 |
| Jens Stoltenberg, den norske socialdemokraten som blev chef för Nato. Hans egen far tog avstånd från hans Rysslandshets. |
Det bisarra är att det var USA:s president Donald Trump som genom ett plötsligt utspel 20 oktober i fjol tog initiativ till att riva upp avtalet.
Logiskt sett borde Nato ha gett USA och inte Moskva "en sista chans" att återvända till avtalet...
Stoltenberg förklarade att om inte Moskva tar denna "sista chans" är Nato förberett för att leva utan avtalet.
INF-avtalet från 1987 mellan USA och dåvarande Sovjetunionen förbjuder alla robotar med räckvidder mellan 50 och 550 mil. Avtalet har stor betydelse för Rysslands säkerhet eftersom missiler från markbaser runt Rysslands gränser kan nu Moskva/S:t Petersburg på några få minuter. Ryssland saknar därför motiv för att rasera avtalet.
Rysslands president Putin kommenterade redan i början av december på USA:s ultimatum (Vesti nedeli 9/12). Han sa bl.a.:
”Först uppgav den amerikanska sidan att den hadered
för avsikt att frånträda fördraget om kort- och medeldistansmissiler
och började sedan leta efter skäl till varför
de skulle göra det.
De argument som anförts är i princip förståeliga. Endast
Ryssland och USA avstår idag från att tillverka sådana
vapen - det är sant. Många andra länder, redan ett
dussin, producerar däremot sådana vapen. Amerikanerna
säger nu att situationen har förändrats så mycket att
Förenta staterna borde ha ett sådant vapen.
Vad är svaret från vår sida? Det är enkelt. Då kommer
vi också att skaffa oss sådana. USA-kongressen har i
år, redan innan USA tillkännagett sin avsikt att frånträda
avtalet, anslagit pengar till FoU för att utveckla dessa
missiler, det vill säga beslutet fattades för länge sedan, i
det tysta.
Men de trodde inte att vi skulle märka att Pentagons
budget innehåller utveckling av dessa missiler….
Nästa steg var att börja leta efter någon att skylla på.
Man valde den enklaste och mest välbekanta varianten
för det västerländska örat, att Ryssland är skyldigt.
Men så är det inte. Vi motsätter oss upplösningen av detta fördrag.
Men om det händer, kommer vi att reagera i enlighet
med det”.
Var finns Jens när Norge behöver honom ? Ett Norwegian-plan har nödlandat i Shiraz, Iran, då de fått problem med en motor. För att reparera motorn behöver den bytas ut. Men planet befinner sig i Iran, dit inga Boeing-reservdelar kan fraktas. Norwegian behöver en dispens från USA:s myndigheter.
SvaraRaderaLäge för Jens att ryta till:"för helvete, sluta med trakasserierna." Planet lyfte från ett shejkdöme som sponsrar terrorister och landade i ett land som inte gör det. Men det är inte terrorsponsorerna som sanktioneras utan de som avvisar terroristerna.
Så vem stöder Jens, sitt eget lands flygbolag eller sanktionskrigets USA ?
Ta fast tjuven skrek tjuven.
SvaraRadera