USA:s hyckleri om våldet i Myanmar

Detta skulle kunna vara en bild på Rohingya-flyktingar. Men den är tagen i Jemen, där
22 miljoner är i akut behov av hjälp på grund av det Saudiledda och USA-stödda kriget.

Sällan framstår USA:s hyckleri så cyniskt och öppet som i en ny undersökning av amerikanska utrikesdepartementet om det pågående våldet i Myanmar, samtidigt som USA fortsätter sitt helhjärtade stöd för Saudiarabiens folkmordskrig mot Jemen, skriver Joseph Thomas i New Eastern Outlook.

Förutom Washingtons roll i Jemen ockuperar USA också Afghanistan och Syrien samtidigt som det genomför drönaranfall och hemliga militära interventioner som sträcker sig från Nordafrika till Centralasien.
I särskilt Myanmar har USA öppet och i decennier finansierat och stött grupper och individer på båda sidor i det pågående etniska våldet. Nu utnyttjar USA detta våld som hävstång för att undanröja hinder för USA:s inflytande i Sydostasien och särskilt i Myanmar.

Reuters säger i en artikel med titeln "U.S. anklagar Myanmars militär för ´Planerade och samordnade´ Rohingya-grymheter":

En amerikansk regeringsundersökning har funnit att Myanmars militär har fört en "välplanerad och samordnad" kampanj av massmord, gruppvåldtäkter och andra grymheter mot den sydostasiatiska nationens muslimska Rohingya-minoritet.
Reuters medger den amerikanska utredningen med titeln "Dokumentation av grymheter i delstaten Norra Rakhine" faktiskt bara bygger på intervjuer med påstådda vittnen i grannlandet Bangladesh.

Kan detta verkligen kallas en undersökning?

Föreställ dig att en kamp bryter ut mellan två grupper av människor. Polisen kallas in. Men istället för att komma till brottsplatsen, intervjuar polisen istället bara den ena gruppen, och det i gruppens eget hem, innan den drar sina slutliga slutsatser. Skulle någon ärlig människa kunna kalla detta en "utredning”? Det är precis detta förfarande det amerikanska utrikesdepartementet godkänt när det gäller det pågående etniska våldet i Myanmar.

Den fullständiga rapporten, som finns på den amerikanska statens webbplats, erkänner:

Underrättelsebyrån, Bureau of Intelligence and Research (INR), har, med ekonomiskt stöd från Bureau of Democracy, Human Rights, and Labor (DRL), genomfört en undersökning våren 2018 av förstahandsupplevelser bland 1 024 Rohingya-flyktingar i Cox´s Bazar District i Bangladesh. Målet med undersökningen var att dokumentera grymheter som begåtts mot invånare i Burmas delstat Norra Rakhine under de senaste två årens våld.

Inga fysiska bevis insamlades eller presenterades i rapporten, eftersom utredarna aldrig satte sin fot i Myanmar själv där våldet påstås ha ägt rum. Rapporten misslyckades också med att intervjua andra parter som påstås ha varit inblandade i våldet.

Vittnesmålen i USA-undersökningen är förvisso chockerande, men hade utredarna tagit sig till Rakhine och intervjuat lokalbefolkningen där, skulle de fått höra liknande berättelser men då om Rohingyas angrepp på buddhister och hinduer.

Båda uppgifterna kräver ytterligare opartisk utredning, men det amerikanska utrikesdepartementets undersökning, som bara intervjuar ena sidan, innebär att inget som på något sätt liknar en verkligt opartisk utredning, någonsin kommer att äga rum. Detta förutsätter givetvis att Förenta staterna har någon medlarroll i Myanmar internt, vilket de inte har.

Det amerikanska utrikesdepartementets undersökning följer på en liknande FN-rapport som
avspeglar och antagligen använt liknande källor som de av USA och EU finansierade så kallade "icke-statliga” organisationer, det som brukar kallas NGO-er.

Tillsammans representerar dessa rapporter en cykel av ensidig propaganda med det cyniska syftet att utnyttja det etniska våldet inom och längs Myanmars gränser för att sätta press på och tvinga Myanmars regering och särskilt för att underminera landets växande band med Kina. Detta är ett faktum som även Reuters erkänner i sin artikel om än begravt djupt inuti texten.

Efter att ha beskrivit hur USA kan använda undersökningens påstådda avslöjanden för att pressa Myanmar, erkänner Reuters:

Eventuella hårdare åtgärder mot Myanmars myndigheter ger dock USA problem: de kan komplicera relationerna mellan Myanmars civila ledare Aung San Suu Kyi, Nobelprisprispristagaren, och den mäktiga militären, något som kan driva Myanmar ännu närmare Kina.

