 |
| Foto: Mitt i |
”Jag var mer neutral än Sverige” är rubriken på pjäsen som skrivits av Klaus Fischer.
Seppo Isotalo, som en gång spelat spionöversten Stig Wennerström i en dramadokumentär för SVT och som varit djupt engagerad i historieskrivningen kring affären, noterar att den återigen är aktuell - på en teaterscen och i en ny TV-dokumentär.
SVT gjorde sin dramadokumentär om Stig Wennerström 1991 i Birgitta Bergmarks regi och i fjol lanserade kabel-TV-bolaget C-More sin dramadokumentär i tre delar ”Stig Wennerström - Spion i kallt krig” och nu i mars har det varit premiär på en dramatisering av fallet Wennerström i fängelset på Långholmen där Långholmens Hotell & Restaurang anlitat Klaus Fischer att göra ett nyskrivet manus. ”Jag var mer neutral än Sverige” är rubriken och Wennerström spelas av Anders Ahlbom Rosendahl. Stig Wennerström dömdes till livstids straffarbete på Långholmen år 1964. Straffet ändrades senare till tio års fängelse.
SVT:s dramadokumentär från 1991 och C-mores från 2017 är likvärdiga vad gäller substansen i spionaffären. Båda saknar en hel del viktiga uppgifter som framkom från Stig Wennerströms kontaktpersoner inom Sovjets underrättelsetjänst. SVT var för tidigt ute. Några månader senare kunde DN-Debatt publicera en artikel av sovjetöverste Vitalij Nikolskij, som är det elegantaste som har skrivits i detta ämne. Även C-more försummar denna material och bygger på de "snackeband" som offentliggjordes 2013. Snackebanden var inspelningar av informella samtal med översten som gjordes på villkor att uppgifterna inte fick användas i domstol.
I Snackeband får Stig Wennerström prata fritt sitt om förhållande till amerikanska källor, vilka uppgifter som han lämnade till Sverige respektive till Sovjet. Där kunde han måla fritt, i tron att banden inte skulle användas.
I verkligheten han fick ritningar till vapen som USA ville sälja till Sverige. Han fotograferade dem med två kameror, en i vardera hand. Hans syfte var att skadorna av provästligt spionage riktat mot Sverige.
SVT-versionen är mera pålitlig eftersom den bygger på faktiska förhör och rättegång. Hos C-More spelar en person rollen av en säpoman, som saknar förhörsteknik för att ifrågasätta det som Stig Wennerström säger i egen sak.
Föreställningen på Långholmen går fri från kritik om innehållet. Allt som Stig Wennerström säger i sin monolog är väl dokumenterat. Snackebanden har inte smittat texten, som helt bygger på Stig Wennerströms egen vittnesmål. Där behövs inte några sovjetiska källor.
Han utvecklar en dröm om att han är en golfspelare som alltid slår bollen med första slaget i hålet, hole-in-one. Den andra drömmen är att det skulle ha funnits en rysk general, som var hans ende vän och uppdragsgivare. Vitalij Nikolskij känner inte till att någon sådan person skulle ha existerat. Själv hade han officiell kontakten honom som militärattaché och GRU:s officer Baranovskij skötte den hemliga delen. Båda fick lämna Sverige efter att Stig Wennerström hade erkänt. Tidigare hade andra män haft samma funktion. Ingen "general" här.
Pjäsen återkommer många gånger till Stig Wennerströms skuld till att det svenska spionplanet, en DC3, sköts ner över Östersjön 1952 och åtta besättningsmän dog, men Stig Wennerström får alla möjligheter att försvara sig mot denna anklagelse.
Vilken effekt kan utläsas av detta material? Vi vet idag att Sverige hade en dubbelhet i sin krigspolitik, det visste man inte när Stig Wennerström fick sin dom. Inför 1941 års krig beslutade den svenska regeringen att tyska trupper fick transporteras genom Sverige till kriget mot Sovjet. Men Sverige deltog inte i anfallet i Barbarossa, som Finland gjorde.
