det första, förebyggande kontroll av massorna, senare tränga ihop folk i mindre grupper och spruta på dem med vattenkanoner och därefter skingra dem med batonger. Trots att jag personligen sluppit denna erfarenhet vid flera "aktioner", har tusentals varje helg måst söka vård för gasskador. Tragiska höjdpunkter i massangrepp var 8 december 2018, när mer än 10 000 gasgranater östes över demonstranterna i Paris och 1 maj 2019, då till och med franske LO-ordföranden (CGT) Philippe Martinez tvingades föras i säkerhet. Demonstranter som i panik flytt till sjukhuset Pitie-Salpetriere och där försökte bryta upp dörrarna som beordrats stängda, blev med våld utdrivna ut av polisen.
Polisminister Christophe Castaner blev efter anmälan av två PCF-parlamentsmedlemmar dömd att ta tillbaks sina påståenden i media om "brottsliga angrepp", enligt Le Monde den 22 maj 2019. Den av honom själv den 23 december 2018 införda ”munkorgslagen”,"loi infox", tänkt att förhindra fake news, vändes så mot honom själv.
Den massiva användningen av tårgas ifrågasattes till och med av polisförbundet "Vigi. Ministere de l'Interieure ". Delar av CGT:s polismedlemmar hade i juni 2017 bytt namn och lämnat CGT i september 2018. Vigi var oroat av de många sjukskrivningarna bland sina medlemmar, vilkas hälsa förvärras vecka för vecka. Medicinsk akutvård hade funnit samma slags skador på poliserna, brännskador på hud eller ögon, symtom som andningssvårigheter, de typer av skador som uppstår vid användning av olika slags tårgas som CS och CN. Facket hänvisar till Kamran Loghmans rapport den 17 februari 2011, "Tear Gas Orthochlorobenzylidenemalononitrile". Från 1988 till 2005 var Loghman VD för gas- och granatproducenten CS/CN ZARK International, en av de största pepparsprayproducenterna. Loghman hade uppfunnit den mindre farliga pepparspraygasen MACE som ett alternativ till CS/CN.
Förbundet hänvisade till journaler om franska soldater, "som hade använt denna ammunition under 20 uppdrag om en till 1 till 4 timmar och sedan blivit gravt handikappade för resten av livet. Deras lungor var förbrända och med död vävnad av de använda gaserna". Vigi publicerade den 2 maj 2019 på sin hemsida ett utdrag från en rättegång.
Vigi frågar vem som egentligen ansvarar för användningen av kemiska gasstidsmedel. President Emmanuel Macron? Inrikesminister Christophe Castaner? Herrarna i polisledningen? Vigi frågar varför inga gasmasker delats ut till poliserna. Är de inte lämpliga för stridsmedlet CS? Men varför är kollegorna inom gendarmeriet och brandkåren utrustade med den senaste generationen gasmasker?
Polisfacket fruktar långsiktiga effekter, en "verklig hälsokatastrof", mer än 200 000 medborgare - poliser och demonstranter – har utsatts för dessa gaser.
Militära vapen i krig mot demonstranter
För första gången sedan kriget mot den algeriska befrielserörelsen på 1960-talet, har franska specialpolisen CSR utrustats med den halvautomatiska infanterikarbinen HK G36 av märket Heckler & Koch och sänts ut på gatan med skarp ammunition, som veckotidningen Le Canard Enchaine rapporterade 23 Jan 2019.
"Eldtillstånd" gavs också med de andra krigsvapnen: de så kallade "flashball"-kanonerna, chockgranaten och den kemiskt förstärkta retgasen. Som Le Monde skrev den 14 juni, har dubbelt så många skott avfyrats mot demonstranterna i början av protesterna under november och december 2018 jämfört med vid storskaliga demonstrationer under tidigare år. Bara under den första månaden av manifestationer från 17 november till 17 december arresterades 216 personer enligt Franceinfo. Av de 4 570 demonstranter som arresterades "en vue", arresterades enbart i Paris 1 567. Enligt Franceinfo den 3 januari 2019 ställdes 42 personer inför ungdomsdomstolen i Paris och 178 på andra håll. Enligt lag IV av den 8 december 2018, arresterades 11 400 och skadades 118 av de sammanlagt 125 000 demonstranterna.
Polisfacket inom CGT skrev vid julen att "bara staten var ansvarig för våldet." Den massiva, medialt samordnade, avskräckningseffekten återspeglades också i antalet demonstranter: antalet sjönk från 288 000 till 66 000 deltagare. Detta gladde nationalförsamlingens ordförande Richard Ferrand från Macrons parti, som den 17 december 2018, lite för tidigt, på TV proklamerade: "Kampen är över", för att i TV-nyhetskanalen LCI den 10 februari 2019 slå fast att Gula Västarna har "korsat linjen".