Myanmar, som gränsar till Kina, eftersträvar som resten av Sydostasien, närmare band med Peking, allt eftersom regionen kollektivt ekonomiskt och politiskt blir allt viktigare på global nivå. Försök från västvärlden att återupprätta och expandera sitt tidigare koloniala inflytande har visat sig i form av politisk inblandning, subversion, användandet av etniska spänningar för att splittra och försvaga den nationella enigheten, till och med stöd till terrorism.

Det bör noteras att USA:s och Storbritanniens utnyttjande av det etniska våldet i det nutida Myanmar är en fortsättning på den etniska splittring som medvetet underblåstes av det brittiska imperiet för att dela upp och styra Myanmar när landet var en brittisk koloni.

Det är värt att upprepa att Channel 4, ett av Storbritanniens egna public service-företag, i en artikel med titeln "A Brief History of Burma", helt riktigt beskrev källan till Myanmars nuvarande etniska uppdelningar:

Under hela sin imperietid använde britterna en politik kallad "divide and rule”, där de spelade på etniska skillnader för att få makten. Denna politik tillämpades fullt ut i Burma. Mer än en miljon indiska och kinesiska arbetare togs in och tusentals indiska trupper användes för att krossa allt burmesiskt motstånd. Dessutom rekryterades bergsstammar som saknade någon stark burmesisk tillhörighet, till exempel Karen-folket i sydost, till etniska regementen i britternas kolonialarmé.
Artikeln erkände också:

Britternas splittringspolitik lämnade i arv mängder av problem för Burma när landet återfick sin självständighet.

Inte bara har den brittiska "divide and rule"-politiken lämnat kvar en uppsjö av problem för Myanmar, det är dessa problem som Washington cyniskt nu utnyttjar i sin egen version av "söndra och härska."

Washingtons egen roll i våldet rapporteras inte

Det nämns sällan i amerikanska och europeiska rapporter att Aung San Suu Kyi, de facto
ledare för Myanmars regering, är en produkt av årtionden av amerikanskt och brittiskt politiskt och finansiellt stöd. Nästan alla sidor av Aung San Suu Kyis regering, inklusive höga ministrar, är präglade av amerikansk och europeisk utbildning, finansiering och stöd.

Regeringens informationsminister fick till exempel USA-finansierad utbildning i grannlandet Thailand innan han jobbade sig upp inom Aung San Suu Kyis USA-backade oppositionsparti.

En annan aspekt som utelämnas av de amerikanska europeiska medierna är det faktum att
de mest framstående så kallade "demokratiska" ledarna som stöds av Washington, London och Bryssel själva öppet varit inblandade i att starta, främja och försvara etniskt våld mot Myanmars Rohingya-minoritet, våld som nu utnyttjas av Washington för att lägga press
på Myanmar och sabotera de växande banden med Kina.

Bland dessa märks vinnaren av NED Democracy Award, Min Ko Naing, som förnekat att Rohingya är en etnisk grupp i Myanmar, och antytt att de egentligen bara är olagliga invandrare. De inkluderar också Ko Ko Gyi, som öppet lovade att ta upp vapen mot Rohingya som han kallade "utländska intränglingar".

Än mer avslöjande för Washingtons bristande uppriktighet när det gäller att skydda Rohingya för att istället i själva verket cyniskt utnyttja Myanmars etniska spänningar, är det faktum att Ko Ko Gyi blev inbjuden att prata i Washington D.C. bara ett år efter att han lovat att till vapen mot Rohingya.

Det bör påpekas att Ko Ko Gyis stöd för folkmordet publicerades i en tidskrift, ”The Irrawaddy”, finansierad av US National Endowment for Democracy (NED), och att det var USA:s NED som bjöd in honom att tala i Washington ett år efter hans upprop. Det betyder att inbjudarna i Washington var helt medvetet om exakt vem och vad Ko Ko Gyi verkligen var.

En av grundarna av Aung San Suu Kyis politiska parti, National League for Democracy (NLD), U Win Tin, tilldelad "Journalist of the Year" av Reportrar utan gränser 2006, föreslog att Rohingya skulle interneras i läger.

