Vad ligger under Koreakonflikten?

Enligt Steve Mollman i Quartz Report är det Nordkoreas enorma mineraltillgångar som fungerar som en osynlig magnet på den amerikanska utrikespolitiken.
Tillgångarna har värderats till mellan 6 och 10 biljoner dollar (USA:s statsskuld är 20 biljoner dollar).
Nordkorea har bland annat järn, guld, magnesium, zink, koppar, kalksten, molybden, grafit och minst 200 andra mineraler. Det finns också stora mängder av sällsynta jordartsmetaller, som behövs i bl.a. tillverkningen av smartphones och andra högteknologiska produkter, som är livsviktiga för Sydkoreas industri.

Uppskattningar som till värdet av landets mineraltillgångar har varierat kraftigt under åren och bedömningarna försvåras av sekretess. Enligt en uppskattning av ett sydkoreansk statligt gruvföretag är de värda över 6 biljoner dollar. Enligt ett sydkoreansk forskningsinstitut handlar det snarare om 10 biljoner dollar.

Men Nordkoreas gruvindustrin har minskat betydligt sedan början av 1990-talet. Det är troligt att den genomsnittliga operativa nivån för befintliga gruvanläggningar ligger under 30 procent av kapaciteten. Det finns en brist på gruvutrustning och Nordkorea kan inte köpa ny utrustning på grund av sin svåra ekonomiska situation, energibrist och dåligt elnät.

I november 2016 FN antog en resolution som stoppar Nordkoreas export av kol samt nickel, koppar, zink och silver. Den föregicks av en resolution i mars 2016 som förbjöd export av guld, vanadin, titan och sällsynta jordartsmetaller. Nordkoreas mineralskatter ska tydligen ligga i malpåse tills en girig omvärld lyckats lägga beslag på dem.

Nordkoreas grannar har länge haft sina ögon på landets mineralförmögenhet. För ungefär fem år sedan spenderade Kina cirka 10 miljarder dollar på ett infrastrukturprojekt nära gränsen till Nordkorea, främst för att underlätta tillgången till mineraltillgångarna. Nordkoreas största järnmalmsfyndigheter, i Musan län, ligger nära Kinas gräns.

Sydkorea har egna planer för mineralresurserna. Det ser dem som ett sätt att hjälpa till att betala för en efterlängtad återförening, vilken skulle kosta hundratals miljarder eller till och med biljontals dollar. (jfr. Tyskland).

In maj inbjöd Sydkoreas ministerium för land, infrastruktur och transport inbjudna företag att lämna anbud på möjliga infrastrukturprojekt i Nordkorea, särskilt i gruvindustrin. Det hävdade att underjordiska resurser kan "täcka kostnaden för att reparera Nordkoreas dåliga infrastruktur."

Det var naturligtvis att gå händelserna långt i förväg.

red


https://qz.com/1004330/north-korea-is-sitting-on-trillions-of-dollars-on-untapped-wealth-and-its-neighbors-want-a-piece-of-it/