Varför Ryssland fruktar en anti-missilsköld

Reagan och Gorbie på Island 1986:
ett kärnvapenförbud inom räckhåll, men stupade
på "Stjärnornas krig".

Utan begränsningar av defensiva stridskrafter riskerar utvecklingen av offensiva kärnvapen att skena, skriver Dave Majumdar som är försvarsredaktör på tidskriften National Interest (utges av en stiftelse där Henry Kissinger är hedersordförande).

Under de senaste veckorna har Ryssland genomfört ett antal interkontinentala ballistiska missiltest (ICBM) i syfte att utveckla sätt att penetrera USA:s nya s k missilsköld, skriver Majumdar.

Tanken är att ryska kärnvapen ska kunna nå sina mål även om de skyddas av en missilsköld - även om USA ännu inte hunnit skapa ett sådant försvarssystem ännu, utan bara har baser i Polen och Rumänien samt anti-missilvapen stationerade i Medelhavet.

Sovjetunionen och senare Ryssland blev misstänksamma mot USA:s planer på att skapa ett missilförsvarssystem redan innan president Ronald Reagan tillkännagav sitt strategiska försvarsinitiativ (SDI) 1983. Både amerikanska och sovjetiska kärnvapenexperter har ansett missilförsvarssystem vara mycket destabiliserande sedan 1960-talet när sådana system först förutsågs.

De flesta kärnvapenexperter i både USA och Ryssland håller fortfarande fast vid denna uppfattning trots att president George W. Bush frånträdde ABM-avtalet från 1972 i december 2001. Detta avtal förbjöd stormakterna att utveckla antiballistiska vapen.

Enligt teorin om nukleär avskräckning kan ett nationellt anti-ballistiskt missilförsvar, som det Reagan förutsåg, kopplat till en massivt nukleärt motanfall - neutralisera en angripares förmåga till ett andra slag.

"Utvecklingen av ett ABM-system skulle kunna tillåta ena sidan att utlösa ett första slag och sedan hindra motsidan från att retaliera genom att skjuta ned inkommande missiler", heter det i amerikanska UD:s historieskrivning om SALT I/II.

En sådan missilsköld kan potentiellt fresta motsidan att utlösa ett förebyggande anfall för att inte riskera att avväpnas. Den dåvarande försvarsministern Robert McNamara var en av de första som formulerade det grundläggande problemet med anti-ballistiska missiler - det hotade den säkra andraslagsförmåga som behövs för att ha en stabil ömsesidig nukleär avskräckning.

McNamaras idéer ledde till slut till det som blev det nu uppsagda ABM-avtalet, som undertecknades av Nixon.

"Det enda sättet vi kunde få det anti-ballistiska missilfördraget var att bevisa för Sovjet att vi inte kunde begränsa de offensiva nukleära stridskrafterna, SALT-avtalet, om inte detta åtföljdes av en begränsning av de defensiva stridskrafterna”, förklarade McNamara.

"Tänk bara, om vi försöker se till att vi har en andraslagsförmåga och bestämmer oss för att vi behöver, ska vis säga ett tusen Minutemen-missiler till det och sedan de satte in ett försvar.

Om vi har en andra strejkförmåga innan de satte in sitt försvar, måste vi öka får offensiva styrka för att inte förlora förmågan till av skräckning. Så vi lyckades till sist bevisa detta för Sovjet och den förståelsen ledde till två avtal - ABM- avtalet och SALT-avtalet. Begränsningen av de offensiva vapnen för inte möjlig utan avtalet om begränsning av de defensiva vapnen.”

McNamaras logik var så övertygande att ryssarna ännu i denna dag, anser Majumdar.

Existensen av ett system för försvar mot ballistiska missiler hos den ena parten tvingar framkallar behovet av en ”säker svarsförmåga” (assured response capability) hos motparten. Manövrerande stridsspetsar antas kunna penetrera en missilsköld. Utlösande signaler kan också sändas till varje silo från en obestyckad ICBM.

Även om alla dessa resonemang är teoretiska anser expertisen att ”teoretisk sårbarhet för ett förstaslag (motsidan har en rimlig chans att ’vinna’) gör dig politiskt sårbar. Så hela proceduren handlar ytterst om suveränitet, oberoende, handlingsfrihet etc.” (Nikolaj Sokol, f d sovjetisk kärnvapenförhandlare).

Ryssarna har flera angreppsvinklar på problemet. Redan 2004 testade de en manövrerande stridsspets. Programmet startade som svar på Reagans ”Stjärnornas krig” och en prototyp var klar 1990-91. Sedan skrinlades projektet under Jeltsinåren, men dammades av på nytt 1997-98.

För Ryssland finns bara en annan möjlighet att komma runt en fullt utbyggd missilsköld och det är att öka mängden offensiva vapen så att det kan överväldiga varje försvar.

Reagan tycks ha varit medveten om konsekvenserna och var 1986 i Reykjavik mycket nära ett avtal med Gorbatjov om att förbjuda alla kärnvapen. Det stupade på ryssarnas motvilja mot ”Stjärnornaqs krig”.

Vad som inte stod klart för Reagan vid det tillfället var  att det inte skulle kunna finnas någon missilsköld som var tät nog att det kunde motstå en massiv retaliering.

Det bästa ett ABM-system skulle kunna åstadkomma var att skjuta ned ett litet antal missiler som kanske skickats upp av en ”skurkstat” eller slå ut tillräckligt många fientliga missiler för att beröva honom förstaslagsförmåga.

Om detta hade stått klart för alla berörda i Reyjkavik 1986, skulle kanske världen ha sett helt annorlunda ut idag, slutar Majumdar.

Källa The National Interest


Ur dagens nummer av Ryska posten hämtar vi denna notis:

Nya tongångar från Vita huset

1 oktober var 25-årsdagen av det första avtalet mellan USA ochg Sovjet/Ryssland om begränsningar av de strategiska rustningarna (Strategic Arms Reduction Treaty - START). Enligt dessa avtal har båda länderna sänkt sina arsenaler från drygt 10 000 långdistansvapen till färre än 2 000. Det senaste avtalet - New START - slöts 2010 och ger USA och Ryssland fram till februari 2018 på sig att minska sina strategiska kärnvapenarsenaler till 1 550 stridsspetsar.

Avtalet kommer att löpa ut tidigt 2021, men kan för¬längas i ytterligare fem år om USA och Rysslands presidenter kommer överens om det. I president Donald Trumps första telefonsamtal med Rysslands president Vladimir Putin väckte Putin frågan om att utvidga fördraget, men Trump sa att han skulle överge avtalet för att han anser att det gynnar Moskva.

Men enligt Reuters sade tjänstemän i Trumpadministrationen förra veckan att Vita huset är öppet för en förlängning.

Lisbeth Grönlund, medordförande i det globala säkerhetsprogrammet i Union of Concerned Scientists, kommenterar.

”Att Vita huset har ändrat tongångar och nu är öppen för att förlänga New START är välkomna nyheter.”

”Det här är ett avtal som president Trump borde gilla. Det begränsar antalet ryska kärnvapen som kan nå USA:s territorium och det möjliggör inspektioner av Moskvas nukleära styrkor för att säkerställa att de följer avtalet. Utan denna överenskommelse skulle denna övervakning försvinna.”

http: //allthingsnuclear.org/emacdonald/25-years-of-start
Union of Concerned Scientists
www.ucsusa.org
28 september 2017