 |
| Arbetslösheten är fortfarande över 20 procent när pressen io EU börjar tala om "återhämtning". |
De mänskliga kostnaderna för "återhämtningen" är så stora att Grekland nu slutat publicera månadsstatistik över födda och döda.
Den gängse pressen i Europa rapporterar nu en grekisk ekonomisk "återhämtning", konstaterar Atkinson. Fitch kreditvärderingsinstitut har uppgraderat Grekland och den ränta landet tvingas erbjuda för lån har sjunkit från 30% vid krisens höjd till 4% idag.
Det är möjligen ett betyg på de grekiska statsfinanserna, men säger inget om förlusterna av humankapital.
Grekland avskrev Tysklands krigstida skulder till landet 1953. Men när Greklands drabbats av ekonomisk kollaps de senaste 10 åren har Berlin vägrat att avskriva en enda euro - trots att Grekland dragit på sig mycket av skulderna för att betala tyska banker och företag och för att rädda euron från kollaps. Det var också nödvändigt att fylla den enorma luckan som orsakats av den kapitalflykt från Grekland som skedde i skydd av EU:s lagar om fri rörlighet för kapital.
Greklands ekonomi återvände till tillväxt år 2017 (även om BNP föll det sista kvartalet) och förutsägelser om tillväxten på 2% år 2018 och 2,3% år 2019 kan se ut som en "triumf" för EU, men för skeptiker liknar det mer vad som i finansvärlden kallas "studs av en död katt".
Kostnader och löner har pressats ned av en 8-årig lågkonjunktur, turismen ökade med 17% år 2017 - men turistföretagen måste nu betala 24% moms och högre skatter. Aktierna har stigit men från en mycket låg nivå och det blev ett budgetöverskott 2017 på 0,8% av BNP. Att skära ned löner och pensioner med upp till hälften har varit en av metoderna.
Samtidigt som Grekland fått betala ett så högt pris har Tyskland blomstrat. Om det grekiska börsindexet föll från 5 200 till 819 steg det tyska indexet från 4 000 till 12 900.
Överskottet i den tyska betalningsbalansen är groteska 8% av BNP, medan Grekland har ett underskott på 1% av BNP, efter att ha varit ända ner på minus 10 % år 2012.
Tyska företag har varit aktiva när det gällt att ta över grekiska företag och infrastruktur till reapriser. Det gäller bl.a. Thessalonikis hamn. Piraeus hamn i Aten hade redan sålts till kineserna.
Om BNP per capita i Tyskland är 33 000 dollar är den i Grekland bara 17 000 dollar. Den grekiska statsskulden motsvarar 180% av BNP, och det beräknas att den kommer att ha minskat tuill 140 % först år 2060.
Mellan mellan 2008 och 2016 lämnade 427 000 greker i arbetsför ålder landet för att hitta anställning i övriga EU.
Så katastrofal har den mänskliga kostnaden för åtstramningspolitiken varit att den grekiska regeringen nyligen har slutat publicera månadsstatistik över födslar och dödsfall. Det är inte konstigt.
Den grekiska dödstalen före 2008 var cirka 60 000 per år. Förändringen sedan dess har varit skrämmande:
2013 - 70 830
2016 - 118 623
2017 - 123 700
Dessa siffror har påverkats kraftigt av självmord och sjukdom på grund av stressen att försöka överleva denna ekonomiska holocaust. Likaså har födelsetalet fallit när unga greker emigrerat eller inte haft råd att gifta sig och skaffa barn, skriver Atkinson.
Hela artikeln på engelska finns här:
http://freenations.net/germany-profits-as-greece-collapses/
Har just läst en tysk deckare Der Grosse Plan av Wolfgang Schorlau, som berör dessa förhållanden mellan Tyskland och Grekland. Mycket spännande. Inleds med att privatdetektiven Dengler får ett uppdrag av utrikesministern, som inte namnges, men lätt kan identifieras med den Steinmeier, som nu är president. Uppdraget är att efterforska den spårlöst försvunna Anna Hartmann. Hon arbetade som ekonom med särskilda uppgifter, som gäller förhållandena med Grekland.
SvaraRaderaBoken är på 435 sidor och griper tillbaka i historien om den tyska ockupationen av Grekland. 1944 när nazisternas krig gick mot sitt nederlag transporterades alla tillgängliga livsmedel i Grekland hem till Tyskland. Hungersnöd blev följden. Många greker svalt ihjäl. Folket försvarade sig genom motståndsrörelsen - partisanerna. I boken skildras hur ett SS-förband utför en massaker i byn Distomo. Författaren låter svensken Sture Linnér, som var Röda korsets representant i Aten beskriva hur det såg ut när han på kvällen kom dit.
Min översättning från tyska: ”I varje träd bredvid vägen längs flera hundra meter hängde människokroppar fastsatta med bajonetter. Många var ännu vid liv... Lukten var outhärdlig. I själva byn brann ännu eld i rester av de förbrända husen. På marken låg utspridda hundratals människor av alla åldrar, från åldringar till spädbarn. Många kvinnor hade soldaterna sprättat upp buken på med bajonetter och rivit ut bröstet. Andra låg strypta med sina tarmar virade om halsen.”
I nutid fortgår Denglers efterforskningar tillsammans med sina medarbetare. De kommer in på Greklands ekonomiska kris och dess bakgrund. Före dess kommer författaren in på den konferens som hölls i London 1953 om krediter från västliga banker skulle ges till Västtyskland. Den tyske bankiren Hermann Joseph Abs var mycket aktiv när det gällde Tysklands skulder. Och hade framgång. USA reducerade sina fordringar från 3,2 miljarder dollar till 1,2 som skulle betalas inom 30 år med 2,5 % ränta. Britterna reducerade från 250 miljoner pund till 150 betalas på 20 år. Den största framgången var att alla krigsskadestånd skulle behandlas först av ett återförenat Tyskland. De östeuropeiska staterna som värst av Wehrmachts härjningar tillfrågades inte. Grekland som förstördes svårt i kriget, protesterade.
Vid enandet 1990 togs inte frågan om krigsskadestånd alls upp av de ”två plus fyra makter” som skötte det.
I bokens efterord tar Wolfgang Schorlau upp de många källor han anlitat. Där skriver han ”bokens utgångspunkt var iakttagelsen att till och med på höjdpunkten av Greklandskrisen, när detta tema behärskade rubrikerna som knappt något annat, så togs det aldrig upp var de många miljarderna slutligen hamnade, som gavs ut för ”räddning av Grekland”. Efter mer än ett års recherch vet jag, att de hamnade mest på konton hos franska och tyska banker. För grekerna själva gick det allt sämre från ”räddningsaktion” till ”räddningsaktion.”
Sixten Andréasson