Ett 50 år gammalt tal

För lite drygt femtio år sedan, 14 juni 1967, höll Jan Myrdal ett tal i
Vasaparken om Palestinakonflikten.

Att detta tal i stort sett inte förlorat något av sin giltighet säger en hel del.
Ingenting har gjorts för att häva eller lindra oförrätterna mot det palestinska folket.



Den 13 juni 1967 kom jag hem från Kuba där Rune Hassner och jag arbetat
med filmen:" Hjälparen". Då det visade sig svårt att få talare som var
villiga att ställa upp mot Israels politik åtog jag mig att tala samman
med Göran Palm i Vasaparken dagen därpå. Efter mötet förföljdes jag på
Odengatan av svenska sionister. De körde i en vit Chevrolet, viftade med
Israels flagga, de skrek och spottade på mig och Gun. Sådant var
debattklimatet.

SOLIDARITET MED PALESTINAS FOLK
Tal i Vasaparken 14 juni 1967

De israeliska erövrarnas skamliga fälttåg mot de arabiska folken har haft
framgång. Åter befinner sig araber på flykt undan Israels krigsmaskin.
Åter hyllas i Europas press och massmedia Israels beslutsamhet och mod.
A ter förklaras araber vara oorganiserade, fega, okunniga. När araberna
försvarar sina hem anklagas de för antisemitism. När de arabiska
styrkorna lider nederlag sägs att Israel söker sina naturliga gränser.

Om man skulle diskutera kulturtraditioner så finge man lov att påpeka
att antisemitismen är en europeisk företeelse. Det är Europa som varit
pogromernas, kättarbålens, rasidéernas och gasugnarnas kultur. Islam har
aldrig accepterat de europeiska rasideologierna. Genom historien har det
varit den europeiska kristenheten och inte Islam som representerat
intoleransen och kättarbålen.

Men kriget mot araberna har inte varit ett kulturernas krig. Det har
varit ett helt vanligt erövringskrig. Ett krig för olja, jord och makt.
Det har heller inte varit ett "judiskt" krig. Rasideologin är reaktionär
hur den än tolkas. Den var vetenskapligt felaktig och reaktionär när
Hitler använde sig av den för sina brottsliga planer. Det är
ovetenskaplig och reaktionär när Israels ledare använder sig av den för
sina brottsliga erövringsplaner. Det finns inga judiska gener; också
judar kan bli fascister. Det sätt på vilket Israels ledare använder sig
av begreppet judendom är en ut- och invänd antisemitism. Trots att
Israels ledare är mosaiska trosbekännare är de lika brottsliga som om de
varit baptister, shiiter, hinduer eller buddhister. Detta krig är inget
raskrig. Detta krig är inget religionskrig.

Det kan sägas att Europa bär på skuld till de judiska folkgrupperna. Det
var århundraden av pogromer, förföljelser och diskriminering som
kulminerade i Hitlers folkmordspolitik. Men denna skuld betalades av de
europeiska stormakterna med de arabiska folkens jord. Så handlar
imperialismen. Men så handlade även Sovjetunionen. Israels bildande var
ett bron mot de arabiska folken. Och i den mån rastankar kommer in i
bilden så återfinns de hos de europeiska politikerna. Bayern uppläts
inte; inte heller Wales eller Ukraina; Texas eller Skåne. Man tog
arabernas jord ty man härskade med vapenmakt över araberna.

Israels ledare har sedan för sina erövringsplaner förbundit sig med
imperialismen. 1956 och: 1967 gick Israels ledare till angrepp mot
araberna i samförstånd med imperialismen. Det är en farlig politik. I
längden kan inte en minoritet härska över en majoritet. I längden kan
Israel inte fortsätta att expandera. Israels ledare för en politik som
är brottslig mot de judiska folken. Jag har talat med flera judar som
emigrerat från Israel därför att de inte kunnat acceptera., denna
erövringspolitik: som sagt att de inte, ville vara medskyldiga.

De imperialistiska makterna med USA:s regering i spetsen och
Storbritanniens så kallade arbetarregering som trogen drabant hyser
stort intresse för Västasien. De älskar dess olja. De kommer att kämpa
mot de arabiska folken med vapen eller med diplomati så länge de har
makt, vapen och diplomater; de arabiska folken får aldrig fred förrän
imperialismen är krossad.

Med det stora stöd som Israels ledare fått och får av de imperialistiska
makterna kommer också Israel att utnyttja i dessa krig. Wall Street och
dess drabanter kommer att låta de israelisk?) arméerna kämpa åt sig så
länge Israel existerar som den typ av stat det nu är, en expansiv stat
på raslig och religiös grund. (Grunder som alltså är fiktiva.) Israel
kommer att . vinna varje sådant fälttåg. Israels härförare som lärt av
Guderian och Manstein kommer med blixtkrigstaktik att vinna varje snabbt
fälttåg.

Men Israel har icke det befolkningsunderlag och de resurser som krävs
för ett långvarigt krig. Om ett israelisk; angrepp inte genom
stormaktsingripande snabbt förvandlas till stillestånd kan & israeliska
ledarna inte fortsätta att expandera: då kan de inte segra. Därför har
imperialismen behov av snabba israeliska angreppskrig och snabba in*
gripanden från Förenta Nationernas säkerhetsråd som garanterar Israel
segern.

I de arabiska folkens intresse ligger därför det långa kriget.