Fattigdomen i Sverige

När fattigdomen blir gammal kommer den på museum, skrev Ivar Lo-Johansson.
När den är färsk höljs den i dimma. Foto: Birgitta Pettersson Brodjaga.

570 000 personer har så dåliga inkomster i Sverige att de inte når upp till gränsen för försörjningsstöd.Men mycket är oklart om den svenska nyfattigdomen. Det statistiska underlaget haltar.

Det är hög tid för en ny Låginkomstutredning, anser Stefan Lindgren.


Jag läser i tidskriften "Välfärd" (4/2017), som utges av Statistiska Centralbyrån, att det inte är så farligt med fattigdomen i Sverige. Annat är det utomlands.

Jag finner den överslätande tonen besvärande. Debatten är tillbaka där den var före Låginkomstutredningen. Fattigdomen har insvepts i dimma.

Av materialet framgår att 6,0 procent av befolkningen eller 570 000 personer lever i hushåll med så låga disponibla inkomster att det inte räcker till

* baskonsumtion enligt riksnormen för försörjningsstöd (2 980 för ensamboende, 5 370 för par)
* boende
* hushållsel
* hemförsäkring
* barnmsorg
* lokala resor
* fack- och a-kasseavgift

Men bilden är suddig, bl.a. för att regeringen Reinfeldt 2007 avskaffade all insamling av data om folks förmögenhet, vilket Skatteverket tidigare hade gjort.

Man vet alltså inget om folks förmögenhetssituation, hur skulder och tillgångar slår i olika grupper. "Tillgångarna kan till och med vara orsaken till att man väljer att ha låg inkomst", skriver de förnumstiga SCB-utredarna.

För ett par år sedan, 2015, rapporterade SCB att 18,2 procent av dem som är 65 år och äldre levde under fattigdomsgränsen.

Det är möjligt att en del av den kvartsmiljon det handlar om räddats ur ren fattigdom med de senaste skattesjusteringarna för pensionärer. Men det fanns då kommuner där en tredjedel av pensionärerna var fattigpensionärer som Dals Ed och Dorotea och kommuner där bara en på femton var fattig, som i Lidingö.

Tiggare - EU:s gåva till mänskligheten -  och utländska medborgare som lever illegalt i Sverige täcks inte av någon statistik. Den speglar dessutom dåligt komplexa livssituationer. För den som bor på landsbygden kan t ex en indragen bensinmack innebär en dramatisk försämring. Livssituationen kan vara outhärdlig för unga som antingen inte lyckats få fast anställning eller inte har tillräckligt hög lön och därför inte heller kan få låna till bostad.

Vad som behövs är en ny Låginkomstutredning. Den utredning som genomfördes 1965-70 och sedan följdes av levnadsnivåundersökningen 1968-71 blev en viktig drivkraft i debatten. Idag famlar vi i blindo och tvingas lita till bristfällig statistik. Centerpartiet motionerade 1972 för att Låginkomstutredningen borde bli permanent men fick inget gehör. Olof Palme menade att det räckte med statistik. Nu skulle man koncentrera sig på åtgärderna. Sen dess har det gått nästan ett halvsekel.

Samtidigt som en skonsamhetens slöja dras över nyfattigdomen (skam hindrar många att träda fram) så har höga vederbörande dragit igång en  jakt på utslitna. De ska inte längre kunna gå i pension från 61,5 utan måste gneta på 1,5 år extra. Från olika håll, bl.a. pensionsmyndigheten sprids nu aktivt myten att en stigande livslängd kräver höjd pensionsålder.

Medellivslängden i Sverige har 1990-2010 ökat 4,72 år för män och 3,10 år för kvinnor.

Vad få har klart för sig är vad den ökade medellivslängden innebär. Bara en del av den ökade medellivslängden förklaras att vi lever längre efter pensioneringen (hypotetiskt vid 65).

Resten ligger på att fler överlever till fler yrkesverksamma år.

Den "ökade livslängden" är alltså till en stor del ett ökat antal levererade arbetsår i befolkningen, varför en höjning av medellivslängden antagligen finansierar sig själv.

Men detta nymalthusianska hokus-pokus kan fortsätta utan att någon reagerar. Vi är för många, sa pastor Malthus. Vi blir för gamla, säger socialförsäkringsminister Annika Strandhäll.

Den folkfientliga innebörden är densamma.

Stefan LindgrenPS. 1968 trängdes jag med hundratals f d hemmafruar på en nedlagd skofabrik i Örebro där vi rättade och kompletterade intervjuformulär till den pågående Låginkomstutredningen. Det var på många sätt en förhoppningsfull tid. Alla var överens om värdet av att veta hur folk egentligen har det.