Le Monde har den 16 maj 2019 lagt ut en video på nätet, ”Violences policières: les images décryptées" där Aline Daillère gick igenom hundratals videoklipp. Advokaten och författarinnan till "L'ordre et la force: enquête sur l'usage de la force par les représentants de la loi en France" (ACAT, mars 2016), publicerade 2016 en rapport från en kristen anti-tortyrförening. Sammanfattningsvis säger Le Monde:
"Vad som är tydligt från hennes analys är att många av de dokumenterade handlingarna är rena missbruk eller till och med misshandel och att de - långt ifrån att vara enstaka fall - visar klart på behovet att ifrågasatte hur ordningen i Frankrike ska upprätthållas."
Det finns inget att tillägga!
Helt klart kvarstår frågan om "den frivilliga självkontrollen", "polisens polis", internutredningarna fungerar. L´inspection Generale de la Police Nationale (IGPN) undersöker för närvarande 240 administrativa klagomål. Men IGNP utfärdade sen länge varken några administrativa regelverk för utbildningen några varningar, befordringsstopp eller omplaceringar, inte heller har man väckt några åtal i domstol, något som de möjligen är skyldiga, allt enligt Le Monde den 18 maj 2019.t
Det skandalösa timslånga gripandet av 148 elever i Mantes-la-Jolie i Paris-regionen i december 2018 granskades visserligen internt enligt Le Monde den 16 februari 2019, men inget tjänstefel på polisens sida kunde fastställas, skrev Le Figaro den 16 maj 2019, så att föräldrarna till de drabbade barnen var tvungna att gå till domstol.
Som jämförelse var siffrorna från 2017: Av 1 085 granskningar ledde 276 till administrativa straff (1).
Inrikesminister Christophe Castaner struntade i följderna av den ”demokratiska masskontrollen”, inte bara de allvarliga skadorna och livslånga invalidiseringen av demonstranter eller de enligt honom själv 1 797 skadade poliserna, för att inte tala om de 28 poliser som ”i tjänsten” tagit sina egna liv. Denna sorgliga historia bör uppmärksammas på samma sätt som självmordsvågen 2010/2011 inom France Telecom, där de ansvariga för "chefsmobbingen", styrelseordföranden och VD blev tvungna att stå till svar inför domstol.
Inrikesminister Castaner regerar oberörd sitt ämbete och godkände istället massiva nya vapeninköp för statspolisen i städerna: 10 000 chockgranater GMD per år, utöver de 1 280 enskotts "flash ball”-kanonerna LBD för landsbygdens gendarmeri och 450 halvautomatiska, flerskotts LMC för statspolisen, inköpta den 23 december 2018, som Jean-Marc Manach avslöjade 12 juni 2019 i Bastamag. Men ännu mer förvånande inköp av 25 miljoner karbinpatroner för de kommande fyra åren. - Skarp ammunition för polisen och den "demokratiska masskontrollen"?
Emellertid har ett nytt icke-dödligt vapen uppmärksammats: "Active Denial System", som redan testas i USA, skriver Jean Levy, på sin blogg "Ca n'empeche pas Nicolas". ADS avger fokuserade elektriska mikrovågor i några sekunder, vilket bränner huden över ett avstånd på flera hundra meter och sägs vara smärtsamma som nålstick.
Klassrättvisa
Sedan den 5 februari 2019 har undantagstillståndet blivit en del av vardagen: nationalförsamlingen antog "Randal-lagen", loi anticasseur, vid sin första behandling. Eftersom en stor del av regeringsfraktionen (Macrons parti LREM) tyckte att lagen gick för långt, fick konservativa LR hjälpa till så att lagen fick majoritet att träda i kraft 10 april 2019. Att maskera sig ger numera ett år i fängelse och böter på 15 000 euro. Åtminstone avskaffades därmed det av förre presidenten Giscard d'Estaing införda "konstitutionella råd", Conseil constitutionnel, den kryptofascistiska artikel 3 som påminde om Vichyregimen.
Denna artikel gav prefekterna i de 101 departementen rätt att utfärda en viss demonstration enligt Liberation av den 4 april 2019. Ändå tillåter lagens artikel 8 en domare att i förebyggande syfte förbjuda deltagande i offentliga demonstrationer. Dessa har under de senaste årens undantagstillstånd praktiserats mot motståndare till stora byggprojekt som flygplatsen i Nantes eller reservoaren i Sivens. Är införande av "Schutzhaft" (skyddshäkte) nästa steg?
12 februari 2019 avgav premiärministern Edouard Philippe en delrapport och konstaterade att 5 600 personer gripits, däribland 1 700 omhändertagna och 400 häktade. 1 422 rättegångar pågår. Justitieminister Nicole Belloubet meddelade hur protesten maler vidare i rättssystemet: resultatet av 8 700 gripanden och 4 000 åtal är hittills 2 000 dömda, varav 40 till fängelse utan möjlighet till benådning. 1 800 ärenden är fortfarande öppna i domstolarna, enligt Le Monde 25 mars 2019. Vem bryr sig om att också uppgifterna från akutmottagningarna används i sammanhanget?