På Stig Wennerströms tid var saken värre. Det gällde om Sverige skulle tillåta Nato att anfalla från Norge genom svensk territorium och om Sverige skulle delta i kriget mot Sovjet. Sovjetiskt underrättelsetjänst var väl medveten om att man i väst räknade med svensk medverkan. Den svenska regeringen hade bestämt en annan uppfattning om Sveriges neutralitet. Det var denna ståndpunkt som Stig Wennerström på alla möjliga sätt måste få fram i Moskva. För detta fick han livstid.
1973 frigav regeringen Palme Stig Wennerström efter 11 år i fängelse, som i dagens politiska stämning tolkas som ett kort straff. Snackebanden kanhända spelar en roll här. De gör Stig Wennerström till en person som spionerar mot USA:s intressen, vilket kanske uppskattades av Olof Palme, men inte har samma stöd i dagens Sverige.
Seppo Isotalo
Här följer Vitalij Nikolskijs artikel om fallet Wennerström ur Dagens Nyheter 3/11 1991:
Provästlig neutralitetspolitik fick Wennerström att bli spion
Mitt samarbete med Stig Wennerström började i oktober 1960 då jag efterträdde general Jusjtjenko som sovjetisk militärattaché I Sverige. Vid den tiden hade Stig Wennerström redan arbetat länge for den sovjetiska underrättelsetjänsten. Den förhållandevis korta period »m Jag arbetade med honom gjorde ett starkt Intryck på mig. men tyvärr blev det Wennerströms sista yrkesverksamma år.
Wennerström och jag var mycket olika människor. Själv kom jag från en enkel bondemiljö och var varken främmande for hårt arbete eller den soldatens vardag som skapade» kring det långa kriget mot Nazi-Tyskland. Den svenske översten Wennerström hade en helt annan social och kulturell bakgrund.
Ändå hade vi inga svårigheter att förstå varandra. På ett rent mänskligt plan kände Jag stark sympati och respekt for Stig. oberoende av tjänsteställning och bakgrund. Underrättelseofficerer är faktiskt också människor och som jag ser det. så hade mina känslor för Stig Wennerström främst alt göra med hans mänskliga kvaliteter.
Stig Wennerström var ingen enkel, avlönad agent bland många, en sådan som var beredd till vad som helst för pengar. Han var aldrig ute efter billiga sensationer och han överdrev inte sina insatser. Hans informationer var av det konkreta slaget och hade inga inslag av sådant som gick utöver uppdraget.
Jag är helt övertygad om att Stig Wennerström drevs av ideella och etiska motiv för sin verksamhet. Han var absolut ingen kommunist och delade på intet sätt de idéerna. Men då han beslöt sig för att bli sovjetisk underrättelseagent var han definitivt påverkad av de framgångar som sovjetmänniskorna med enorma offer nådde på slagfältet under kriget och det avgörande bidrag till segern över fascismen som därmed gavs.
När så det kalla kriget började omedelbart efter segern insåg uppenbarligen Stig Wennerström dess förödande inverkan och de faror för mänskligheten som det kunde medföra, i ett läge där de motsatta blocken båda innehade kärnvapen. I det läget blev kampen för att bevara fred I världen en oerhört väsentlig uppgift. Alt lämna ut hemlig information var naturligtvis i formell mening en lagstridig handling samtidigt som den hade avgörande positiva aspekter. Det blev möjligt alt undvika livsfarliga blindskär, och i den meningen var Stig Wennerström en fredskämpe.
Det går inte att förstå fenomenet Stig Wennerström om man inte har samtidens konkreta omständigheter med i beräkningen. Jag är övertygad om att ulan del kalla kriget hade någon sovjetisk agent med namnet Stig Wennerström aldrig funnits.
