Åtal planeras mot Bashar al-Assad

EU finansierar domstolen som planerar åtal mot Syriens president Bashar al-Assad.

Thierry Meyssan rapporterar på Voltairenet.org om försök att använda den internationella brottmålsdomstolen för att åtala Syriens president Bashar al-Assad

Alla trodde att det var omöjligt för Internationella brottmålsdomstolen (ICC) att ställa den syriska ledningen inför rätta, eftersom Kina och Ryssland använt sin vetorätt mot en västerländsk utkast till resolution för att göra det.


Men nu visar det sig att ICC likväl sonderar möjligheterna att åtala Assad för ”brott mot mänskligheten”. ICC bildades 1998 och ska enligt den s k Romstadgan kunna ta upp ett brott som begås av en medborgare i ett tredje land, i ett medlemsland liksom ett brott som begås av någon, var som helst, om FN:s säkerhetsråd beordrar detta.

I båda fallen ska Romstadgan kunna tillämpas på alla stater, såväl den minoritet som undertecknat stadgan, som icke-undertecknarna, bl.a. USA, Ryssland och Kina somanser att stadgan kränker den nationella suveräniteten.

I september väckte ICC åtal mot Myanmar för grymheter mot rohingyer, trots att landet inte undertecknat Romstadgan. Domstolen ansåg sig behörig eftersom offren flydde till Bangladesh, som är undertecknare av Romstadgan.

Enligt samma modell har en medlem av Muslimska brödraskapet anmält president Bashar el Assad och de syriska myndigheterna till åtal, trots att Syrien inte är medlem av domstolen. Anmälaren hävdar att han har bevittnat olika grymheter och varit tvungen att fly till Jordanien.

Domstolen måste då ignorera det faktum att det muslimska brödraskapet är hjärtat av islamistisk terrorism och att det är listat som en terroristorganisation i många länder. Logiskt sett kan den dock förklara sig behörig, eftersom Jordanien är undertecknare av Romstadgan.

Men när västmakterna och deras gulf-allierade den 22 maj 2014 försökte få FN:s säkerhetsråd att godkänna ett åtal mot Syrien använde både Kinas och Ryssland sitt veto [ 1 ].

Men det spelar ingen roll - domstolen har redan i praktiken gjort sig autonom av FN. Den låtsas inte längre att hjälpa staterna att skipa rättvisa, utan har proklamerat sig som hela mänsklighetens försvarare mot vilka stater det än vara må.

ICC har under de senaste åren främst finansierats av Europeiska unionen och har utarbetat sina egen regler. Fram till 2016 åtalades bara afrikanska statsledare och samtliga befanns skyldiga [ 2 ]. Efter omröstning i parlamentet beslutade Burundi att dra sig ur Romstadgan, med motiveringen att ICC hade blivit ”ett instrument för att utöva press på de fattiga ländernas regeringar eller ett sätt att destabilisera dem enligt stormakternas önskemål”. Tre andra stater följde efter - Gambia, Filippinerna och Sydafrika. Men Sydafrika och Gambia ändrade sig sedan gambianen Fatou Bensouda utnämnts till ny chefsåklagare vid domstolen.

Förutom att domstolen till 2016 bedrev en ren apartheid i sina åtal har dess verksamhet även i övrigt saknat alla kännetecken på en opartisk domstol. Under Natos angrepp mot Libyen, som strid mot FN:s säkerhetsråds mandat, lade den dåvarande chefsåklagaren argentinaren Luis Moreno Ocampo frasm ”bevis” mot Mouamar Kadhafi, dennes son Saïf el Islam och svärson Abdallah Al-Senoussi, som uteslutande bestod av pressklipp från angriparstaternas press. När Nato bombade Tripoli ljög åklagaren och sa att Saïf El-Islam-Kadhafi hade gripits av västmakterna och skulle överföras till Haag, en lögn som syftade till att demoralisera libyerna och få dem att ge upp allt motstånd.

Samme Luis Moreno Ocampo försökte genom utpressning tilltvinga sig sex med en kvinnlig journalist på hans domstolskontor, men undandrog sig rättvisan genom att hänvisa till sin immunitet som internationell åklagare [ 3 ]. Denne korrupte man krävde också pengar för att åtala personer som makthavare ville undanröja. [ 4 ]. Åklagarens hemliga bankkonton avslöjades senare av journalistiska utredningar i Panama och Jungfruöarna [ 5].

