Rätt och fel om Oktober

Den ryske författaren Michail Kurajev försöker i en intervju med tidningen Vetjernyj Sankt-Peterburg reda ut vad som är rätt och fel om Oktober-revolutionen som firar 100 år den 7 november.

Han är prisbelönt för sina många historiska teaterpjäser.
I intervjun menar han att grundorsakerna till Oktober-revolutionen måste sökas i de klass- och ståndsklyftor som bestod efter livegenskapens avskaffande.

Inte alla räknades som fullvärdiga människor. En del betraktades som andra sortens människor eller jämställdes med dragdjur.

Inte ens Solzjenitsyn kunde förmå sig att kritisera sovjeterna som var en folklig uppfinning.


Varför bestod det ryska imperiet i århundraden och bröt samman på en vecka? Det finns ju olika versioner: en brittisk sammansvärjning, en provokation av radikaler, en konspiration av militären som tsaren att abdikera. Varför kom februari 1917 så oväntat för de ryska eliterna?

– Jag tycker att det är konstigt att människor som upplevt händelserna 1991 ställer en sådan fråga.

– Allt kollapsade eftersom det inte längre kunde stå. Och det har inget att göra med konspirationer. Vår generation såg allt med egna ögon. Ingen kunde utifrån störta det sovjetiska kommunistpartiet. Makten ruttnade och bröt samman inifrån.

- Ryssland, som det gick in i året 1917, kunde inte längre existera så. Den första allvarliga varningen för makthavarna kom 1905. De lärde sig ingenting. För 1905 var ett eko av 1861. De listiga halvmesyrer till reformer som då genomfördes till de härskandes fördel  hade inte löst Rysslands problem och slutfördes aldrig. 1905 kom som en påminnelse om det…

Finns det en direkt koppling mellan händelser med mer än fyrtio år emellan?
– Vad var 1905? Man avskaffade tvånget för de tidigare livegna att friköpa jorden, de slaveriets bojor som bönderna trälat under sedan 1861. Bönderna erkändes som ett medborgerligt stånd. Av någon anledning har  man idag glömt att adeln ännu i mitten av 1800-talet handlade med människor i Ryssland.

- Vem ställdes någonsin till svars för det? Sedan börjar man tala om hur grymma upproren och revolutionerna var. Är det inte grymt att handla med människor?! Tänk er att det i Europa i mitten av 1800-talet existerade en slavägarstat! Det vill man av någon anledning inte minnas, och alla längtar efter ett idealt Ryssland, som vi skulle ha förlorat. Låt mig påminna om situationen 1917. 1916 skedde ett uppsving i industrin…

Trots kriget mot Japan?
- Delvis tack vare kriget. Men här är ett fantastiskt faktum. I den tidens Ryssland, som man nu påstår var välmående, användes 48 procent av bränslet till matlagning och uppvärmning. Det säger en hel del. Det betyder att nära hälften av bränslet i landet hamnade i köksspisen och inte i industrin. Den tidens industriella högborg, Donbass, förbrukade mindre energi än hissarna i New York under samma tid.

- I detta finns en av orsakerna till att den ryska staten 1917 inte höll stånd utan bröt samman. Det vill säga landet stod inför allvarliga problem med modernisering av industrin och lyfta ekonomin till det nya seklets nivå. Betraktar man februari 1917 som ett resultat av några intriger - interna och externa - har man inte förstått det grundläggande.

Hur kan du jämföra 1917 med 1991?
– Jag skulle också vilja tillägga år 1993 år. När vi diskuterar revolutionen 1917 och händelserna 1991 och 1993, talar vi av någon anledning inte om det viktigaste. Följden blir att man tror att de förkättrade bolsjevikerna för hundra år sedan ”hittade på en kupp”. Låt mig påminna om att en revolution ur vetenskaplig synpunkt är en grundläggande omvälvning av samhällslivet. Den socialistiska oktoberrevolutionen var den första erfarenheten i mänsklighetens historia av att avskaffa det privata ägandet av produktionsmedel.

Är det så enkelt?
– Om vi säger att Volga mynnar ut i  Kaspiska havet så är det inget som bolsjevikerna har hittat på. Vi konstaterar helt enkelt att bolsjevikerna avskaffade privategendomen.

Och vad gav detta experiment?
– Så snart revolutionen ägde rum visade den sin kraftfulla sociala, politiska och ekonomiska potential. Tänk vad det innebar att eliminera ståndsskillnaderna...

Ojämlikheten mellan stånden var alltså en av orsakerna till revolutionen?
– Utan tvekan. En del var fullvärdiga människor och andra bara ”andra sortens” människor. Det fanns "Ers högvördigheter” ”excellenser” och grå boskap i form av soldater, bönder och arbetsdjur (bydlo, det ryska ordet för både dragdjur och arbetsfolk, SL).

