Hypermakt övar krig

Protester mot krigsövningarna utanför USA:s ambassad i Sydkorea
måndag 21 augusti.

21 augusti började USA och Sydkorea genomföra krigsövningar med tiotusentals soldater som enligt nordsidan syftar till att utlösa ett kärnvapenkrig.
Samtidigt som USA:s utrikesministrer Rex Tillerson berömmer Nordkorea för att ha visat återhållsamhet genomför USA sina krigsövningar i full skala.

Sebastian Gorka, en underlig figur som är rådgivare åt USA:s president Trump, säger att USA nu inte bara är en supermakt: "Vi är nu en hypermakt. Ingen i världen, särskilt inte Nordkorea, kommer nära att utmana våra militära förmågor."

Koreakännaren Bruce Cumings analyserar i Guardian verkligheten bakom hyperretoriken.

Att ingen kan utmana USA har varit en truism sedan Sovjetunionen kollapsade, men det förklarar inte hur USA har misslyckats med att vinna fyra av de fem stora krig som det har utkämpat sedan 1945, skriver Cumings. 

"Ett av dessa krig var i Korea, där enkla bondearméer, nordkoreanska och kinesiska, tvingade USA till ett stillestånd.

Det var för 64 år sedan som nordkoreaner kom hem från detta krig till en levande mardröm, efter tre år av det amerikanska flygvapnets 'regn av ruin' (Trumans fras). Pyongyang hade jämnats med marken, och det amerikanska flygvapnets officiella handlingar angav att städerna i norr drabbades av större skador än tyska och japanska städer som brandbombades under andra världskriget.

Precis som japanska forskaren Richard Minear betecknade Trumans atombomsanfall som 'syftande till utplåning' (exterminationist) skrev den stora franska författaren och filmskaparen Chris Marker efter ett besök i norr 1957: "Utplåning har gått fram över landet'. Det var en outplånlig erfarenhet som fortfarande finns inborrad i huvudet på varje nordkorean.

Vid mitt första besök i Pyongyang 1981 kom en guide snabbt in på bombningarna och sa att de hade dödat flera av hans familjemedlemmar. Affischer på väggarna skildrade en rynkig  gammal kvinna som mitt under bombningarna förklarade att  "USA-imperialisterna - är vargar".

Dagen efter Trumps utfall förklarade Demokratiska folkrepubliken Koreas (DFRK) regering : "USA förde en gång av ett tragiskt krig som störtade detta land ner i ett hav av blod och eld, och  lämnade inte sten på sten för att utplåna DPRK:s ideologi och system sekel efter sekel.."

Det finns 25 miljoner människor  i Nordkorea. De blöder som vi gör, de lever och dör som vi gör, de älskar sina släktingar som vi gör. Trumps okänsliga och övermodiga hot var kanske det mest oansvariga han sagt sedan han blev president (vilket verkligen säger en del), men de flesta amerikaner kommer inte att inse det eftersom de inte vet någonting om de bombmattor USA lade ut över Nordkorea.

Och hur är det med de 50 miljoner sydkoreanerna, vars åldringar  också led i detta krig? 'Trump verkar inte förstå vad en allians är och tycks inte bry sig om sina allierade när han säger sådana saker', förklarade Lee Byong-chul, en ledande forskare på ett institut i Seoul till  New York Times. 'Ingen amerikansk president har nämnt ett militärt alternativ så lättsinnigt  som han har.'

Men här har Trump ett prejudikat: Bill Clinton brydde sig inte heller om att konsultera den tidigare sydkoreanska presidenten Kim Young Sam när han utarbetade planer för en 'förebyggande' attack  i juni 1994.

De närmaste veckorna är kritiska för denna fördjupade kris, med det årliga krigsspel som startades den 21 augusti, med tiotusentals amerikanska och sydkoreanska trupper."

Enligt Cumings följer den nordkoreanska strategin strikt "öga-för-öga"-logiken. När USA:s  B1-B-bombare med kärnvapenkapacitet lyfter från Guam för överflygningar av Sydkorea , såsom skett under både Obama och Trump, väljer nordsidan ett scenario som uppmärksammar  USA:s nukleära utpressning, som var intensivast 1958 till 1990, då USA stationerade hundratals kärnvapen i Sydkorea med standardplaner för att använda dem i de tidiga stadier av en tänkt nordkoreansk invasion.

Pyongyang tycker också om att välja datum som har historisk resonans, påpekar Cumings: 15 augusti, den dag som hotet mot Guam var tänkt att realiseras, var årsdagen för Koreas befrielse från den japanska kolonialismen år 1945.

Det datumet är passerat utan nordkoreanska uppskjutningar. Nu återstår det amerikanska hotet, uppvaknandet ur hypermaktseuforin och en troligen lång väg till förhandlingsbordet.


red

Källa för Cumingscitaten: Guardian 16/8