Självklart fick Stig Wennerström ersättning for sina insatser. Men de penningsummor han fick mottaga från mig ter sig verkligen skrattretande små i jämförelse med de oerhörda arvoden som spionromanernas superagenter får överförda till sina bankkonton. Som en illustration till detta kan
Jag berätta att Wennerströms månadslön var densamma som portvakten fick i det hus på Linnégatan 21 i Stockholm där jag bodde. Man kan inte kalla det för lön. Det handlade snarare om att täcka kostnaderna för utförandet av vissa uppdrag. Så t ex fick Stig Wennerström vid ett tillfälle ersättning för att resa till Schweiz och "spela curling".
Stig Wennerström var inte främst inriktad på att utföra underrättelseuppdrag riktade mot sitt eget fosterland. Han var faktiskt en övertygad patriot. Att det just var en svensk överste som blev sovjetisk agent kan bara förklaras utifrån de mycket speciella omständigheter som då rådde i världen. Att utföra omfattande underrättelseverksamhet i Sverige var nämligen inte på något sått en prioriterad uppgift för Sovjet vid den tiden,
Sverige var ett så öppet land, också på del militära området, att vi kunde få nästan all information vi behövde ur öppna källor. Så var t ex fallet med den nya svenska pansarvagnen T 100. Det var tillräckligt för en specialist på området att läsa tidningar och tillgänglig litteratur i Sverige för att få en föreställning om vad T-100 hade för kapacitet. Vidare den sovjetiska militärledningen mycket intresserad av den effektivt genomförda militärtjänsten i Sverige och utplaceringen av de militära förbanden. I egenskap av militärattaché var jag inbjuden att besöka förband och militära utbildningsanstalter, däribland flygskolor. och jag fick information och kunde i samtal med kompetenta personer få svar på många av mina frågor. Del behövdes egentligen inga agenter.
Frågan om den svenska neutraliteten är i del här sammanhanget av särskild vikt. I Sovjet var vi ingalunda okunniga om att var tredje tysk granat som slog ner på oss under andra världskriget så att säga var av svenskt ursprung, trots att Sverige hade deklarerat sin neutralitet. I Sovjet fanns det en stor respekt for Sveriges officiella neutrala ställning och man hade förståelse för alt det komplicerade läge som Sverige befann sig i berodde på var krigslyckan fanns i Europa.
Under efterkrigstiden valde Sverige att stå utanför allianserna i stället för att som Norge och Danmark ansluta sig till Nato Samtidigt hade den svenska neutralitetspolitiken naturligtvis sina nyanser den var klart provästlig och ibland otvetydigt för Nato. Det här var inte heller särskilt svårt för den sovjetiska ledningen att förstå, man kände till Sveriges politiska och ekonomiska traditioner, och landets geografiska läge var ett uppenbart faktum.
Samtidigt var det just denna inriktning på den svenska neutralitetspolitiken. närheten till väst och framför allt USA. som fick en överste i svenska armén att bli sovjetisk agent. För sovjetisk underrättelsetjänst var den viktigaste uppgiften naturligtvis att samla Information från USA och Nato. I USA och Västeuropa torde det ha funnits Sovjetagenter särskilt avdelade för denna uppgift, men når möjligheten gavs att få Information också 1 Sverige, av en svensk, så tog man chansen. Man visste att
Stig Wennerström genom sitt arbete hade tillgång till viktig Information om amerikanerna och deras militära teknik. Sovjetisk militär var t ex på sin tid intresserad av de nya amerikanska Hawk-raketerna. Och eftersom Sverige planerade alt utrusta sitt försvar med sådana raketer och till och med se över hela sitt bestånd av raketer så uppenbarade sig har möjligheten att få information om de amerikanska raketerna. Det ar dock viktigt att understryka att det Inte var Stig Wennerström som var den avgörande länken I informationskedjan. Det var omständigheterna som gjorde honom till sovjetisk agent.
Frågan inställer sig nu osökt om vilken skada Wennerströms informationsverksamhet tillfogade del svenska försvaret. I visst avseende måste svaret bli att han tillfogade Sverige skada, eftersom Hawk-raketerna, som skulle användas i det svenska försvaret, nu blev kända för Sovjet.