För att bara ta tre exempel på hur rättsstatsprinciperna förhånas: Med stöd i "Act I" den 17 november 2018 drogs en svetsare ut från en mänsklig kedja som hade blockerat motorvägen i Strasbourg. Han dömdes den 20 november till fyra månaders fängelse enligt L'Observateur 20 november 2018. Le Monde rapporterade den 30 april 2019 att en gul väst dömts till åtta månaders skyddstillsyn för att hon skrikit "Gå och häng er!” åt polisen. Tjugoåtta poliser hade då begått självmord sedan årets början. För den framstående gula västen Eric Drouet krävde åklagaren fyra månaders fängelse för "gruppbildning för att förbereda våld eller skadegörelse" eftersom man som ett vapen identifierat en "träbit" han hade i sin handväska meddelade Le Monde den 5 juni 2019. Förhandlingarna uppsköts till 4 september.
Vem räknar antalet anställda som liksom de tre på Amazon som avskedades för att de uttryckt sympati för de gula västarna på facebook frågade L'Humanité den 8 februari 2019. Enligt franska RT (Russia-Today) 11 februari 2019 kunde CGT-medlemmar genom den uppmärksammade ockupationen av Amazons logistikcenter i Val-de-Marne förhindra att massbestraffningar vidtogs. På samma sätt kunde solidariteten från de 70 000 undertecknarna av ett upprop till president Macron på plattformen "Mes Opinion" hindra att den framstående före detta proffsboxare Christoph Dettingen avskedades från sin offentliga tjänst.
Vem räknar de arresterade som godtyckligt dömts betala skadestånd? Som de 331 000 euro som ådömdes de som blockerat rondellen framför ett av Carrefours köpcentra i Ollioules (Toulon) den 16 januari, nämnt i CGT:s pressmeddelande den 27 februari 2019.
Vem förvånas över att i slutet av januari 59 advokater uppgav att de hindrats i sitt försvar, som TVFranceinfo rapporterade den 4 februari 2019.
En självförsvarshandling: 350 universitetsprofessorer, sociologer, statsvetare och historiker förklarade sig som "medbrottslingar" till de gula västarna och protesterade mot "statsmaktens allt mer auktoritära tendenser". De krävde att "användningen av militära vapen skulle stoppas", L'Observateur, den 23 mars 2019.
Solidaritet och amnesti
Att inrätta en nationell solidaritetsfond - som liknar den tyska "Röda Hjälpen" - kommer att vara en helt nödvändig kampuppgift – något liknande som som fackföreningarnas strejkfonder. Den tidigare proffsboxaren Christoph Dettinger ville redan börja. Hans ”Soli-crowding”-konto på leetchi-plattformen gav på några timmar 145 152 euro innan kontot spärrades. Han ville skänka det belopp som översteg hans kostnader. Solidaritetskontot stängdes i väntan på ett slutligt beslut och de givarna kallades in till förhör hos polisen, allt enligt Ouest-France 20 juni 2019. Dettinger hade i början av januari knockoutat två poliser och fängslades i väntan på rättegång i slutet av februari. Han dömdes till 30 månaders fängelse med frigång och fotboja, varav 18 månader villkorligt. Han förbjöds att komma in i Paris i 6 månader.
Att premiärminister Edouard Philippe motsätter sig en amnesti förvånar ingen enligt BFMTV den 13 februari 2019. De röster som kräver amnesti för de ”Gula Västarna” är ännu för svaga. En opinionsundersökning online, initierad av författare och artister, hade bara fått fram 80 494 underskrifter den 20 juni 2019. En lördagsaktion med amnesti som den främsta parollen vore bara en början på kampen. CGT, den största franska fackföreningen, bestämde sig vid sin kongress 13-17 maj 2019 för att samarbeta med de gula västarna, "Convergence". Och detta kan mycket väl vara sättet att förena alla krafter som vill ha en anti-kapitalistisk förändring.
De gula västarna sammanfattade på sin andra konferens, "Assemblee av Assemblées", (”församlingarnas församling”/Övers anm) 5-7 april 2019 i St. Nazaire allt i ett nötskal: "Slutet av månaden - världens undergång, samma logik, samma kamp”. Den dagliga kampen för pengarna, pengar som sinar i slutet av månaden – en kamp som vägleder både de gula västarna och fackföreningarna - har samma motståndare som kampen mot klimatförändringens effekter: det kapitalistiska utsugningssystemet och dess oligarkiska utsugare.
Den 21 september 2019 utropas som den "historiska marschen" för "klimat och social rättvisa": "aktionsdag 45 gul och grön”, gult och grönt tillsammans. Marschen måste ge ett större eko än marschen den 16 mars 2019, enligt Passerelle Eco den 18 mars 2019, nämligen fler än 380 000 ... (2). För tiden lider...
Källor och anmärkningar:
(1) Le Monde 18 maj 2019: "Comment fonctionne l’IGPN, la‚police des polices". Video.
(2) Passerelle Eco 18 mars 2019: "Marche pour la climat: un succès invisibilisé"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.