– Vikentij Veresajev skrev i sina anteckningar om det japanska kriget om hur grymt och hårt soldaterna behandlade officerarna, när de återvände från kriget. "Halla där, högvördigheten, vad pladdrar du om, jag ska säga dej…” Att göra honnör och hälsa korrekt var inte att tänka på. Den sociala spänningen i landet var enorm och den förstärktes av resterna av de feodala ståndsklyftorna.

Men varför övergick februari så snabbt i oktober?
- Det är uppenbart. Innan bolsjevikerna och Lenin tog makten banade den provisoriska regeringen på alla sätt väg för dem. Ett slående exempel är Kerenskijs beteende under Kornilovupproret. Som regeringschef bröt han sitt avtal med Kornilov, eftersom han var rädd för sovjeterna, som redan i början av hösten 1917 var en reell makt. Förresten föddes sovjeterna under revolutionen 1905 i Ivanovo. Det var ett uttryck för folkets självständiga politiska kreativitet. Därför är det många oppositionella i nivå med Solzjenitsyn och Sinjavskij som inte har några invändningar mot sovjetmakten. Även Kronstadtupproret var för sovjetmakten…

Men utan bolsjeviker…
– Eftersom sovjetmakten föddes naturligt. Ingen kom med den till oss i en plomberad järnvägsvagn. Den föddes här i landet. Men tyvärr fick den inte någon naturlig utveckling och varje social och politisk erfarenhet måste växa genom olika stadier. För mig är sovjetmakten min makt, jag ser en kreativ tanke i den. Mycket ofta tvingas man höra att Lenin skulle ha förstört imperiet och så vidare. Vissa historiker suckar exempelvis och säger att det krävdes enorma ansträngningar för att återskapa det-

Stämmer inte det?
– Vems ansträngningar krävde det? undrar man. Vem återupprättade detta imperium? Vitgardisterna själva erkände i emigration att endast bolsjevikerna kunde rädda landet inom imperiets gränser. Just detta är den historiska dialektiken. Kerenskij, som inte var den mest korkade personen i rysk historia, insåg mycket väl att endast en diktatur kunde rädda landet.

Var det därför han bestämde sig för att spela under täcket med Kornilov?
– Ja. Särskilt eftersom han i sitt följe hade ganska beslutsamma generaler, av Kaledin och Markovs typ. Men i ett visst ögonblick förstod även de att de inte skulle rå på sovjeternas diktatur.

Kunde bara bolsjevikerna förhindra att de tyska trupperna intog Petrograd?
– Det tror jag inte. Det ryska folket har alltid stått enat mot yttre hot. Men jag noterar att själva inträdet i första världskriget var ett verkligt brott. Tsaren och hans kumpaner drog helt enkelt med sig Ryssland in i denna slakt.

Var kriget inget man ville ha?
– Det ville de styrande verkligen ha. De önskade i högsta grad få feta statliga krigsbeställningar. De ville också konsolidera samhället mot den yttre fienden. Och de ville verkligen ta inloppet till Svarta havet, trots att vi redan på 1800-talet hade bränt oss på denna geopolitiska fråga. Tänk på det rysk-turkiska kriget. Då tillät inte britterna oss att ta inloppet. Varför skulle de ha förändrats 1918?

Låt oss gå tillbaka till 1917. Bolsjevikernas maktövertagande förvandlades ju till ett inbördeskrig...
– Jag stötte nyligen på en siffra som tyder på att inte så många människor deltog i inbördeskriget. I båda arméerna - den röda och den vita - var det ojämförligt mycket förre stridande än som hade kämpat mot tyskarna. Landet levde. Människor plöjde, sådde, studerade och läkte såren från världskriget. Även posten fungerade, och brev kom fram till alla adresser.

Jag förstår att historiker ogillar hypotetiska resonemang. Men hade bolsjevikerna någon chans att undvika splittringen av samhället efter 1917?
– Är det verkligen så svårt att förstå att 1917 var en följd av denna splittring och inte orsaken till den? Såväl Pugatjovs, dekabristernas som narodnikernas uppror var en följd av splittringen. Och svaret på din fråga bör sökas hos vitgardisterna. Hos general Denikin till exempel. När officerarna kom till honom med nyheten om att tsar Nikolaj och hans familj hade skjutits och krävde någon sorts reaktion på detta, svarade han: ”Är ni inte kloka? Vill ni ta ifrån mig min armé!” Det innebar att symbolen upphört att existera även för den vida armén.

- Ja, tsarfamiljen gick under, med oskyldiga barn, husläkare och tjänare. Men vad gjorde de vita med böndernas familjer? De dränkte hela byar i blod när de hämnades en enda officers liv, och tog ingen hänsyn till ålder. Läs general Wrangel eller general Drozdovskij. De skryter om sina blodiga räfster.

