Världens största damm påbörjad

Det fattiga Tadzjikistan har beslutat att efter 58 års uppehåll återuppta bygget av världens största damm, Rogun vid Vachsj-floden som mynnar ut i Amu-Darja. Hela regionen berörs.

Huvudfrågan är om president  Rahmon ska kunna få  ihop de nära fyra miljarder dollar som behövs för projektet.

Floden Vachsjs vatten kommer från bergsmassivet Pamir med toppar som Pik Lenina (7 134 m) och Ismail Samani (7 495 m; tidigare Pik kommunizma). Vachsj bevattnar därefter en lång dalgång i hjärtat av Tadzjikistan och mynnar ut i floden Amu-Darja som bildar gräns mot Afghanistan. Amu Darja fortsätter genom Uzbekistan där den mäktiga floden förvandlas till en rännil för att slutligen i bästa fall några droppar hamnar i den uttorkade Aralsjön. Vattnet försvinner huvudsakligen på Uzbekistans bomullsodlingar och avleds i Karakumkanalen, en livsviktig vattenåder genom ökenlandet Turkmenistan. Resterna från kanalen hamnar i Kaspiska havet.

Tadzjikistan är ett persisktalande land med 8,2 miljoner invånare och mycket skral ekonomi. BNP/capita är under 1 000 dollar (9 100 dollar i Ryssland) och det är den enda av de forna sovjetrepublikerna där det fortfarande finns ryska trupper stationerade, vilket förklaras av grannskapet till det oroliga Afghanistan. Landet har genomgått det svårast inbördeskriget i f d Sovjetunionen, ett krig på 1990-talet som skördade ca 50 000 människoliv.

Idag utnyttjar Tadzjikistan bara ca 5 procent av vattenkraften på sitt territorium, den ursprungliga planen för Rogun-dammen var att bygga en 335 meter hög dam, vilket skulle ge motsvarade fyra kärnkraftsreaktorer i energi. Bygget avbröts 1991 och en översvämning 1993 tog med sig det mesta av det som redan var byggt.

Av de tre dammar vid Vachsj som ursprungligen planerades 1959 bygges bara två (Nurek stod färdig 1972 och Sangtuda 2008). Tillsammans med Nurek byggde man också ett aluminiumsmältverk som ensamt förbrukar 40 procent av republikens elenergi, vilket fått till följd att det råder ständig energibrist och elen ibland måste ransoneras. Från 17 januari i år har dock elransoneringen upphävts till följd av att man byggt ett nytt värmekraftverk och dragit nya kraftledningar. 

Men bygget av Rogun-dammen ter sig ändå nödvändigt. Halva statsbudgeten kommer från vad de 700 000 tadzjikiska gästarbetarna i Ryssland skickar hem. Men nu har många har tvingats återvända på grund av krisen i rysk ekonomi och möts av arbetslöshet hemma.

Uzbekistans president Islam Karimov som var en svuren motståndare till projektet är borta och hans efterträdare Sjavkat Mirzijojev anses mer förhandlingsbar. Men formellt kräver Uzbekistan fortfarande att grannlandet måste hålla sig till de vattenkvoter det tilldelades i 1995 års Nukus-deklaration, vilket utesluter bygget av Rogun-dammen, i vart fall i dess 335-metersversion. Dessutom ligger Rogun i en jordbävningszon.

Men Rogun-dammens anhängare anser att fördelarna överväger. Vattenkraft förbrukar inget vatten men kan däremot erbjuda jämnare flöden nedströms. I september 2014 gav Världsbanken klartecken Rogun-dammen.

I december i fjol dök Tadzjikistans president Emomali Rahmon upp bakom spakarna i en bulldozer, för en symbolisk första insats vid dammbygget. Ett kontrakt på 3,9 miljarder dollar har tecknats med italienska Salini Impreglio och 1,95 miljard dollar av detta har tagits ur budgeten.

För Tadzjikistans förhållanden, ett land som i fjol hade utländskan investeringar på totalt 355 miljoner dollar (merparten från Kina), ter det sig som fantasisummor. President Rahmon uppvaktar samtidigt länder som Saudiarabien och Ryssland med investeringsförslag, men han har ännu långt ifrån fått ihop de krediter som behövs.

Stefan Lindgren

källa: Le Monde Diplo februari 2017