Myrdal om höstens bokmässa

Bild: Sveg.se

Författaren Jan Myrdal och hans hustru Andrea besökte Svegs bibliotek i torsdags för att lämna en bukett blommor till minne av vännen Henning Mankell.

Jan Myrdal, som blir 90 år i juli, har varit en vecka i Överberg som mankellstipendiat.

Från tystnaden i Överberg har han likväl sänt ett inlägg till den debatt som hölls i Författarförbundet i onsdags om höstens bokmässa i Göteborg, som en del vill bojkotta.

 Sitter här i Mankellhuset och skriver färdigt inledning och nytt avslutningskapitel till "Maj. En kärlek" Alltså tydliggöra dels insikten om det den politiska medvetenhetens nätverk, den réseau, som omgett mig sedan våren 1943 och som oavsett alla motsättningar och tillfälliga partistrukturer möjliggjort arbete och resor på alla kontinenter (utom Australien och dels passionen, könet som än driver mig lika hårt som det gjorde den vinternatten i december 1951.

Skriver detta då hela denna offentliga diskussion om Bokmässan är eländigt typiskt författarésmåsvensk. Ett typiskt det lilla livets tänkande i trupp. Vilket jag skulle ha förklarat om jag kunnat komma. Vi i detta Författareförbund  har det gemensamt att vi på olika sätt söker få in pengar för att överleva skrivande. Vi är i allt övrigt helt olika. Vi har ingen annan  gemensamhet än det gemensamma att vi är yrkesmässigt skriftställande. Säljer ord. Att vi skulle kunna ha några gemensamma "värderingar" är rent hyckleri. Läs vad vi skriver!

Inte har vi  heller någon samsyn på ordkonst eller litterär kvalitet. Om man  inte hycklar och söker ställa sig in för att bli tilldelad bättre stipendier eller få lönsammare kontrakt från de mer bestämmande vet vi alla som lever på orden detta. Jag anser att det är helt fel av förbundet att låtsas driva fram en samsyn.

Detta jag skriver är inte något nytt. Jag skrev om det när CIA föste samman kollegerna på Malmen 1956 (Läs "Ett femtiotal") eller när allsköns rättänkande kring min arme dåvarande förläggare Vegesack och den sedan femtonårsåldern ständigt lika välanpassat skramlande Per  Wästberg misslyckades att få Gun Kessle och mig uteslutna ur PEN. Men då sällskapet i den debatten tycktes oss alltför undermåligt - "det är som att tala till en småskoleklass", sade Peter Curman - slutade vi betala och blev kvitt det.

Som individer kan vi skriva med eller mot även sådant som Bokmässan. (Sprid giftet vidare! som vi sade på fyrtiotalet om det förnuftiga arbetet.) I det arbetet behöver vi förbundet till skydd för vår existens.  Men i övrigt finns ingen ideologisk eller intellektuell gemenskap mellan oss. Den som använder förbundets apparat för att låtsas någon sådan utformar blott ytterligare ett samhälleligt censur och förtrycksinstrument.

Jan Myrdal