 |
| Tysk trupp i Kosovo. |
Enligt artikel 26, punkt 1 i den tyska grundlagen strider förberedelser av ett anfallskrig mot författningen. Men den relevanta straffrättsliga bestämmelsen, paragraf 80 i strafflagen, har utgått.
Det innebär att förberedelser för angreppskrig inte längre kan bestraffas enligt tysk lag.
Det är författaren Wolfgang Bittner som slår larm på hemsidan Hintergrund.de. Paragrafen som i tysthet tagits bort löd:
"Den som förbereder ett anfallskrig (artikel 26 punkt. 1 i konstitutionen), som Förbundsrepubliken Tyskland ska delta i och därmed utsätter Förbundsrepubliken Tyskland för krigsfara, skall straffas med fängelse på livstid eller fängelse i minst tio år."
Författningsföreskriften har dock i ett konkret fall visat sig värdelös. När nätverket Friedenskooperative anmälde den röd-gröna regeringen för medhjälp i anfallskrig mot Irak den 7 februari 2006 svarade den tyska justitiekanslern (Generalbundesanwalt) att: "enligt den klara ordalydelsen är bara förberedelser till ett anfallskrig straffbart, inte anfallskriget själv ...". (1)
Med sådant lagvrängeri var naturligtvis författningens föreskrift oskadliggjord. Och nu försvinner alltså även strafflagens förbud mot förberedelser till angreppskrig.
Den paragraf som införts som ersättning, § 80a, lyder:
"Den som offentligt i det område som omfattas av denna lag, på ett möte eller genom spridning av skrifter (§ 11 punkt. 3) uppviglar till brottet aggression (§ 13 i den internationella brottsbalken) ska straffas med fängelse från tre månader till fem år."
I § 13 i den internationella brottsbalken "aggressionsbrott", som i sin tur hänvisar till stadgan för Förenta nationerna, heter det::
(1) Den som leder ett anfallskrig eller begår någon annan aggressionshandling, som till sin natur, allvarlighetsgrad och omfattning av en uppenbar kränkning av FN-stadgan ska straffas med livstids fängelse.
(2) Den som planerar, förbereder eller initierar ett anfallskrig eller någon annan aggressionshandling enligt punkt 1, ska straffas med fängelse på livstid eller fängelse i tio år. Handlingen enligt mening 1 är straffbart endast om
1. Angreppskriget äger rum eller andra angreppshandlingar begås eller
2. leder till att Förbundsrepubliken Tyskland utsätts för faran för anfallskrig eller annan aggressionshandling.
(3) en aggressionshandling riktas mot en oberoende stats suveränitet, territoriella integritet eller politiska oberoende eller är på annat sätt oförenlig med FN-stadgans föreskrifter om användning av väpnat våld av en stat. "
Denna bestämmelse ger i strid med artikel 26, punkt 1 grundlagen och den tidigare punkt 80 i strafflagen ett stort utrymme för tolkning, (2) särskilt som FN-stadgan i en rad fall i praktiken ansetts förenlig med aggression som föregiven "humanitär intervention", "förebyggande självförsvar" eller "nödläge" (som till exempel i Kosovo-kriget).
Så 80a i strafflagen är inte ett substitut för den avskaffade § 80 i strafflagen är, som en del hävdar. (3) Lagstiftaren har snarare legaliserat den tyska regeringens olagliga militära praxis.
Särskilt oroas Bittner av lagändringarna i kombination med utrikesmionister Frank-Walter Steinmeier uttalanden om ett "vidgat engagemang från Bundeswehr". Tysk militär har inte bara deltagit i bombkriget mot Serbien (för tredje gången i historien!) och haft en stor kontingent i Afghanistan samt deltagit i Irak (dock inte från första början) och i Libyen.
hintergrund.de
Noter
(1) Netzwerk Friedenskooperative, Angriffskriege führen ist nicht strafbar – oder: (Real-)Politik statt Juristerei, http://archiv.friedenskooperative.de/ff/ff06/1-10.htm, 3.3.2017.
(2) Se även: Dieter Deiseroth, Der unerfüllte Verfassungsauftrag des Artikels 26 Absatz 1 Grundgesetz, Vorgänge Nr. 217, zit. n.: http://www.nachdenkseiten.de/upload/pdf/170508-v217_22_deiseroth3.pdf.
(3) T ex:: Jürgen P. Lang, Halbe Wahrheiten zum „Angriffskrieg“, Bayerischer Rundfunk, BR24, 2.1.2017, http://www.br.de/nachrichten/angriffskrieg-100.html.
Gerhard Schröder var den första förbundskanslern som genom angreppet mot Jugoslavien bröt mot den tyska grundlagen. Han var medveten om detta och uttryckte det även vid tillfället. Till Schröders förtjänst bör räknas hans vägran att medverka vid angreppet mot Irak. Det första Angela Merkel gjorde när hon tog över som förbundskansler var att till G.W. Bush beklaga att Tyskland inte slöt upp vid USA:s sida 2003.
SvaraRaderaGrundlagen ändras för att den tyska makteliten inte skall besväras av dess skrankor. Tysklands gränser försvaras i Hindukush som utrikesminister Westerwelle sade. Framå'åt mannar ! Afrika härnäst ?
Jag noterar att de som i tysthet tagit bort paragrafen genom sin handling bryter mot exakt den paragraf som de tagit bort och rimligen borde straffas av det tyska folket innan det går åt pipan igen.
SvaraRaderaHar tyskarna vett nog att göra det? Tveksamt. De verkar gilla att stupa likt lämlar i krig efter krig på elitens order.
Den tyska kulturen är mycket sträng. Redan som barn straffas du hårt av föräldrar eller lärare om du gör något "fel". För en vanlig tysk har därför ordet "frihet" annan innebörd än hos oss. Vi tolkar det som att man får göra vad man vill, för en tysk är "frihet" att vara "fri från straff" och det är man om man lyder order, ty då är det inte end eget "fel".
SvaraRaderaHur är det nu med Sveriges beteende i det sammanhanget, är inte vi passivt inrättade på anfallskrig genom det militära samarbete vi är djupt insyltade i? Och hur bortförklarar man det isf?
SvaraRaderaÄr det också tyskarnas fel?
Du har rätt, Peter. Värdlandsavtalet med Nato medger uttryckligen medverkan vid anfall på tredje land. Sverige saknar all lagstiftning mot anfallskrig. I 200 år har det inte varit nödvändigt, man kan argumentera. Men efter Afghanistan och Libyen bl.a. borde det finnas en paragraf som sa att Svensk trupp endast får delta i krig utomlands på uttrycklig begäran av FN och under FN:s direkta kommando. Varje annan militär verksamhet utomlands borde kriminaliseras. Men f n är det förstås bara önsketänkande.
SvaraRadera