Trump byter fot i Libyen?

Tunisiens utrikesminister Khemaies Jhinaoui (mitten), Algeriets minister för
Maghreb och Afrika Abdel Kadir Mesahil (vänster) och Egyptens utrikesminister
Sameh Shoukry (höger)  på presskonferens i Tunis idag.

Vid en presskonferens i Tunis lanserade Egyptens, Tunisiens och Algeriets utrikesministrar idag en fempunktsplan för Libyen.

Initiativet bygger på tidigare förslag för att lösa krisen i Libyen som lagts fram av Tunisiens president Beji Caid Essebsi.

Kommer Nato att lyssna på regionen eller kommer de att genomdriva sin egen lösning?
De fem punkterna i initiativet är enligt Anadolu Agency följande:
1) Att de tre deklarationstecknarna (Tunisien, Algeriet och Egypten) ska öka ansträngningarna för att uppnå en omfattande försoning i Libyen genom en dialog med alla berörda parter och under överinseende av FN.
2) Att de tre undertecknarna erkänner Libyens suveränitet och territoriella integritet och tror att en politisk lösning - baserad på avtalet i Skhirat den 17 december 2015 - utgör den enda vägen ut av landets politiska kris.
3) Att de tre undertecknarna avvisar alla militära lösningar på - eller yttre störningar i - Libyenkrisen och bekräftar att en fungerande lösning endast kan uppnås genom den libyska folket själv.
4) De manar också till att säkerställa kontinuiteten i libyska statliga institutioner som föreskrevs i avtalet 2015. Dessa institutioner inkluderar presidentrådet, representanthuset och högsta förvaltningsdomstolen. Undertecknarna manar också till bevarande och enande av de libyska väpnade styrkorna i enlighet med 2015 avtal.
5) Undertecknarna manar till sammankallande av ett trepartstoppmöte i Alger ägnas åt Libyenkrisen (för vilken inget datum gavs) med deltagande av tunisiska, egyptiska och algeriska representanter.
Libyen har plågat av turbulens sedan 2011, då en blodigt väststött uppror slutade med att den sittande regimen störtades och Muammar Gaddafi mördades efter 42 år vid makten.
I kölvattnet av upproret uppstod, på grund av splittringen, två rivaliserande regeringar, en med säte i Tobruk och den andra i huvudstaden Tripoli. Dessutom sitter parlamentet i Benghazi - i praktiken en tredje regering.
I ett försök att lösa den politiska dödläget undertecknade Libyens rivaliserande regeringar en FN-stödd överenskommelse i slutet av 2015 i den marockanska staden Skhirat och åtog sig att bilda  en nationell enhetsregering.

Kim Sengupta i Independent den 19 februari spekulerar i att maktskiftet i Washington öppnat för en  ökad samsyn mellan stormakterna USA och Ryssland på den libyska krisen.

Den nationella enhetsregeringen som leds av Fayez al-Sarraj är oerhört svag, men skulle enligt Obama-administrationen stödas, även militärt, mot alla andra parter.

Samtidigt har Ryssland odlat kontakter med general Khalifa Haftar som samlat resterna av Libyens arme (LNA) och har stöd av parlamentet, som idag sitter i beghazi. Han har stöd även stöd av Egypten och Förenade Arabemiraten, vars stridsflygplan har genomfört flyganfall mot Islamska staten i samordning med Haftars styrkor.

General Haftar har besökt Moskva två gånger i fjol för att söka hjälp och dök sedan upp ombord på hangarfartyget Admiral Kuznetsov som återvände från Syriens kust där det hade ingått i det blixtkrig som möjliggjorde för Bashar al-Assad att återta Aleppo. Haftar hade även överläggningar med den ryska försvarsministern Sergej Sjojgu ombord för att diskutera kampen mot internationella terroristgrupper i Mellanöstern.
USA under Barack Obama vägrade att ha med general Haftar att göra men den libyska befälhavaren och hans supportrar är optimistiska om att de kommer att få stöd av Trumpadministrationen.

Andalou Agency, Independent