Den syriska presidenten, Bashar el-Assad, kommer därför troligen att ställas inför rätta i ICC i sin frånvaro. Han kommer att åtals tillsammans med syriska tjänstemän vars namn ännu inte har släppts.

Själv är Assad van vid detta. År 2005 anklagades han för att ha beställt mordet på Libanons f d premiärminister Rafik Hariri. En internationell utredning leddes av ett tysk/israeliskt team [ 6 ]. Då skapades en kängurudomstol på initiativ av den amerikanska ambassadören i Beirut, Jeffrey Feltman. Ett avtal undertecknades av FN:s generalsekreterare - med godkännande av säkerhetsrådet - och av den nya libanesiska premiärministern - utan tillstånd från vare sig regering eller parlament.

Vid den tiden var väst redan övertygat om den anklagades skuld. Ack! Efter ett år av sensationella anklagelser avgick åklagaren Detlev Mehlis och ställde till med skandal - de vittnen som han åberopade var bedragare som betalats av sina vänner. Specialdomstolen för Libanon fortsatte sitt ondskefulla verk genom att anklaga Hizbollah, som dock svarade med att publicera inspelningar av en israelisk drönare över mordplatsen. [ 7 ]

Processen mot Syriens ledare har inletts av Rodney Dixon, den brittiske advokat som företräder kärandena, känd för att tidigare ha företrätt Qatar och Förenade Arabemiraten. Dixon grundar sin talan på den s k Caesar-rapporten [ 8]; ett dokument publicerat av Qatar den 20 januari 2014, två dagar före fredsförhandlingar i Genève. Rapporten var en samling av 55 000 fotografier av tortyroffer som tagits av en fotograf i den syriska arabiska armén . Enligt anklagelsen representerade de offren för ”regimen”, medan de enligt den syriska regeringen tvärtom var bilder av jihadisternas offer. Rapporten ”verifierades” av tre internationella åklagare som tidigare arbetat vid särskilda domstolen för Sierra Leone och tribunalen för f d Jugoslavien.

Sir Desmond Lorenz de Silva är författare till en rapport som beställts av den brittiska premiärministern om en irländsk advokats död, kvalificerad som ”skamlig” av offrets familj. Han erkände myndigheternas ansvar, som ingen längre kunde dölja, men mörkade bevisen.

Sir Geoffrey Nice gjorde sig berömd genom att driva åtalet mot Slobodan Milošević i två år utan att någonsin hitta det minsta bevis för brott mot mänskligheten. Rättegången slutade med den åtalades död och enligt Ryssland mördades han i fängelse.

David M. Crane är en före detta representant för CIA och DIA som ända sedan början av kriget mot Syrien har försökt ställa Bashar el-Assad inför en särskild internationell domstol utan någon anledning alls.


[1] Även om USA inte är medlem av ICC undertecknade det Franrikes och Storbritanniens resolutionsförslag. «  Réunion du Conseil de sécurité sur le Proche-Orient (vétos) »,, Réseau Voltaire, 22 mai 2014.
[4] Africa and the International Criminal Court, Gerhard Werle, Lovell Fernandez, Moritz Vormbaum, T.M.C. Asser Press (2014). The International Criminal Court at the Mercy of Powerful States. An Assessment of the Neo-Colonialism Claim Made by African Stakehold, Res Schuerch, T.M.C. Asser Press (2017).
[5] «Luis Moreno-Ocampo, pourfendeur du mal épris de lumière», Angélique Mounier-Kuhn, Le Temps, 29 juin 2011.
[6] «Les Secrets de la Cour : Dossiers manipulés, comptes offshore, conflits d’intérêts...: 40 000 documents confidentiels dévoilent les dessous de la CPI», Fabrice Arfi et Stéphanie Maupas, Médiapart, 29 septembre 2017.
[7] «CPI : Luis Moreno Ocampo, l’accusateur accusé”, Damien Glez, Jeune Afrique, 4 octobre 2017.
[8] L’Effroyable imposture 2, Thierry Meyssan, éditions Demi-Lune, 2018.
[9] “Revelations on Rafik Hariri’s assassination”, av Thierry Meyssan, Оdnako (Russia) , Voltaire Network, 29 november 2010.
[10] A Report into the credibility of certain evidence with regard to Torture and Execution of Persons Incarcerated by the current Syrian regime, Carter-Ruck, January 20, 2014

https://www.voltairenet.org/article202014.html