Särskilt intressanta är mineraler som används för batterier av alla slag, lysrör, turbiner eller i radiologi, och nästan alla idag måste köpas från Kina.
Michael N. Silver, vars företag "American Elements" specialiserat sig på sällsynta mineraler, har bearbetat Trump-administrationen för tre uppdragsgivares räkning, rapporterar NYT.
Stephen A. Feinberg, ägare till väktarföretaget "DynCorp International", har också ett stort intresse. Detta företag skulle få till uppgift att skydda exploateringen av gruvorna.
Redan 2010 uppskattade amerikanska myndigheter värdet av de orörda råvarorna i Afghanistan till nära 1 biljon dollar (ett tusen miljarder). Redan under president George W. Bush hade Förenta staterna kartlagt de viktigaste fyndigheterna. Osäkerhet och brist på transporter har dock hittills hindrat exploateringen.
.
Även Indien, Kanada, arabemiraten och andra har kapat åt sig delar av kakan. Kina har redan tecknat ett kontrakt på 3 miljarder dollar för att driva koppargruvan Ainak 40 kilometer sydost om Kabul. Driften har dock ännu inte kommit igång.
I en konversation med CIA:s personal beklagade för en tid sedan president Trump att USA drog tillbaka huvuddelen av sina trupper från Irak utan att säkra oljan. Uppenbarligen har han bestämt sig att inte göra om misstaget i Afghanistan. Detta kan ha varit ett av de tunga skälen för Trump att välja att trappa upp den militära närvaron från 8 000 man till 12 000.
Trumps företrädare Obama gav ett explicit löfte att avveckla den amerikanska militära närvaron i Afghanistan, ett löfte som han svek. Trump dömde i valkampanjen ut USA:s militära engagemang i Afghanistan, ett engagemang som han nu beslutat trappa upp.
Samtidigt som NYT öser ovett över Afghanistans president Ashraf Ghani och beskriver honom som en korrupt vasall ska man komma ihåg att afghanerna har en lång tradition av att spela ut stormakterna mot varandra.
Den afghanska ambassadören till Ryssland, Abdul Qayyum Kochai, sa nyligen att USA och Nato helt borde lämna Afghanistan och borde ha gjort det för länge sedan. När det gäller Rysslands möjliga roll i återuppbyggnaden av fred i landet anslog Kochai en positiv ton.
”Vi vill att Ryssland även ska hjälpa afghanerna att skapa fred och säkerhet till Afghanistan, sade ambassadören. ”Vi vill ha ett mycket bra förhållande med Ryssland, även om det har varit en del problem i historien.”
Beskrivningen av den misslyckade sovjetiska interventionen 1979-89 i landet som ”en del problem” är verkligen anmärkningsvärd och visar hur desperat Kabul försöker ta sig ur USA:s klor.
Stefan Lindgren
källor: infoSperber.ch, New York Times den 27 juli 2017, sputnik 26/8
Den irakiska oljan skulle i slutändan betala för kalaset som bestod i USA:s sönderbombning av landets infrastruktur, där de feta kontrakten för restaurering med ensamrätt skulle gå till amerikanska entreprenörer. Problemet börjar bli USA:s allt svagare konkurrenskraft i dessa sammanhang. Utan monopol på kakan klarar de inte en kostnadsbaserad konkurrensutsättning. Detta torde även gälla gruvverksamhet i Afghanistan.
SvaraRaderaSedan finns det naturligtvis flera andra skäl till att man vill stanna kvar i landet, det är en utmärkt plats för baser för att utöva kontroll över Asien. Och CIA älskar vallmoodlingar mer än någonting annat. Finns inget vackrare än blommande vallmo vajande i den afghanska solen. Journalisten Pepe Escobar hade förra veckan en artikel om detta där han berättade hur en australiensisk militär för ett antal år sedan hade konfronterat sina amerikanska kollegor med att han varseblivit hur råvaran till heroinet transporterades vidare via pakistanska hamnar. Han uppmanades att hålla käften såvida han inte ville åka hem i en liksäck. CIA finansierar sin dolda budget, den svarta budgeten som de säger i USA, genom droghandel. Det är den del av budgeten som kongressen inte har någon insyn i och som kan användas till undergrävande krig runtom i världen. Därtill kan droghandeln selektivt riktas till marknader i länder som man vill försvaga eller varför inte rentav till de oroliga kvarteren i det egna landets innerstäder.
Och till sist så är detta krig tämligen idealiskt för det militär-industriella komplexet. Offren är få och de drabbade kommer från USA:s fattigregioner ur familjer som väger lätt i politiken. Däremot kräver kriget massiva insatser av högteknologisk hårdvara och mjukvara som ger det ljuva klirret i de hungriga kassorna.