Vad gäller den svenska neutraliteten vill jag också tillägga att Stig Wennerström enligt min uppfattning var anhängare av en strikt alliansfrihet. Vad han kunde göra på hemmaplan för att påverka den svenska ledningen i den frågan vet jag inte. men jag kan konstatera, att når vi resonerade med honom om tänkbara planer i USA och Nato gentemot Sverige, så framhöll Wennerström upprepade gånger att Sverige verkligen höll fast vid sin neutralitetspolitik. inom rimliga gränser. Och det är helt klart att Wennerströms upplysningar bidrog till att goda relationer kunde upprätthållas mellan Sverige och Sovjet och att potentiell misstänksamhet och nervositet därmed hölls borta.
Jag träffade Stig Wennerström i situationer som inte föll utanför ramen för ett accepterat umgänge. När så behövdes överlämnade Stig mikrofilmad information till mig för vidarebefordran till Moskva dar man gjorde analyserna. Det var alltså inte min uppgift att studera informationen. Jag hade att på snabbaste sätt överlämna den till specialisterna. Men självklart visste Jag ungefär vad mikrofilmerna innehöll, även om Centrum på GRU ledde arbetet och fördelade uppgifterna.
Vem som direkt handledde Stig Wennerström från GRU:s sida, det vill säga den person som han kallade för sin gode vän från Moskva, vet jag inte. Generallöjtnant Aleksej Konovalov, chef för en av GRU:s byråer, var högste chef för oss agenter, och allt gick genom honom Melkisjev var hans ställföreträdande, men om han verkligen skötte direktkontakterna med Wennerström ar mer än jag kan säga.
Stig Wennerström fick svårare att utföra sitt informationslämnande till Sovjet efter att han börjat arbeta som svenska utrikesdepartementets nedrustningsexpert. Det fanns planer på att utnämna honom till sovjetisk konsul i Spanien, och hur hans öde då hade tett sig är svårt att såga. Av någon anledning blev detta inte av — kanske GRU i Moskva fattade det beslutet. Jag känner inte till de detaljerna närmare, eftersom jag vid den har tiden hade kopplats bort från kontakten med Wennerström. och en annan person hade satts på den uppgiften. Strax därefter häktades Stig Wennerström.
Hur det kom sig att Wennerström avslöjades år något som jag funderat mycket over. Kanske Oleg Penkovskij, som inom GRU arbetade för väst, spelade en roll där. Det är inte omöjligt att Wennerströms information kom att passera Penkovskij, och eftersom informationen var på svenska kan denne ha gissat sig till källan. Det kan finnas andra förklaringar, och här vet svenska, och naturligtvis amerikanska underrättelsetjänster mycket mer.
Själv vill jag förstås gärna tro att det inte var något misstag från min sida som gjorde att Wennerström blev avslöjad. Ledningen i Moskva anklagade heller inte mig för något då jag återvände hem 1963. Om så hade varit fallet hade jag inte kunnat uttala mig på det sätt som jag gör i dag.
Det som är gjort är gjort. Historien kan aldrig göras om, och det förflutna kan vi aldrig återkalla. Men jag känner en uppriktig medkänsla med Stig Wennerström, som fick betala så dyrt för sina handlingar. Jag kan bara önska honom allt gott och framför allt en god hälsa. Vi är båda till åren komna vid det här laget och på ålderdomen behövs verkligen en god hälsa.
Jag känner fortfarande samma sympati och respekt för Stig Wennerström för hans principfasta och vidsynta livsåskådning och för hans värme som människa. Jag skalle önska att svenskarna inte dömde honom efter alltför snäva perspektiv. En unik människa kräver en unik bedömning. Det var i hopp om en sådan förändring i människors tänkesätt som jag gick med på att skriva för en svensk publik.
VITALIJ NIKOLSKIJ
översättning: Helene Carlbäck-Isotato
Intressant, har någon fallet Arne Treholt i färskt minne, var han en norsk Wennerström ?
SvaraRadera