Kan det vara så att bolsjevikerna segrade på grund av massornas okunnighet? Medan de politiska eliterna inte hade räknat med dem...- Eliterna överskattade sig själva helt enkelt och underskattade massornas revolutionära energi. Den provisoriska regeringen trodde att de redan hade gripit Gud vid skägget och kunde leda Ryssland framåt i koppel. Men vad hände egentligen? Redan i maj 1917 stod det klart att denna regering inte behärskade situationen. På De saknade helt den livserfarenhet som krävs av politiker. De var professorer och universitetslektorer med en förkärlek för politiska äventyrligheter. Professor och politiker, det är helt olika yrken.

Det vill säga att Lenin var en lysande politiker?
– Det erkände till och med Solzjenitsyn.

Här är platsen att påminna om personlighetens roll i historien. Skulle Rysslands öde ha gestaltat sig annorlunda utan Lenin?
– Försök svara på frågan: vem skulle kunna räknas som jämbördig med Lenin, med hans inflytande på historien? Napoleon? Alexander den store? Djinghis Khan?

Vad ska man kalla denna serie händelser? Var det en revolution eller en kupp?
– En kupp, det är när någon kommer in i tsar Pauls sovgemak och stryper honom med en halsduk. Och ingenting förändras i grunden av sådana handlingar. Det enda som händer är att den mördades son intar tronen.

– Men en socialistisk revolution är något helt annat. På samma sätt som den stora socialistiska oktoberrevolutionen 1917 genomfördes 1991 och 1993 en stor småborgerlig kontrarevolution. Politiska krafter med motsvarande ekonomiska intressen tog makten för att partiet, som skulle tillämpa Lenins förmåga att leva under föränderliga historiska förhållanden, inte kan förändra sig. Det började med Lenin och slutade med Tjernenko.

Tanken var god, men de som skulle verkställa den slarvade?
– I den ortodoxa tolkningen av treenigheten finns en beskrivning av denna som odelbar och oförenlig. Det är ju en dialektisk formel som uttrycker motsatsernas enhet. Så är det också med vår revolutions historia – ont och gott är odelbart och oförenligt. När vi idag talar om året 1937 ryser folk ofrivilligt och tänker på arresteringar och repression. Jag kan visa er en enorm mängd förordningar och beslut om industrins utveckling och om ekonomin i olika nordliga regioner, som antogs samma år. Om byggnadsprogrammet för ”dubblerande” fabriker i Ural och Sibirien. Och dessa förordningar och beslut verkställdes och det med råge! Landet levde och arbetade. Och samtidigt förberedde det sig för det kriget som skulle komma.

Var sovjetmakten när allt kommer omkring bra för Ryssland?
– Som jag just sa, i den är gott och ont odelbart och oförenligt. Om man reflekterar över Ryssland som en särskild historisk formation så tjänade sovjetmakten till att bevara den i sjuttio år. Sovjetunionens republiker var likaberättigade ur alla synpunkter. Och hur många republiker levde inte på subventioner från unionen? Idag kallar de denna tid för ”ockupation”. Det finns gott om personer som vill svartmåla vår historia. Men att idag tala om vad som skapades under denna period i våra liv är inte brukligt.

- Jag framträdde nyligen för studenter på Tulas pedagogiska universitet och började berätta om sovjetmakten. Jag tog exempel på det otroliga arbete som utfördes under det stora fosterländska kriget (andra världskriget). Jag berättade för dem om hur sovjetmänniskorna var, att de levde för framtiden. Men den framtid som de levde för förverkligades inte. Den blev de bestulna på. Den förskingrades. Men de själva var vår framtid, de miljoner sovjetmänniskor som räddade landet, skapade och återuppbyggde det efter kriget. Det var just dessa människor som föddes av oktober 1917. Och de kommer inte att födas igen. Att inte minnas detta är skändligt och gement. Vi lever idag på de tillgångar de efterlämnade.

– Ni skulle ha sett hur studenterna lyssnade. I två dagar samtalade vi! De hade huvudena fullproppade med Gulag, lägren på Solevtskijeöarna och i Magadan. Skulle detta verkligen vara hela sovjetepoken?...



                                                                 ***

Intervjun var gjord av Sergej Iltjenko och publicerades i Vetjernyj Sankt-Peterburg 11 oktober 2017.

Den ryske författaren Michail Kurajev (f. 1939) är bosatt i S:t Petersburg och verksam främst som dramatiker. 1997 fick han Rysslands främsta utmärkelse, det ryska statspriset. Hans senaste arbete är en dramatisering av Solzjenitsyns verk ”Det röda hjulet”.

På svenska finns Kurajev representerad med en roman, Kapten Dickstein en fantastisk berättelse (övers. Hans Björkegren 1989).

Stefan Lindgren