DN:s kampanj mot miljonprogrammet

Seppo Isotalo med räknestickan i högsta hugg, framför 

"Riksgropen" 1972. I Bakgrunden Hamngatan/Regeringsgatan.

Dagens Nyheters kulturredaktion har startat en artikelserie om "miljonprogrammet", då en miljon bostäder byggdes 1965-75. 

De hittillsvarande inläggen har varit negativa och DN har refuserat följande artikel av en av miljonprogrammets veteraner, docent Seppo Isotalo.


Jag läser Ola Anderssons artikel om Miljonprogrammets arkitektur i Dagens nyheter 27 juni. Han har rätt i att grunderna ska sökas i boken Regionplan för Stockholm 1952. Planen var den fysiska grunden, men miljonprogrammets förutsättning var att det fanns pengar i pensionsfonderna. Enkla beräkningar visade att till den aktuella nybyggnadshyran, 700 kr/månad, kunde man klara att bygga en miljon bostäder inom 10 år. Dagens topp i påbörjade byggen utgår inte från en hyresnivå, utan priset får marknaden ta hand om.

Problemet 1965 var att se till att priserna inte steg när en stor penningmängd gjordes tillgänglig för bostäder. Med dagens fria marknad kan man åstadkomma bara hälften av de uppställda målen eftersom på tio år fördubblas byggpriserna och hyrorna. I dag är miljonprogrammet omöjligt eftersom man inte har kontroll på priserna i nya hus. Planerna blir önskemål om mera bostäder.

Det sociala innehållet i miljonprogrammet bygger på den arkitektur som formade bostäderna. Arkitektens social engagemang har  diskuterats i en doktorsavhandling om chefsarkitekten i stadsbyggnadskontoret, Torsten Westman, En modernismens budbärare i svensk stadsplanering / Emelie Eriksson 2001.

Torsten kom från knappa förhållanden och kände starkt för de familjer som eftersträvade en nybyggd trerummare för 700 kr i månaden. Miljonprogrammet riktades direkt till alla socialgrupper. Det är miljonprogrammets sociala syfte, inte etnisk segregation.

1965-1975 kom invandrare som kunde ha bildat egna grupper på språklig bas. Största gruppen kom från Finland, men de bildade inte en socialgrupp, utan anslöt genom LO till arbetarklassen. Det startades finska föreningar som sysslade med folk- och pardans. Utbildning av hemspråk och studier av svenska på arbetstid motarbetade också bildandet av etniska grupper.

Jag arbetade under Torsten Westman som ekonom. Min uppgift var att se till att det ritades hus där alla skulle ha samma hyra, men barnfamiljer fick stöd.

Regionplanen en viktig funktion i att den visade hur tunnelbanelinjerna skulle dras. Stockholms andel av miljonprogrammet byggdes kring tunnelbanestationerna. Marken hade tidigare köpts av kommunen.

När miljonprogrammet startade fans samma brist på bostäder som idag. Och samma tudelade prisnivå; en hyresreglerad trea för 350 kr/månad och en nyproducerad för 700 kr/månad. Min uppgift var visa att det var lönsamt att bygga trerummare som kostade 700 kr/månad. Denna tanke var inget för marknaden. Självklart ville byggarna och hyresvärdarna tjäna mera när verksamheten expanderade, de ville höja hyrorna såsom sker  idag.

Jag använde vetenskapliga metoder (Regressionsanalys) för att analysera de verkliga byggpriserna i olika hus och olika lägenhet. Därigenom fick vi fram ett "lånetak" för varje nytt hus. Det angav maxhyran för en ny lägenhet. Jag doktorerade med metoden på KTH för exakt 60 år sedan. Den användes till 1992, när den statliga belåningen av nya bostäder upphörde.

en vad har det blivit av miljonprogrammets bostäder? Jag har bara för några månader sedan flyttat till en sådan i Bagarmossen. Hyran är 7 000 kr/månad, marknadshyran skulle vara det dubbla. Om jag hade köpt en liknande trerummare hade den kostat mig 3 miljoner. Det finns gott om invandrare i området, men inget etnisk verksamhet som påverkar stadsdelen.

Segregeringen har skapats av åtgärder som inte har att göra med Miljonprogrammet och dess arkitekter. Vissa områden har övertagits av språkgrupper. Det finns undersökning som visar att 11% av befolkningen kan segregera ett område.

Seppo Isotalo, docent pensionär