Nato:s antidemokratiska rötter (3)

Libyen före och efter Natos bombningar 2011.

Den kanadensiske författaren Yves Engler skildrar i en serie om fyra artiklar Nato:s antidemokratiska historia. De första två delarna av serien visade hur Nato inrättades för att stoppa den europeiska vänstern och för att bevara den europeiska/nordamerikanska dominansen runt om i världen.

Samtidigt som det kriget alltmer försvinner som svepskäl för Nato:s existens, har militäralliansen  blivit alltmer krigisk.
1999 fällde kanadensiska stridsplan 530 bomber i Natos olagliga 78-dagars bombning av Serbien. Under 2000-talet deltog tiotusentals kanadensiska trupper i Nato krig i Afghanistan. 2011 ledde en kanadensisk general Natos angrepp mot Libyen, där sju CF-18-flygplan och två kanadensiska fartyg deltog.

I ett mycket äventyrligt spel har Nato placerat ut stora truppstyrkor och stridsflygplan vid Rysslands gräns. Femhundra kanadensiska soldater leder ett alliansuppdrag i Lettland, medan USA, Storbritannien och Tyskland leder insatser i Polen, Litauen och Estland. Under de senaste tio åren har kanadensiska krigsfartyg nästan oavbrutet deltagit i Nato-patruller i Medelhavet och Indiska oceanen.

Förutom att öka antalet utlandskommenderingar och ett allt mer aktivt krigsdeltagande, använder militarister alliansen för att öka de både socialt och ekologiskt skadliga militära utgifterna. ”Kanadas försvarsutgifter ifrågasätts på Natos parlamentarikermöte”, löd en rubrik i november på CBC, samtidigt som en ledarartikel i National Post klagade över ”Kanadas fortsatta misslyckande med att infria våra löften till våra Nato-allierade att öka landets försvarsutgifter till 2 procent av BNP”. 2006 lovade Nato-länderna att avsätta 2 % av sin ekonomiska produktion till sin militär.

Nato har också använts för att öka vapenproduktionen. Med krav på fler stridsflygplan sa höga militära tjänstemän till Globe and Mail 2017, att ”Kanadas flygvapen inte är tillräckligt stort för att vi ska kunna samtidigt fullgöra våra skyldigheter till både NORAD och Nato.” (NORAD är ett gemensamt militärkommando för USA och Kanada/Öv.anm.) I en minnesbok till kanadensiska flottans hundraårsjubileum redovisar Marc Milner en rad rapporter från mitten av 1960-talet som påstod att den kungliga kanadensiska flottan var ”för liten för att uppfylla Kanadas skyldigheter gentemot Nato” och att den borde utvidgas ”för att motsvara åtagandena mot Nato och Nordamerika”.

Nato har också fått motivera stöd till den amerikanska krigsmaskinen. 1967 försvarade sig premiärministern mot krav från motståndare till kriget i Vietnam att avbryta ett gemensamt försvarsproduktionsavtal där Kanada sålde vapen till USA: s vapen, med att ett avbrytande skulle skada Nato. Lester Pearson hävdade att ”detta skulle komma att tolkas som att Kanada drar sig tillbaka från vårt gemensamma försvar av kontinenten och till och med att vi lämnar Nato-alliansens kollektiva försvar”.

2017 gömde sig Justin Trudeau-regeringen ”bakom Kanadas Nato-medlemskap”, enligt NDP-kritikern Hélène Laverdière, när Kanada motsatte sig internationella insatser för att förbjuda kärnvapen. (NDP är ett kanadensiskt politiskt parti/Öv.anm.) Samtidigt som han gjorde ett stort utspel om att ”kväva” kärnvapenkapplöpningen, tillät Pierre Trudeau att kryssningsmissiler för kärnvapen utprovades i Kanada. 1983 sa statsministern att ”han samtidigt som vi stöder en tvåvägsstrategi, bör Kanada dock fortsätta bära sin rättvisa del av den börda som den politiken ålägger NATO-alliansen.”

Nato är en kärnvapenklubb. Dessa monströsa bomber har varit ”en grundläggande komponent” i alliansens militära planering. Genom Natohar Kanada effektivt förbundit sig att utkämpa ett kärnvapenkrig om något land kränker dess gränser. Dessutom hindrar inte alliansen sina medlemmar att välja att bli de första att använda kärnvapen.

Nato stöder olika militaristiska organisationer i Kanada och driver en offentlig PR-avdelning. Sedan 1966 arbetar the Nato Association of Canada,(tidigare kallad Atlantic Council of Canada) till stöd för Nato. Med ett kontor i Toronto organiserar dess personal och praktikanter offentliga evenemang och publicerar olika material. Ett decennium äldre än Nato Association of Canada, arbetar Canadian Nato Parliamentary Association för att ”öka kunskapen bland (Kanadas) parlamentariker om vad Nato:s parlamentariska församling tycker”.

Ett antal kanadensiska organisationer tar emot generöst stöd från Nato. Så håller Conference of Defense Associations konferenser i Ottawa med stöd från Nato och the Canadian Global Affairs Institute har haft många gemensamma symposier med Nato. Likaså sponsras det årliga Halifax International Security Forum, som samlar hundratals akademiker och politiker, av Nato. I slutet av 1980-talet hade det kanadensiska institutet för strategiska studier ”avtal med Nato:s informationstjänst för att genomföra en nationell/regional talarturné.”

Med andra ord spenderar Nato kanadensarnas skattepengar på att övertyga dem om att krig och militära utgifter är bra för dem.

Yves Engler

https://www.nyhetsbanken.se/2019/04/natos-antidemokratiska-rotter-1.html
https://www.nyhetsbanken.se/2019/04/natos-odemokratiska-rotter-2.html