Det står helt klart att det är fler än bara Myanmars militär som är involverade i landets etniska våld. Det står också klart att USA och dess europeiska partners liksom dessas virtuella NGO-armé valt att selektivt "undersöka" och "rapportera" om Myanmars etniska våld och att ensamt lägga skulden på, och därmed undergräva, landets militär, samtidigt som övriga involverade i våldet, inklusive extremister också bland Rohingya-befolkningen själva, i åratal skyddats av den amerikanska regeringen.

Att USA har backat upp de som är involverade i det etniska våldet i Myanmar, och att deras roll hela tiden lämnas orapporterad i olika amerikanska regeringsrapporter och rapporter från USA-finansierade NGO:er, illustrerar ytterligare den enorma trovärdighetskris som vilar över Washington självpåtagna roll som fredsmäklare i Myanmar.

Denna amerikanska strategi att underblåsa fientlighet på alla sidor i konflikten, att ge
straffrihet för vissa men utpeka andra, garanterar att Myanmar förblir ett splittrat och svagt land, medan USA och dess europeiska partners kan plocka sönder Myanmars militär och eliminera alla eventuella civila politiker som vägrar att bryta Myanmars kontakter med Peking och föra tillbaka landet under angloamerikanska inflytande. Den är ytterligare ett exempel på den amerikanskdominerade internationella mänskliga rättighetsbluffen som går ut på att främja västerländska intressen bakom en mur av mänskliga rättighetsretorik, oftast på bekostnad av verkliga mänskliga rättigheter.

Medan påstått icke-statliga NGO:er, i själva verket finansierade av USA, britterna och europeiska stater, vill framstå som hängivna rättighetskämpar för Myanmar, är de i själva verket främmande frontorganisationer för inblandning i Myanmars inre angelägenheter, och genom den selektiva karaktären hos deras "undersökningar" hjälper de faktiskt personer som är inblandade i grymheterna men som för tillfället stöds av Washington, London och Bryssel, att komma undan.

Humanitära aktivister för folkmord?

Den slutliga, och kanske mest centrala, verklighet som avslöjar den falska och cyniska karaktären hos det amerikanska utrikesdepartementets ”undersökning” av våldet i Myanmar, är det faktum att samtidigt med denna, genomför landet självt ett krig genom ombud mot det fattiga, krigshärjade Mellanösternlandet Jemen.

Där har USA försett sina partners i Riyad, Saudiarabien, med vapen, underrättelser och andra former av direkt materiellt stöd som hjälpt Riyad att genomföra den brutala och systematiska förstörelsen av Jemens infrastruktur, inklusive blockad och övertagande av hamnar, där livsviktig tillförsel av mat, medicin och andra nödvändigheter nästan helt strypts.

Samma FN som USA anlitat för att bekämpa Myanmars militär har publicerat oerhört mycket bättre underbyggda påståenden om väsentligt värre mänskliga lidanden i samband med USA:s krig genom ombud i Jemen. En rapport från mars 2018, på FN:s webbsida med titeln "UN renews push for political solution as Yemen marks three years of all-out conflict” (FN gör ny framstöt för politisk lösning när den totala konflikten i Jemen varat tre år), erkänner att upp mot 22 miljoner människor behöver brådskande humanitärt bistånd. Rapporten noterar också att tusentals barn dödats och att cirka 2 500 skolor fått stängas.

En annan rapport, från FN:s högkommission för mänskliga rättigheter, noterade att USA:s krig genom ombud i Jemen har krävt över 17 000 civila offer, något som får det amerikanska utrikesdepartementets anklagelser mot Myanmar att blekna vid en jämförelse. USA möjliggör aktivt grymheterna i Jemen samtidigt som man "utreder" grymheter i Myanmar på ett sätt som helt skall gagna USA:s geopolitiska mål. Det handlar alltså inte alls om någon mer eller mindre äkta oro för mänskligt liv.

För de av USA, Storbritannien och EU finansierade frontorganisationer, ”NGO:er”, som blandar sig i Myanmars angelägenheter under förevändning för att försvara de mänskliga rättigheterna, är själva det faktum att deras ”kamp för mänskliga rättigheter” finansieras av och sker på uppdrag av de bevisligen värsta människorättskränkarna på planeten, sista spiken i kistan för den lilla legitimitet de har kvar. Deras ensidiga och förvridna undersökningar bekräftar detta.

Joseph Thomas är chefredaktör för den thailändska geopolitiska tidskriften The New Atlas och bidragsgivare till online tidningen "“New Eastern Outlook”.
https://journal-neo.org/2018/10/02/us-investigates-genocide-in-myanmar-commits-genocide-in-yemen/